Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 188. Bröderna Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läst engelsmannen John Pordage’s arbeten, som innehöllo
en närmare utveckling af den store theosofen Jakob Böhmes
läror. Det dröjde icke länge förrän dessa studier buro
sin frukt. Erikssönerna uteblefvo från gudstjensten och
nattvarden, och snart kommo de i delo med domkapitlet
och hofrätten i Abo.
De hyste nämligen, såsom man lätt kan förstå,
ganska underliga åsigter i religiösa ting. Den utvärtes
gudstjensten och dervid öfliga ceremonier vore, menade de,
icke öfverensstämmande med apostlarnes och de första
kristnes gudstjenst och derföre förkastliga. Likaledes
ogillades barndopet, exorcismen, skriftermålet och det vanliga
sättet att utdela nattvarden. Ja, dop och nattvard hade,
enligt Erikssönernas påstående, af antikrist blifvit alldeles
förändrade, och då något löfte om deras återupprättande
ej af Kristus blifvit gifvet, så vore nog att blott fasthålla
dessa stiftelsers andliga mening, hvaremot deras yttre bruk
under förhandenvarande förhållanden borde undvikas. Allt
läroembete förkastades: det vore icke bundet vid vissa
personer, och några särskilda studier i skolor och akademier
vore dertill icke nödiga, utan hvar och en, som egde
omedelbar kallelse och upplysning af Gud, borde hafva rätt att
lära och predika. Söndagens firande, såsom till en viss
dag inskränkt, ansågs strida mot den kristliga friheten. De
rätta Guds barn behöfde ingen bestämd hvilodag, ty arbetet
i den jordiska kallelsens tjenst rörde dem föga, då de
såsom andans stridsmän icke kunde befatta sig med
näringshandel. Bönen skedde kraftigast utan ord: denna rent
invärtes bön vore den egentliga: allt hvad med ord bedjas
kan, vore innefattadt i Fader vår.
Om Guds väsen och natur hade Erikssönerna en del
besynnerliga meningar, som påminna om Jakob Böhmes
lärosätt. Likaså delade de dennes åsigt om Adam, att han
från början var man och qvinna i en person. Likväl hade
menniskoslägtets fortplantning kunnat ske genom Adam
på ett mycket fullkomligare sätt, än sedermera blef
förhållandet. Men då han fick lust till kreaturet, beslöt Gud,
till förekommande af hans fullständiga förtappelse, att
fördela honom i man och qvinna samt gifva honom Eva till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
