Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 180. Herrnhutismens svenska målsmän. - § 181. Emanuel Svedenborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfattning af kristendomen rätt vanlig hos många af dem,
som vid neologiens inbrytande ville bevara en positivt
kristlig tro. Särdeles gäller det kanske om flertalet af kyrkans
allvarligare prester under senare hälften af århundradet,
att de mer eller mindre tillegnade sig det herrnhutiska
framställningssättet, ehuru utan att derföre separera sig
från statskyrkan eller godkänna det nya samfundets
tydliga afvikelser från helsosam lära, helst sedan dessa hunnit
blifva allmännare kända i Sverige i synnerhet genom den
ansedde tyske theologen Johan Albrekt Bengels protest
mot Zinzendorfs extravaganser. Bland de kyrkans män,
som sålunda på visst sätt kunna räknas till herrnhutismens
svenska målsmän, må här blott erinras om prosten Thore
Odhelius, som dog 1777 såsom kyrkoherde i Flo
församling af Skara stift och säges hafva varit en af våra i alla
afseenden mest utmärkta predikanter.
§ 181. Emanuel Svedenborg.
Ungefär samtidigt med den herrnhutiska rörelsen
började den Svedenborgska läran att tilldraga sig uppmärksamhet.
Hon vann visserligen både här och annorstädes endast ringa
utbredning, men eger dock ett särskildt intresse för oss,
emedan hon leder sitt ursprung från en svensk man,
Emanuel Svedenborg, född i Stockholm den 29:de Januari 1688
och son af dåvarande pastorn vid lifregementet, sedermera
biskopen i Skara, Jesper Svedberg, hvars söner adlades
med namnet Svedenborg.
Svedberg, som var en from och gudfruktig man,
uppfostrade sin son i strängt sedliga grundsatser och inplantade
hos honom en allvarlig gudsfruktan. Men om redan hos fadren
någon rigtning åt det mystiska och en viss öfvertro röjde
sig, så framträdde sådant i mera utpreglad gestalt hos sonen.
Särskildt har det blifvit anmärkt, dels att biskop Svedbergs
"starka bibeltro på englaläran öfvergick till vrångbild" hos
hans sedermera så namnkunnige son, dels att den förres
polemik mot hvad han kallade stortron eller de orthodoxes sola
fides hos den senare stegrades till fullständig förnekelse af
hela den lutherska fundamentaldogmen: rättfärdiggörelsen
genom tron.
År 1710, när i anseende till pestens härjningar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
