Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- § 186. Den neologiska rigtningens motståndare.
- § 187. Det s. k. läseriet i Herjeådalen och Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samhällsklasserna, och att månge bland dem, som voro satte
att predika sanningens ord, ofta voro tillgifne den nya
läran.
§ 187. Det s. k. läseriet i Herjeådalen och Helsingland.
Ned till det lägre folket torde dock den nya tidsrigtningen
föga hafva sträckt sig. Åtminstone framträdde här
mera än en företeelse, som vittnade om ett varmt religiöst
intresse. Dit kunne vi i synnerhet räkna det s. k.
läseriet. I Herjeådalen hade åtskillig osedlighet herskat
särdeles bland ungdomen. Men komministern Mårten
Tunborg lyckades genom nit i själavården och kraftig
väckelsepredikan häri åstadkomma en ändring. Förnämligast
genom denne mans presterliga verksamhet uppstod en
djupgående andlig rörelse, som i början icke gaf anledning till
någon anmärkning.
Men snart förspordes ett och annat, som kunde anses
tadelvärdt. Emot slutet af 1760-talet bildade sig nämligen
uti Svegs socken ett slags religiös förening, vid hvars
nattsällskaper, för att fira Lamsens bröllop, hvarjehanda
oordentligheter föreföllo. Omkring år 1770 utbredde sig samma
rörelse från Herjeådalen äfven till Helsinglands norra
socknar. Anhängarne blefvo kallade läsare, emedan de, i stället
för att besöka krogar, dansstugor och lättsinniga sällskaper,
använde alla ledigheter, särdeles söndagsaftnarne, till att
flitigt läsa bibeln och Luthers skrifter. Ett visst svärmeri
röjde sig ofta ibland dem. Ett slags åkommor eller s. k.
"drifter", hvilka liknade epileptiska anfall, instälde sig hos
de församlade, angrepo förnämligast qvinnokönet och
slutade gemenligen med häftiga konvulsioner, djupa suckar,
böner och förmaningsrop, hvilket allt ansågs för
omedelbara verkningar af den Helige Ande.
Häri hade hvarken Tunborg eller flertalet af hans
mera upplyste vänner den ringaste del. Men det oaktadt
instämdes han till tinget 1771, dömdes af Hernösands
domkapitel till förvisning från orten, och afsatt ifrån sitt
embete måste han begifva sig till Stockholm, der han dog
1775. Tunborgs medanklagade dömdes till dryga böter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:36:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svkyrhis/2/0119.html
