Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 183. Svedenborgianismen i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 3. SVEDENBORGIANISMEN I SVERIGE. 97
förargelseväckande rättegång, i hvilken äfven Ekik
Lam-berg, som var biskop i Götheborg från 1760 till 1780,
skyndade sig att taga verksam del. Ehuru denne temligen
oduglige stiftschef redan ganska betydligt hunnit göra sig
misstänkt för sitt tvetydiga förhållande i den svedénborgska
frågan, stälde han sig nu på domprosten Ekeboms sida och
lät anställa åtskilliga förhör med de misstänkte. Slutligen
anmäldes saken hos regeringen, och den 26:te April 1770
utfärdades ett kgl. bref till Götheborgs domkapitel, som
uttalade ogillande öfver de sv^edenborgska lärosatserna och
förbjöd de begge lektorerna Beijer och Rosén att
befatta sig med något slags undervisning i theologien, till dess
de tydligen och bestämdt afsagt sig sin villolära, hvarpå
hela målet så småningom nedtystades, efter att en tid på
kgl. befallning hafva varit anhängiggjordt i Götha hofrätt.
Icke långt efter Svedenborgs frånfälle dog Rosén den 6:te
Sept. 1773 vid 47 års ålder. Beijer, som afled 1779, var
likaledes lektor i Götheborg ända till sin död, ehuru han
allt fortfarande verkade för den nya lärans sak genom
utgifna skrifter.
Äfven i Skara stift räknade Svedenborgs lära icke så
få anhängare bland presterna, hvilket torde hafva berott
derpå, att samma lära vunnit bifall af stiftets mest
framstående män. Redan Engelbert Halenius, en utmärkt
theolog, men såsom politisk partiman af tvetydigt rykte,
hvilken, efter att förut i 8 år hafva varit theol. professor i
Upsala, innehade Skara biskopsstol från 1753 till 1767, var
visserligen i början Svedenborgs ifrige motståndare, men
påstods slutligen hafva blifvit en hemlig anhängare
afdennes lära. Huru härmed verkligen förhöll sig, är dock
temligen tvifvelaktigt. Men något senare kunde samma
lärouppfattning anses ega en både,genom lärdom och fromhet
utmärkt målsman i sjelfve domprosten Anders Knös.
Denne man hade redan i sin ungdom väckt
uppmärksamhet genom en i Upsala utgifven afhandling angående
sambandet mellan den naturliga och uppenbarade religionen.
Hon var skrifven från den Wolfiska filosofiens ståndpunkt
och framkallade stora farhågor inom den theologiska
fakulteten, som rigtigt nog insåg, att Wolf var banbrytaren för
Cornelius: Sv. kyrk. hist. efter reformationen. II. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
