Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 186. Den neologiska rigtningens motståndare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 6. DEN NEOLOGISKA BIGTNINGENS MOTSTÅNDARE.
107
land. Flere kyrkans män sökte motarbeta den neologiska
rigtningen. Vid 1756 års riksdag klagade erkebiskop
Henrik Benzelius bitterligen deröfver, att "församlingen vore
förderfvad medelst religionens och gudstjenstens förakt, så
att det syntes laga sig till ibland oss en fullkomlig
hedendom" . Ungefär samma klagan upprepades sedermera af hans
efterträdare Samuel Troilius, och att man rätt väl visste,
huru förderfligt hofvets inflytande var i fråga om fritänkeri
och Guds ords förakt, visar sig deraf, att frihetstidens
riksdagsprester tilläto sig offentligen erinra om, huru det blifvit
helt annorlunda nu än i Karl XI:s tid, från hvilkens
kungliga hus utgått "så lysande föredömen till alla undersåter"
i en sann gudsfruktan.
Åtskilliga kyrkans män uppträdde såsom skriftställare
till försvar för den gamla kristendomsuppfattningen i
motsats till neologiens nymodiga menniskofunder* Bland dessa
i viss mening apologetiske skriftställare märke vi först
dåvarande kyrkoherden i Nyköping, sedermera biskopen i
Strengnäs Jakob Sebenius, en kraftfull, nitisk och allvarlig
man, som icke blott lifligt intresserade sig för kyrkans sak,
utan äfven såsom en af cheferna för mösspartiet spelade
en mycket framstående rol i det politiska lifvet. Serenius
utgaf redan 1752 en bok med titel: Kristendomens styrka af
hedningarnes och särdeles af Flavii Josefi omdömen om Kristo,
ett arbete, som väckte stort uppseende och öfversattes på
flere språk.
I samma anda verkade hans lärjunge Johan Möller,
som efter att länge hafva varit anstäld såsom kyrkoherde
i Vesterhanninge i Södermanland, år 1796 kallades till
biskop i Visby, der han dog den 10:de December 1805.
Möller var en mycket flitig författare i theologiska ämnen,
Hans först utgifna s. k. Försök till en i naturlig ordning
inrättad lärobok i kristendomskunskapen ådrog honom
visserligen klander i en och annan punkt af den förutnämnde
domprosten Anders Knös i dennes, under åren-1779—80
publicerade s. k. Kateketiska föreläsningar. Men Möller var
icke svarslös beträffande de anmärkningar, som gjordes af
den lärde kritikern, och fortfor att verka för
religionsundervisningens sak. Hans begge sedermera utgifna läroböcker i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
