Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 197. Fri religionsöfning för främmande trosbekännare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 19 7. FRI RELIGIONSÖFNING FÖR FRÄMMANDE TROSBEKÄNNARE.
kännelse skulle få åtnjuta full religionsfrihet, och i trots
af presteståndets motstånd aflats till konungen en skrifvelse,
deri man hemstälde om "en fri religionsöfning för alla
ut-ländingar, som i riket vilja inflytta", såsom
"öfverensstämmande med den i nästan alla välbestälda stater införda och
menskligheten hedrande samvetsfriheten". Saken var helt
och hållet i konungens smak och svarade fullkomligt mot
hans önskningar, ehuru han af undseende för presterna sjelf
ej synes hafva velat väcka förslaget. Också tvekade han
ej länge att gifva sitt bifall till ständernas begäran. Den
24:de Januari 1781 utfärdades nämligen ett kungligt bref,
som ordnade främmande kristna religionsbekännares
blifvande ställning i riket. De skulle ej få vara embetsmän
eller väljas till riksdagsmän — utom bekännare af
reformert lära, hvilka redan 1741 fått den sistnämnda
rättigheten och fortfarande bibehöllos dervid —, de förbjödos att
göra proselyter, att här anlägga kloster samt att på
offentliga platser anordna processioner, men de skulle för öfrigt
fritt få fira sin gudstjenst samt äfven deltaga i
riksdags-mannaval. Med afseende på blandade äktenskap stadgades,
att om mannen vore lutheran, skulle barnen äfven blifva
det, men att barnens religion i annat fall skulle.bero på
öfverenskommelse före vigseln.
Man finner, huru genom denna förordning under vissa
vilkor fri religionsöfning medgafs alla främmande kristna
trosförvandter, utan att dock de stränga straffen för infödda
svenska undersåters affall från statsreligionen borttogos.
Påfven Pius VI tackade konungen i ett bref för hans
välvilja mot katholikerna, och när Gustaf 1783 besökte Rom,
visade påfven honom stor artighet och uppmärksamhet, så
att han, för att återgälda den åt katholikerna i Sverige
beviljade religionsfriheten, till och med trodde sig böra
tillåta konungen att i sjelfva den katholska verldens
medelpunkt hålla luthersk gudstjenst. Sistnämnda år (1783)
hitsände påfven doktor Ostek att öppna den offentliga
katholska gudstjensten i Stockholm, och året derpå insattes
karmelitermunken Rafael d’Osseky till curatus vid
katholska församlingen i hufvudstaden.
Äfven judarne, hvilka förut ej haft någon rättslig ställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
