Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 189. Skevikarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personer, som oaktadt alla utståndna lidanden och försakelser
städse förblifvit honom trogen, i slutet af April 1745 till
Sverige. Man hyrde sig ett hus på Södermalm i Stockholm,
men måste snart lemna detsamma, hvarpå sällskapet
tillsvidare upplöste sig. Fram på sommaren lyckades man
dock skaffa sig tillåtelse att någon tid vistas på en gård
vid namn Skevik, som låg på Vermdön i närheten af Bo
kapell. I September 1746 inköptes detta ställe af den
rike köpmannen Anders Almqvist i Linköping och uppläts
till stadigvarande hemvist för det Erikssonska sällskapet,
hvarföre dess medlemmar sedermera vanligen kallades
Skevikare.
Stället sköttes merendels genom s. k. hälftenbrukare,
men ekonomien synes hafva gått dåligt, så att man efteråt
såsom förut måste anlita vänners understöd, hvilket också
ej uteblef. Skevikarne hade nämligen allt fortfarande en
stor mängd gynnare och vänner icke blott i Sverige och
Finland, utan till och med i Tyskland och Danmark.
Särdeles en hel hop svenska adelsmän, och ibland dem särskildt
flere medlemmar af familjen Gripenstjerna, omfattade med
värma de af Eriksson förfäktade åsigterna och understödde
hans samfund med frikostiga gåfvor.
Denna gifmildhet funno Skevikarne helt naturlig och
knappast värd någon tacksamhet. Ty enligt den kommunistiska
anda, som rådde inom deras krets, ansågo de sina
vänners tillhörighet på visst sätt såsom sin egen, och de,
som ännu "förestodo jordiska egodelar" och bodde ute ibland
verldens barn, påstodos derföre icke göra annat än sin
pligt, då de försågo sina från verlden afsöndrade själafränder
med hvad de kunde behöfva till sitt uppehälle. Också
hade sällskapet på Skevik fullt upp af hvad som fordrades
till lifvets nödtorft, ja till och med åtskilligt derutöfver.
Ty på deras bord förekommo ibland ända till två slags
viner jemte hvarjehanda villebråd, som vanligen erhölls
från Finland. Kaffe och te ansågos böra undvikas. Men
t. ex. tobak var ingen förbjuden vara, icke heller bränvin,
ehuru det blott skulle begagnas för medicinskt ändamål.
Med lekamligt arbete sysselsatte sig Skevikarne ganska
litet, ty man följde den beqväma grundsatsen, att när de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
