Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 161. Fredrik I:s plakat mot pietismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot den ifrågavarande rörelsen. Denne man var Nils
Barchius. Han hade i 10 år varit domprost i Vesterås,
då han 1719 kallades till öfverhofpredikant och biktfader
hos drottning Ulrika Eleonora. Derpå befordrades han
1725 till pastor primarius i Stockholm och 1731 till biskop
i Vesterås, der han dog den 16:de Febr. 1733 vid 57 års
ålder. Med anledning af en predikan, den han höll 1721,
och der han mycket ifrat emot "pietisteriet", blef han
uppkallad i senaten. Han föreslog här, att man dels borde
låta utgå en allvarsam förordning, dels anbefalla samtlige
biskopar att göra, hvad de kunde, för oväsendets hämmande.
En af rådsherrarne anmärkte visserligen, att så många
förordningar redan voro utkomna, att det ej borde behöfvas
mera, än att de efterlefdes. Men det oaktadt beslöt nian
att följa öfverhofpredikantens råd. Några dagar derefter,
den 8:de Dec. 1721, utfärdades nämligen af konung
Fredrik I ett nytt plakat mot pietismen.
Förordningen, som är stäld till öfverståthållaren, är
af väsentligen samma innehåll som åtvarningen af 1713.
Det nya deri utgöres egentligen endast af en befallning till
öfverståthållaren att nästa söndag och sedan årligen på
första bönedagen låta i kyrkorna uppläsa Karl XII:s
plakat af den 7:de Juni 1706 samt hålla hand deröfver, att
denna nådiga förordning "till alla delar, som sig borde,
blefve efterlefvad och iakttagen". Liknande skrifvelser
af gingo äfven till samtlige landshöfdingar och konsistorier
i riket, hvarjemte justitiekanslern, efter derom erhållen
befallning, samtidigt utfärdade ett bref till alla domkapitel
med anmodan att inkomma med berättelse, huruvida
"några förgripelser försports genom hållande af hemliga
konventiklar till vår religions besmittande", och i sådant fall
till lagligt beifrande angifva de personer, som fördristat sig
att öfverträda Kgl. Maj:ts förordningar. Af de svar, som
inkommo, framgår emellertid, att rörelsen ännu vid denna
tid vunnit en ganska ringa utbredning utanför sjelfva
hufvudstaden. Med undantag af Hernösands och Lunds stift
visste man från de öfriga delarne af landet icke att
omförmäla någon oro i religions väsendet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
