Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 196. Ecclesiastikexpeditionen under Wallqvists ledning. - § 197. Fri religionsöfning för främmande trosbekännare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af denna inrättning, inträffade konungens plötsliga död.
Ecclesiastikexpeditionen blef nu i början af år 1793 åter
upplöst, och genast såg man under förmyndarestyrelsen de
gamla oordningarne förnyas. Wallqvist gick tillbaka till
sin biskopsstol och utvecklade här samma kraft och
duglighet såsom stiftschef, så att man i denna egenskap trott
sig kunna jemföra honom med en Johannes Rudbeckius eller
Jakob Serenius. Hans nit såsom biskop visade sig
visserligen framför allt deri, att han upprätthöll sträng ordning
och tukt i sitt stift. Men han underlät icke heller att gifva
sina prester goda anvisningar, som vittnade om, att han
hade intresse för embetets andliga kraf. Sjelf presterligt
sinnad kanske mer än de fleste af sina samtida, förmanade
han sina underlydande att såsom predikanter taga en
Nohrborg och en Bælter till föresyn samt för öfrigt genom ren
lefnad "inför Guds församling bevisa, att de hörde
Herranom till". Äfven såsom författare inlade Wallqvist en
icke ringa förtjenst. Hans "ecclesiastika samlingar" och
hans bekanta "handbok öfver ecclesiastika befordringsmål"
äro mycket upplysande i kyrkohistoriskt hänseende. Den
i många värf använde mannen synes hafva blifvit utsliten i
förtid. Han dog den 30:de April 1800 vid riksdagen i
Norrköping, innan han ännu hunnit 45 lefnadsår. Anmärkas
bör, att det embetsverk, som Wallqvist med så mycken
skicklighet förestod under de tre sista åren af Gustaf IILs
regering, år 1809 återupprättades samt år 1840
förvandlades till ett s. k. ecclesiastikdepartement.
§ 197. Fri religionsöfning för främmande trosbekännare.
I Karl XI: s kyrkolag var förbjudet att här i riket
hafva någon främmande religionsöfning eller densamma
bevista. Visserligen sökte presterskapet allt fortfarande äfven
efter statshvälfningen 1719 upprätthålla den svenska
statskyrkans trosenhet i all dess forna kraft. Men särdeles på
riddarhuset, der pietister och dippelianer hade åtskilliga
målsmän, läto ofta röster höra sig, som yrkade på
religionsfrihet, och frihetstiden har ock i sjelfva verket först
beträdt toleransens väg, ehuru vida mindre af religiösa än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
