Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 160. Regeringens ställning till konventikelfrågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 16 0. REGERINGENS STÄLLNING TILL KONVENTIKELFRÅGAN.
Isee i Vesterås samt pastor primarius i Stockholm Samuel
Tökllng, och ingaf den 6:te Juni 1714 till regeringen en
skrifvelse, innehållande klagomål öfver konventikelväsendets
vådor jemte ett nytt förslag till rörelsens dämpande. De
hade, heter det, under sin vistelse i Stockholm vid riksdagen,
med hjertans ängslan hört, att ej allenast hemliga
konven-tiklar tvärtemot Kongl. Maj:ts stränga förbud ännu hölles,
utan ock att en del af läroståndet i sina predikningar
brukade allehanda anstötliga och mot våra symboliska böcker
stridande expressioner, så att derigenom många villfarelser
uppkommit, och många enfaldige blifvit förförde. Detta
allt hade föranledt dem att till Kgl. Maj:st frambära sina
bekymmer och framlägga förslag till det ondas afhjelpande.
Man må icke så mycket undra på, om kyrkans vänner
blifvit uppskrämde. Konventikelväsendet antog en mer och
mer betänklig karakter, och separatistiska tendenser trädde
allt klarare i dagen. Redan Lybecker hade yrkat, att man
borde anamma sakramentet " endast tillsammans med sanna
Guds barn, enär man med de ogudaktiga i detta stycke intet
hade att skaffa". Man kände samvetsbetänkligheter vid att
taga Herrans nattvard af en prest, som förmenades vara
opånyttfödd, och undandrog sig derföre ofta nog att
kommunicera inom den församling, man tillhörde. I sin
nitälskan mot "det skrymtaktiga kristendomsväsende, som tror
sig tjena Gud med Utvärtes ceremonier", ville man
understundom utdöma åtskilligt af kyrkans bruk och började
ringakta den offentliga gudstjensten. I synnerhet trodde
man, att skriftermålet "såsom en menniskoordning, hvilken
mycket missbrukades", borde afskaffas eller åtminstone ej
anses nödigt för dem, mot hvilkas kristendom intet vore
att anmärka. Man ville icke heller erkänna de symboliska
böckernas förbindande kraft. "De borde", säger Wolker,
"allenast antagas såsom vackre, fromme och lärde mäns
upp-byggelseböcker, hvilka, såvida de komma öfverens med
Guds uppenbarade ord, äro nödiga och nyttiga,
besynnerli-gen för dem som studera i theologien och vilja blifva lärare
i församlingen, att de deraf sig underrätta, hvad uti
reformationstiden mellan de pafviske och evangeliske
kontrover-terades. Men dessa böcker vore icke uppsatta till den ändan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
