Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 173. Dippels anhängare bland Tollstadii medhjelpare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 3. DIPPELS ANHÄNGARE BLAND TOLLSTADII MEDHJELPARE. 65
holmskyrkan, hvarpå de under några år vistades i
Stockholm utan någon stadigvarande sysselsättning. Förut hade
de mot Tollstadius uppträdt såsom renlärighetens ifrige
försvarare. Men nu blefvo de sjelfve mer eller mindre fångne
i de dippelska villfarelserna och tillstälde mycken oreda.
Ar 1732 blef Hellman anstäld såsom brukspredikant
vid Vällinge i Södermanland, men i början af 1735 afsade
han sig prestembetet och lemnade sin plats. Han begaf
sig tillbaka till Stockholm, der han i stillhet utkämpade
kampen mellan sin fäderneärfda lutherska tro och Dippels
nymodiga åsigter, dem han nu kände sig starkt frestad att
antaga. Emellertid lyktade kampen med seger. Hellman
kom å nyo till full visshet och fast öfvertygelse om den
lutherska lärans sanning, ocli nu ingaf han den 21:ste Maj
1740 till Stockholms konsistorium sin trosbekännelse. Här
säger han sig visserligen aldrig hafva offentligen förnekat
och bestridt den evangeliska lärans ’hufvudartiklar, men
likväl angående dem haft många skrupler och derföre i flere
år stått under mycken svår anfäktning och ovisshet.
Emellertid hade han nu kämpat sig fram till seger öfver sina
tvifvel och begärde återfå prestembetet. Stadskonsistorium
förordade hans begäran hos domkapitlet i Strengnäs, som
gaf sitt samtycke och äfven utverkade Kgl. Maj:ts bifall.
Länge förunnades honom dock icke att verka i sitt kall
med den trosfrimodighet och hjertefromhet, som numera
utmärkte honom. Ty han nedlades snart på sjukbädden
och afled den 20:de Febr. 1741.
Den andre af Tollstadii forne medhjelpare i embetet,
Johannes Volter, vistades i Stockholm flere år utan fast
anställning. Hans svärmoder, enkan Maeia van Avelen, hos
hvilken han bodde, hade upplåtit sitt hus till samlingsplats
för Dippels anhängare, och härigenom blef Volter
lätteligen med indragen i den nya religiösa rörelse, som nu
beherskade så mångas sinnen. Slutligen synes han år 1734
hafva begifvit sig hem till Skara stift och der fått
presterlig anställning. Om hans vidare öden saknas
tillförlitlig underrättelse. Han torde dock efteråt såsom förut hafva
varit ostadig i läran, ty en uppgift finnes, att han seder-
Cornelius: Sv. kyrk. hist. efter reformationen. II. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
