Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 187. Det s. k. läseriet i Herjeådalen och Helsingland - § 188. Bröderna Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudsakligen derföre att de bevistat läsarekonventiklar.
Men oaktadt de stränga åtgärderna länge fortsattes, kunde
den andliga rörelsen derigenom icke hämmas.
Den vördnadsvärde lagmannen Svante Myrin, som
sjelf var en from och gudfruktig man, insåg det orätta i
ett dylikt förfaringssätt, underlät icke att deremot hos höga
vederbörande inlägga sin protest, och förnämligast genom
hans uppträdande till de anklagades försvar synes man
slutligen på högsta ort hafva blifvit stämd till fördragsamhet.
Åtminstone resolverade Kgl. Maj:t 1790, att de s. k.
läsarne skulle "för oförrätt och våldsamhet fredas".
Man hade ock nu hunnit öfvertyga sig om, att de i
början så illa utskrikne svärmarena icke hade några
"särskilda meningar i trosläran". I likhet med pietisterna röjde
de visserligen stor förkärlek för konventiklar, men skilde
sig från dem genom sin strängt lutherska renlärighet. Utom
bibeln och Luthers skrifter begagnade de derföre Arndts
"Sanna kristendom", Nohrborgs postilla m. fl. goda och
renläriga böcker, voro flitige kyrkogångare, brukade
vördsamt nådemedlen och sökte i sin vandel hålla sig
obesmittade af verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
