Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 181. Emanuel Svedenborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 181. EMANUEL SVEDENBORG.
don hände sig nämligen, att han trodde sig hafva erhållit
en omedelbar uppenbarelse från den högre verlden.
Svedenborg berättar sjelf, att just som han i ett värdshus med
god aptit slutat sin måltid, blef det plötsligen först mörkt
och sedan ljust för hans ögon, hvarpå han fick se en
purpurklädd man, som sade till honom: "Åt icke så mycket".
Följande natt visade sig samma skepnad i ett strålande
ljus och sade: "Jag är Herren Gud, verldens skapare och
återlösare, jag har utvalt dig att för jordens folk utlägga
den heliga skrifts andliga mening, och jag skall sjelf
före-stafva, hvad du skall skrifva". "Denna gång", säger
Svedenborg, " blef jag icke förskräckt, och ljuset, ehuru ganska
genomträngande, gjorde dock icke något synnerligen starkt
intryck på mina ögon. Herren var klädd i purpur, och
synen varade en qvarts timma. Samma natt öppnades min
själs ögon att också vid fullt vakande tillstånd kunna se,
hvad i den andra verlden förehades, och jag fick tillåtelse
att tala med englar och andar."
Sådana meddelanden trodde han sig sedermera mycket
ofta erhålla, och han mottog nästan dagligen aflidna
personers andar, dem han menade sig till en viss grad hafva
magt att tillkalla, för att af dem erhålla kunskap om
hvarjehanda ting. Sina möten och samtal med besökande
varelser från den andra verlden tycktes han snart betrakta såsom
en helt vanlig sak, och han omtalade dem öppet och lugnt,
alldeles som om det varit besök af ännu lefvande
menniskor. Ett enda exempel må här anföras. En ung finsk
lärdomsidkare kom på besök till Svedenborg, men tillsades
vänta i förmaket. Han fick derunder höra, huru det i inre
rummet talades om forna romerska förhållanden; dock blott
af en röst, men med uppehåll emellanåt, likasom för en
annans genmälen. Om en stund öppnades dörren, och
Svedenborg utträdde med glädjestrålande ansigte, helsade i
förbigående på den unge finnen, men följde under bugningar
en för denne osynlig person ända till den yttre dörren,
tackade der på flytande latin för besöket och anhöll om
dess förnyande. Derpå vände han sig till sin finske gäst
och berättade, att den besökande varit ingen mindre än den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
