- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Senare delen (1693-1886) /
90

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 182. Svedenborgs lära.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90 182. SVEDENBOEGS LÄRA.

förmedelst korrespondensens englavisdom och stode i
sammanhang med Kristi andliga återkomst. Mycket af det, som
kyrkan hittills lärt, befunnes vara falskt och kunde
omöjligen godkännas af dem, som blifvit invigde i de nya
andeuppenbarelserna. I synnerhet gäller detta om trinitetsläran,
rättfärdiggörelsedogmen och eskatologien.

Enligt den undervisning, som Svedenborg menade sig
" hafva erhållit af englarne, gåfves det ej, såsom de
ortho-doxe lärde,Jre„personer i gudomen: detta vore en satanisk
lära, i sjelfva verket likbetydande med antagandet af tre
gudar. Sanna förhållandet vore, att hela triniteten låge
innesluten i gudamenniskan Jesu Kristi ena och samma
per-son: hvad kyrkan kallar Fader, Son och Ande vore
ingenting annat än olika modi eller sidor af den enda
gudomspersonen Jesus Kristus. Under benämningen Fader hade
man att tänka sig det gudomliga sjelft såsom
gudamenniskans själ och innersta väsende, under benämningen Son
det förhärligade, gudomligt vordna menskliga såsom det
gudomligas yttre organ eller verktyg, under benämningen
Helig Ande den från båda utgående gudomligt menskliga
verksamheten. Man finner, huru Svedenborg i sin
trinitets-lära förfäktar ett slags patripassiansk modalism, äfvensom
att han i mycket påminner om Zinzendorf. Ty i likhet
med denne ville icke heller Svedenborg veta af någon
annan Gud än den i Kristo uppenbarade, i Kristo likasom
förkroppsligade Guden. Kristus är för honom Fader, Son
Ande på en gång: han är sjelf på visst sätt den treenige
Guden och icke, såsom kyrkan lärer, allenast den andra
personen i gudomen, uppenbarad i menniskonatur.

Men Svedenborg förkastade icke blott den kyrkliga
treenighetsläran, utan äfven den lutherska
rättfärdiggörelsedogmen och den dermed nära sammanhängande läran om
Kristi tillfyllestgörelser Menniskan blefve ingalunda
rättfärdig genom en tillräknad främmande förtjenst, utan
derigenom att hon gör bättring och förer ett heligt lefverne
efter Kristi förebild och i tron på honom. Gudamenniskans
uppgift hade icke heller bestått i att borttaga Guds vrede och .
försona våra synder, ty i likhet med Dippel vill äfven
Svedenborg alldeles icke höra talas om någon Guds vrede, eller att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:07:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/2/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free