Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 172. Rättegång mot Tollstadius. - § 173. Dippels anhängare bland Tollstadii medhjelpare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gon frestelse eller icke, innan han hunnit dem rätt och som
sig bort att pröfva". Deremot kommo Kalsenius och
Hermonius till det resultat, att Tollstadius "såväl sjelf varit
besmittad af de dippelska villfarelserna som ock mycket
bidragit till andras förledande och snärjande", hvarföre de
föreslogo, att den anklagade måtte på behaglig tid sättas
från embetet och alldeles removeras från Skeppsholms
församling. Med dem instämde biskop Lundius och
kommissionens ordförande friherre Scheffer, ehuru den sistnämnde
synes hafva varit böjd för att gå ännu längre och tillstyrka
fullständig afsättning från embetet. I öfverensstämmelse
med pluralitetens mening uppsattes emellertid den 22:dre
Maj 1731 en skrifvelse till Kgl. Maj:st, hvari kommissionen
pröfvade skäligt att alldeles frikänna den anklagade.
Utan tvifvel saknades giltiga bevis att fälla en] annan
dorn. Väl hade Scheffer rätt, då han skildrade Tollstadii
hela uppförande i denna sak såsom mera värdigt en
advokat än en prest, väl torde ock den anklagade i början hafva
känt sig bedårad af Dippels vackra tal om Guds kärlek,
om försakelse och helgelse samt varit böjd för att tro, att
hvad som lät besynnerligt i Dippels skrifter, icke varit så
illa menadt, som orden lydde, eller som Dippels
vedersakare det uttydde. Några bestyrkta utlåtanden, dem
Tollstadius fält, synas för öfrigt gifva skälig anledning till den
förmodan, att han med afseende på Dippels lära verkligen
någon tid, såsom Volter uttrycker sig, befunnit sig "in
statu tentationis et scrupuloso". Men att Tollstadius skulle
varit en Dippels afgjorde anhängare, är icke antagligt. Ty
om han än möjligen trodde, att Dippels villosatser icke voro
så betänkliga, som det i konsistorium upplästa och
sedermera af honom sjelf i Justitierevisionen närmare granskade
utdraget ur Dippels skrifter utvisade, så uttalade han dock
sin forkastelse af de i extraktet innehållna satserna, utan
att man har skäl till misstanke, att denna förkastelsedom
icke var upprigtig.
§ 173. Dippels anhängare bland Tollstadii medhjelpare.
Till följd af sin oenighet med Tollstadius måste
Hell-* man och Volter på våren 1729 lemna sina pläter vid Skepps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
