Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 183. Svedenborgianismen i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 * 18 3. SVEDENBORGIANISMEN I SVERIGE.
neologisk rationalism, och icke utan skäl anmärkte, att
författaren till den ifrågavarande afhandlingen " tvärtemot
constitutiones academicas, som sådant förbjuda, icke
allenast blandat in quæstiones puré theologicas uti en filosofisk
disputation, utan ock annorledes umgicks med en och
annan trones artikel, än analogia fidei tillåter". Emellertid
blef Knös prestvigd 1747 och 9 år senare befordrad till
lektor och slutligen 1771 till domprost i Skara, der han dog
1799. Hans vidsträckta lärdom förde honom tidigt in på
författarebanan, men också in i åtskilliga lärostrider med
andra kyrkans män. Så råkade han redan i slutet af
1760-talet i delo med dåvarande akademieadjunkten, sedermera
professorn och slutligen biskopen i Lund, den likaledes
grundligt lärde Petktjs Munck (f 1803). Den sistnämnde
hade utgifvit Wöldickes Compendium theologiæ med noter
och anmärkningar, mot hvilka Knös hade åtskilligt att
invända, beskyllande Munck för att här hafva drifvit
syner-gistiska meningar i fråga om menniskans omvändelse,
hvaremot den angripne sökte visa, att hans angripare vore
fången i synkretism, pietism och herrnhutism. Något senare
gjorde sig Knös känd såsom hysande benägenhet för
Svedenborgs lära. Prosten i Tengened Magnus Vakeljus
uppträdde 1775 med en skrift rigtad mot Svedenborg, och i
samråd med några sina embetsbröder beslöt han låta henne
cirkulera inom stiftet, men Knös ville icke vara med härom,
utan sökte tvärtom förhindra cirkulationen. Sannolikt var
det ock hans inflytande, som bestämde domkapitlet att
länge hålla sig tillbaka. Men den rättsinnige biskopen
Andeks Forssenius, som innehade Skara biskopsstol från
1767 till 1788, ansåg sig slutligen pligtig att på egen hand
gripa in och utfärdade år 1777 i sitt namn ett cirkulär till
stiftets prester med varning för Svedenborgs lära. Några
år senare vid det prestmöte, som hölls i Skara 1780,
fungerade prosten Varelius såsom preses med en afhandling
angående Kristi tillfyllestgörelse. Knös ogillade
afhandlingen, såsom, enligt hans tanke, "uppställände ett alltför
trångt återlösningsbegrepp", och med anledning häraf
utspann sig en långvarig lärostrid, i hvilken Knös förfäktade
åsigter, som från orthodox ståndpunkt måste synas miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
