Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 166. Dippels vistelse i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 16C. DIPPELS VISTELSE 1 SVERIGE.
för en stor alchemist och sökte af honom få lära sig
konsten att göra guld.
Att presterna följde Dippel med ett vaksamt öga, är
antydt. Den ålderstigne erkebiskopen Matthias Steuchius,
som efter Spegels död (1714) intagit hans plats, kunde
visserligen icke vid redan uppnådda 83 års ålder uppträda
med den kraft, som sakens vigt fordrade. Men lyckligtvis
saknades icke bland kyrkans män skicklige försvarare af
hennes lära. Bröderna Ekik och Jakob Benzelius trädde
snart i öppen fejd med Dippel. Herman Schröder, som
ännu var kyrkoherde i Katharina och, såsom vi sett, stälde
sig i ett vänligare förhållande till pietismen, kunde dock
icke förlika sig med Dippel och blef snart en af dem, som
ifrigast uppträdde mot hans villolära. I början torde väl
Dippel hafva hyst någon förhoppning att kunna vinna
Schröder och behandlade honom derföre mot sin vana med en
viss aktning samt berömde honörn för lärdom, gudsfruktan
och blygsamhet. Men det dröjde icke länge, innan Dippel
tog ett djerft steg, som icke blott fullständigt öppnade
ögonen på Schröder, utan äfven bidrog att förderfva hans
anseende hos pietisterna. Han skref nämligen i Juli 1727
en afhandling i 153 frågor med titeln: "Der von den
Ne-beln der Verwirrung gesauberte helle Glanz des Evangelium
Jesu Christi", och begärde Schröders utlåtande deröfver.
Med anledning häraf utspann sig en polemik mellan
Dippel och Schröder, hvarigenom den förre fick fullt klart
för sig, att han i den senare ej kunde vinna någon
anhängare. Ehuru skriftvexlingen mellan de begge kämparne
skedde i största hemlighet, blef dock Dippels nyssnämnda
afhandling snart nog temligen allmänt känd.
Till och med hans vänner ibland adeln kunde nu icke
längre skydda honom. Han hade afslöjat sina kätterska
meningar, och oviljan mot honom blef omsider så allmän
och så stark, att han till följe af presterskapets bedrifvande
och alla riksståndens gemensamma beslut blef utvisad ur
landet. Han måste nu lemna Stockholm i December 1727
och for ned till Skåne, der han gästade hos flere vänner
till i Mars 1728, då han begaf sig hem till Tyskland. Här
vistades han de senare åren af sin lefnad nästan uteslu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
