Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 199. Husförhör. - § 200. Kyrkobyggnaderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till rätta salighets grund och kunskap föra". Anmärkas
bör, att husförhören äro en för vår svenska kyrka
egendomlig institution, som ej eger någonting motsvarande i
andra länder. De hafva säkerligen varit och äro än i dag
oskattbara hjelpmedel för folkbildningen, församlingsvården
och det religiösa lifvet i allmänhet äfvensom för ordningens
och sedlighetens upprätthållande.
§ 200. Kyrkobyggnaderna.
Sättet att bygga kyrkor i neologiens tidehvarf
vittnade om allt annat än god smak. Den imponerande
göthiska stilen fick gifva vika för en byggnadsform, som ofta
nöjde sig med fyra släta väggar och ett tak, så att nybyggda
kyrkor i sin yttre konstruktion snarare erinrade om en stor
lada än om ett Guds hus. Äfven tornen förlorade vanligen
sina spiror, dem man ersatte med ett slags låga hufvar,
som gåfvo åt det hela ett platt och nedtryckt utseende.
Och icke nog härmed. I stället för att noga vårda och
söka bibehålla alla minnesmärken från en äldre tids bättre
smak och fromma konstsinne, synes man vid reparation af
gamla kyrkor hafva varit synnerligen angelägen att
bortskaffa alla gamla prydnader, såsom helgonbilder, altarskåp,
dopfuntar o. s. v., hvarjemte man merendels undangömde
ofta mycket värderika väggmålningar genom murarnes
hvit-menande.
Rätt många vackra altartaflor blefvo visserligen
målade, särdeles af den rikt begåfvade Smålandsbonden Per
Pörberg (f 1816), som var en stor mästare i denna
konstgren. Men å andra sidan syntes särskildt en viss benägenhet
vilja göra sig gällande att bortskaffa de gamla altarkorsen
eller åtminstone den dithörande Kristusbilden. Professor
Skarstedt berättar, att en prost i Karlskrona, då han i sin
kyrka måste se altarkorset utan Kristusbild, skall hafva
föreslagit att under detsamma anbringa den inskriptionen:
"Han är icke här, han är uppstånden". Det sinnrika
förslaget innebar tydligen en bitter ironi. Ty, såsom samme
sagesman träffande anmärker, "tanken väcktes lätt derpå,
att med tecknet var äfven det betecknade försvunnet i hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
