Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 214. Wallin, Tegnér och Franzén i fejd mot upplysningsväsendet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2-14. WALLIN, TEGNÉR O. FRANZÉN MOT UPPLYSNINGSVÄSENDET. 169
andra, som modigt slöto sig till den djerfve ledaren och i
honom nästan sågo ett slags kyrklig reformator.
Snart uppträdde en ny kämpe mot det neologiska
upplysningsväsendet. Den store skalden Esaias Tegnér,
som ännu var professor i Lund, men dog den 2:dre Nov.
1846 såsom biskop i Vexiö, höll 1817 vid
reformationsjubelfesten i den sydsvenska universitetsstaden ett tal, som
likaledes bar vittne om den vändning i tidsutvecklingen;
som var på väg att inträda. "Till grund för det 18:de
seklets bildning låg", sade han, "en materialistisk åsigt af
verlden. Tidens ypperste män förklarade mer eller mindre
tydligt, att all religion, och i synnerhet vår uppenbarade,,
vore en folksaga, tjenlig att skrämma barn och hålla
pö-beln i tukt, men i öfrigt ovärdig ljusets tidahvarf. I stället
för tron med sina fromma aningar, i stället för förnuftet
med sina eviga urbilder, i stället för inbillningen med sin
verld af under och skönhet infördes en förståndets
despotism, som mekaniserade, så vidt möjligt var, den menskliga
naturen och föraktade allt, som ej fick rum i begreppets,
trånga former. Och så uppväxte i skenet af hvad man
kallade upplysning ett vidunderligt träd med ihålig stam
och med maskstungna frukter: men i trädets topp visade
sig slutligen, såsom en blodröd krona, den franska
revolutionen. Ett nytt tidehvarf är kommet med helt andra
grundsatser och af en alldeles motsatt anda. Väl är vår
tid likadom Luthers en orons, en kampens tid; men jag är
för min del öfvertygad, att ur de kämpande elementernas
strid skall en bättre, en skönare skapelse framgå; ty den
ordnande anden sväfvar redan öfver djupet." Man finner,,
huru vår störste skald hade öppet öga ej blott för det
förgångnas brister, utan äfven för den brytning inom andens,
verld, som redan höll på att arbeta sig fram. "Vi lefve",
sade han, "under islossningen. Floden brusar våldsamt;
men det är vårsolens skuld, som smälter och befriar."
Tilläggas bör, att långt förut, nämligen vid den
magisterpromotion, som 1798 hölls i Åbo, hade Frans Mikael
Franzén, som ännu var fästad såsom lärare vid det finska
universitetet, men sedan flyttade öfver till Sverige och dog
den 14:de Aug. 1847 såsom biskop öfver Hernösands stift,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
