Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 163. Sicklamålet. - § 164. Konventikelplakatet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resolutionen, som är daterad den 12:te Januari 1726, att de
anklagade "hvarken i Sickla eller annorstädes finnas haft
en sådan gudstjenst för händer, som emot den rena
evangeliska läran och trosbekännelsen strider", såsom ock att
de "med en kristelig beskedlighet kunnat uti allt det, som
trons rätta grund rörer, gifva rigtiga och med Guds ord
enliga svar ifrån sig". Men deremot finner Kgl. Maj:t, att
"alla de personer, som sig i Sickla församlat", verkligen
sig förbrutit emot de om förbudna sammankomster utgångna
kgl. förordningar, ehuru de från straff härför af kunglig
nåd för denna gång befriades.
§ 164. Konventikelplakatet.
Samma dag, som nyss omförmälda resolution gafs,
utfärdades ett nytt kgl. plakat emot olofliga sammankomster.
Länge öfverlades härom i rådet. Tvenne af dess
medlemmar, den förut omnämnde Hans Henrik von Lieven och
Nikodemus Tessin, anmärkte, huru orimligt det var att
förbjuda sammankomster till Guds pris och lof, men "lemna
alldeles opåtaldt, om en hop folk komma tillhopa på
krogar och källare och hålla stora banketter och förnöta dagar
och nätter med dansande, sjungande, supande, spelande samt
all annan syndig fåfänga". Äfven den bekante
statsmannen Arvid Horn hade ingenting emot en större
konventi-kelfrihet. Men han och hans kolleger ansågo dock, såsom
riksrådet Karl Gyllenborg uttryckte sig, att det vore
ständernas sak "att limitera eller alldeles upphäfva
närvarande författningar", hvaremot det måste vara regeringens
pligt att upprätthålla och, der så nödigt befunnes, genom
en ny förordning upplifva de gällande förbuden. Resultatet
af rådets öfverläggningar blef ock omsider utfärdandet af
det s. k. Konventikelplakatet af den 12:te Januari 1726.
Vid äfventyr af böter för deltagarne och af än
hårdare straff, ända till fängelse och landsförvisning, för denr
som "håller och tillåter olofliga sammankomster", förbjöds
här, "att uti private och enskilte hus man- och qvinnkön,
gamla och unga, kände och okände, få eller flere sig samla
och tillhopakomma, allt under förevändning att bruka sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
