Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 182. Svedenborgs lära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 18 2. SVEDENBORGS LÄRA.
Ändtligen hade Svedenborg ytterst märkvärdiga
föreställningar om lifvet efter döden, hvaröfver han menade sig
hafva erhållit kunskap icke blott genom samtal med de
aflidnes andar, utan äfven genom autopsi i visionärt tillstånd.
Hvarje menniska tager sig sjelf med in i den andra verlden:
hvad hon här var, ville och verkade, detsamma är, vill och
verkar hon äfven der. Detta är Svedenborgs
grundåskådning rörande den kommande lifsformen. Han betecknade
det derföre såsom en stor villfarelse hos de aldra flesta
menniskor, att de efter döden vänta en total förändring
eller ett med vårt närvarande jordelif väsentligen olikt
idealt tillstånd. För honom är den kommande lifsformen
allenast en högre potens af. den närvarande eller, rättare
sagdt, blott ett fullständigt manifesterande af hvad som
här lefver och rörer sig i timlighetens form. I enlighet
härmed förkastar han så väl de lärdes abstrakt-idealistiska
föreställningar, enligt hvilka själen i ett kommande lif
skulle vara ren intelligens utan någon kroppslig substans,
som ock den vanliga kyrkoläran, enligt hvilken man först
efter uppståndelsen väntar sig själens förbindelse med en
ny kropp. Enligt Svedenborgs åsigt inträder genast denna
förening, eller rättare sagdt, den nuvarande förbindelsen
mellan själ och kropp fortsattes äfven efter döden, ehuru
på ett med den högre lifsformen adeqvat sätt.
Inom denna lifsform har man att skilja mellan tre
olika tillstånd: andeverlden, himmelriket och helvetet. Det
första är ett slags pröfningstillstånd, i hvilket menniskans
ande genast efter döden inkommer, och der han stundom
flere år dröjer qvar, innan han slutligen förflyttas eller
sjelf förflyttar sig till himmelriket eller helvetet. Den
ifrågavarande andeverlden är i det hela så lik vår
närvarande verld, att de aflidna menniskorna i början knappt
märka, att de ombytt tillstånd. De medföra ock dit alla
sina böjelser och intressen, men förmå der ej längre dölja
dem, utan visa öppet alla tankar och begär, vare sig ^goda
eller onda. Det är för öfrigt dessa under det föregående
jordelifvet inöfvade och till natur öfvergångna, men nu först
tydligt och verksamt framträdande vanor och
själsegenskaper, som bestämma andens slutliga och blifvande öde. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
