Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 183. Svedenborgianismen i Sverige. - § 184. Den svedenborgska kyrkan i utlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närvarande stoftverlden, helst dvaldes i stilla begrundande
*af det öfversinliga lifvets sanning och skönhet.
En annan^ framstående man, som hyste förkärlek till
Svedenborgianismen, var Karl Bernhard Wadström. Dock
har han vida mer gjort sig känd såsom filantropisk ifrare
mot slafhandeln. Efter att hemma hafva tjenstgjort i
bergs-och kommerse-kollegium, begaf han sig 1787 till Afrikas
vestkust, för att uppsöka en lämplig ort för anläggande af
svenska kolonier. På hemresan stadnade han i London,
der han genom utgifna skrifter och muntliga råd sökte,
verka för slafhandelns utrotande. Derpå reste han till
Frankrike, för att äfven här fullfölja sin mission. Han dog
i Paris den 5:te April 1799 och torde kunna anses såsom
en af de främste, hvilka verkat för negerslafvarnes
frigörelse och den för det kristna namnet så nesliga
menniskohandelns afskaffande.
§ 184. Den svedenborgska kyrkan i utlandet.
Svedenborgianismens inflytande på vår svenska kyrka
har ej varit synnerligen stort. Enskilda personer hafva
visserligen till icke så litet antal varit dess anhängare: i
det mystiska ordensvurmeri, hvaråt konung Gustaf III och
ännu mer hans broder hertig Karl hängåfvo sig, ingick
ock utan tvifvel någdii tillsats af svedenborgianism; ett
och annat hemligt sällskap torde äfven hafva funnits, som
i likhet med det förutnämnda s. k. exegetiskt-filantropiska
verkat i Svedenborgs anda. Men någon rätt trefnad har
den nya läran aldrig lyckats vinna inom sin upphofsmans
eget fädernesland. Väl har i senare tider ett svagt försök
till en församlingsbildning blifvit gjordt. Man började
härmed 1874, och från den tiden hafva i Stockholm och väl
äfven på några andra ställen hållits s. k. nykyrkliga
gudstjenster. Men något lagligen erkändt svedenborgiskt
kyrkosamfund visste man ej af i Sverige förrän 1885, då Kgl.
Maj:t förklarade en i Stockholm bildad liten församling
med namnet Nya kyrkan vara en af staten erkänd
dissen-terförsamling.
Deremot skedde en dylik församlingsbildning mycket ti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
