Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 160. Regeringens ställning till konventikelfrågan. - § 161. Fredrik I:s plakat mot pietismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att dermed förpligta sina efterkommande, mindre att tvinga
någon med ed att hålla och antaga dem såsom ofelbara,
hvilket samvetstvång borde afskaffas, och Guds ord allena
vara religionens grund, hvarefter alla läror pröfvas skola";
o. s. v.
En rörelse, som förde till dylika okyrkliga yttringar,
måste naturligtvis af de orthodoxe betraktas såsom ganska
vådlig. Gezelius och hans vänner föreslogo derföre i sin
nyssnämnda skrifvelse, att i Stockholm skulle inrättas en
ständig kommission, "hvarest alla de mål, som till
religionens vidmagthållande och de deröfver fattade plakaters och
förordningars handhafvande i någon måtto höra kunna,
tillbörligen skärskådas, examineras och efter Guds ord, våra
libros symbolicos samt högst bemälte kgl. stadgar behörigt
afdömas må". Förslaget föranledde dock ej till någon
åtgärd från regeringens sida, måhända derföre att konungen
numera icke troddes vara angelägen derom. Hos Karl XII
och hans omgifning synes nämligen vid denna tid en
fördragsammare sinnesstämning mot pietisterna hafva fått insteg.
Får man tro en anonym uppgift, sä skall konungen under
de sista åren af sin lefnad till och med hafva yttrat
missbelåtenhet med den stränghet, hvarmed man förut behandlat
de pietistiska rörelserna. Och dock hade denna stränghet
uppenbarat sig vida mer i ord än i sak. Ty visserligen
utfärdade dels konungen sjelf dels hans hemmavarande
regering åtskilliga skrifvelser och edikter angående
pietisteriet, men vid deras tillämpning ådagalade man på det hela
taget en rätt stor mildhet och hofsamhet.
§ 161. Fredrik I:s plakat mot pietismen.
Efter Karl XILs död (1718) utbredde sig den nya
rörelsen mer och mer. Nästan alla söndagsaftnar höllos
kon-ventiklar flerestädes i Stockholm, och det var icke ovanligt,
att de besöktes af hundratals personer. Icke minst de
svenska krigsfångar, som 1721 återvände från
fångenskapen i Siberien och der blifvit vunne för pietismen, bidrogo
att gjuta olja på elden. Men vid samma tid började en af
hufvudstadens prester att ånyo med stort nit draga i fejd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
