Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 188. Bröderna Eriksson - § 189. Skevikarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erikssönerna utspredo till och med en skrift, deri de läto
påskina, att de segerrikt tillbakavisat presternas inkast.
Nu tillstyrkte konsistorium bifall till deras begäran att få
lemna landet, beslut om deras landsförvisning fattades den
21:ste Juni 1734, och den 19:de påföljande Juli anträddes
afresan från Stockholm.
Sällskapet, som uppgick till omkring 60 personer, begaf
sig först till Köpenhamn, men måste sedan oupphörligen
byta vistelseort. Man försökte bosättning flerestädes
både i Danmark, Tyskland och Holland, men kunde
ingenstädes finna någon varaktig stad. En tid uppehöllo sig
emigranterna i Altona. Här dog Jakob Eriksson den 18:de
Sept. 1737, och sällskapets ledare blef nu dennes yngre
broder, sergeanten Erik Eriksson.
Utom åtskilliga yttre vidrigheter hade man ock inom
sitt eget samfund mycken split och oro, men den nyss
nämnde ledaren lyckades dock beherska rörelsen och
sammanhålla flertalet af emigranterna. I Altona sökte den
förut omnämnde Lars Segerholm draga några af Erikssons
sällskap öfver till sitt parti, men den sistnämnde stod
honom kraftigt emot och varnade ifrigt för anslutning till en
man, som påstods lefva i konkubinat med en qvinna från
Sverige. Likaså skarpt uppträdde Eriksson mot den i
Amsterdam bosatte Erik Molin, den han betecknade såsom
en högfärdig och i sig sjelf förälskad menniska. Den
bekante Sven Rosén hade en tid stått i nära beröring med
det Erikssonska sällskapet. Men vid ett besök i London
började han fatta tycke för herrnhutismen, hvarpå han
afsände en skrifvelse till Eriksson med tillkännagifvade, att
han utträdt ur dennes samfund, hvilket gaf den senare
anledning att hårdt fara ut mot Rosén och enträget varna
sina vänner i Sverige för Zinzendorf såsom "den breda
vägens och vida portens apostel", den der utan Kristi
efterföljelse ville intaga "Guds konungarike".
§ 189. Skevikarne.
Efter mer än 10 års kringirrande i främmande land,
återvände Eriksson med den lilla skara af omkring 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
