- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Senare delen (1693-1886) /
45

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 163. Sicklamålet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16 3. SICKLAMÅLET. 45

samma skolorthodoxer, hvilka n:ed påfvelik myndighet vilja
censurera, mästra och förkättra" sina motståndare, ingaf ett
utförligt, om stor theologisk lärdom, vittnande utlåtande,
deri han särskildt stämplade de orthodoxes lärosatser
angående "illuminatio impii" samt "impii ministri dona
Spiritus Saneti" såsom stridande mot Guds ord och en frukt
af " philosophia scholastica", hvadan han ansåg Hasselqvist
oskyldig och berättigad till ordination, derest ej någon
verklig villfarelse bevisligen kunde honom tilläggas.
Derjemte trodde han det vara nödigt och nyttigt, om Kgl. Maj:t
"genom ett allvarsamt förbud ville hämma och förtega allt
vidare missbruk af det högst förargeliga och Gudi
visserligen misshageliga smädenamnet pietist eller pietisteri, så att
ingen hvarken publice eller privatim i religionskontroversier
deraf må betjena sig". Ordföranden grefve Bonde, som
"alldeles konformerade sig med flertalets vota", framstälde
likaledes det yrkandet, att presterna "först borde bruka
vissa gradus admonitionis och, der det ej ville hjelpa, förut
angifva sådana pretenderade kättare hos höga öfverheten,
innan man genom offentligt utropande ifrån predikstolen satte
sina församlingar i bedröfvelse och orolighet om någon ibland
dem uppkommen villervalla och söndring uti religionen".

Man finner, huru kommissionens pluralitet stälde sig
på de anklagades sida och, långtifrån att anse dem skyldiga
till något straff, tvärtom hade vida mer att tadla hos deras
motståndare. Också kunde Camén och Nordberg i det
gemensamma betänkande, som de redan den 21:ste Januari
1724 afgåfvo, och ur hvilket vi i det föregående meddelat
åtskilliga citater, icke lemna sina medkommitterades
tillvägagående utan anmärkning. De klaga öfver, att när de
till förhör inkallade, efter afgifven förklaring, "deröfver
fingo både bifall och beröm och försvär af somlige den kgl.
kommissionens ledamöter, då begynte de intet draga i
betänkande mera att försvara allt, hvad de förehaft och ännu
förehafva, såsom väl gjordt, ja så väl gjordt, att det måste
heta gudlöst, okristeligt, samvetslöst och obetänkt att vilja
hindra deras sammankomster".

Kommissionens flertal kunde dock icke i allo
genomdrifva sin mening hos Kgl. Maj:t. Väl heter det i den k«1!.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:07:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/2/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free