Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 197. Fri religionsöfning för främmande trosbekännare. - § 198. Enskild kyrkoplikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ning i vårt land, ihågkommos med vissa dem tilldelade
religiösa och medborgerliga förmåner. Genom ett reglemente
af den 27:de Maj 1782 ordnades nämligen deras
förhållanden i Sverige. De tillätos att nedsätta sig i Stockholm,
Götheborg och Norrköping samt att der anlägga synagogor,
men de fingo ej sysselsätta sig med annat än vissa särskildt
uppräknade borgerliga yrken, ej heller deltaga i
riksdagsmannaval eller ingå äktenskap med andra än sina
trosförvandter.
I och för sig var det utan tvifvel ett tidsenligt
framsteg, att religionstvångets band i någon mån lossades. Skada
blott, att den fördragsamhet, som påbjöds, dels var
förestafvad af religiös indifferentism, dels sträcktes i viss mån
längre, än som kunde vara förenligt med statskyrkans eget
välförstådda intresse. Man nöjde sig nämligen icke med att
tillerkänna främmande kristna trosbekännare religionsfrihet
och vissa medborgerliga rättigheter, utan tillät dem ock
ingripa i sådant, som bort vara statskyrkans egna
medlemmar ensamt förbehållet. Så förordnades genom en kgl.
resolution af den l:ste Nov. 1791, att "sådane främmande
religionsbekännare, som i riket njuta medborgerliga friheter
och förmåner, när de inom någon församling innehafva hus
och egendomar samt bidraga till presterskapets aflöning och
utgöra på dem löpande onera till kyrkan eller församlingens
behof", också skulle ega rätt att " likmätigt författningarne
deltaga i församlingens prestval". Det torde få anses mer
än skäligt liberalt att i en för kyrkans inre lif så vigtig
sak, som valet af själasörjare onekligen är, låta främmande
trosbekännare deltaga deri och möjligen bestämma dess
utgång.
§ 198. Enskild kyrkoplikt.
I afseende på kyrkotuktens handhafvande bör märkas,
att under ifrågavarande tidskifte infördes s. k. enskild
kyrkoplikt. Kyrkolagen af 1686 vet ingenting härom, utan talar
blott om uppenbar skrift och kyrkoplikt. Men den förut
omnämnda ecclesiastikdeputationen intog i sitt förslag till
ny kyrkoordning ett stadgande af innehåll, att "om någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
