Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 214. Wallin, Tegnér och Franzén i fejd mot upplysningsväsendet. - § 215. Hagberg och Rogberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i samma anda granskat det 18: de seklets falska
upplysningsväsende.
§ 215. Hagberg och Rogberg.
Samtidens största snillen hade sålunda med bestämdhet
uttalat sig mot den ihåliga menniskovisdom, som velat
intaga kristendomens plats. Desse mäns kraftiga väckelseord
understöddes af de skickelsedigra verldshändelserna, och
neologien i Sverige var och förblef fallen. Ett steg togs
framåt till ett bättre, ehuru visserligen ännu ej till den
kyrkliga bekännelsen i hela dess djup. Ett slags rationell
supranaturalism, i ungefärlig öfverensstämmelse med den
af Reinhard i Tyskland representerade rigtningen, blef hvad
denna tidens tongifvande theologer och predikanter i
Sverige merendels bekände sig till. Sjelfve Wallin, som af
sin samtid var så högt uppburen såsom talare och
predikant, hade ingen säker dogmatisk position och kan icke
heller sägas hafva i sina predikningar framstält den
kristliga sanningen i dess fulla djup.
Snart började det nya tidehvarfvets predikanter söka
ersätta, hvad som brast dem i dogmatisk bestämdhet och
bibliskt kyrkligt innehåll, genom en känslan tilltalande
veklig sentimentalitet, hvartill den ur upplysningens kalla
omfamning nyss frigjorda tidsandan i början visade en så
stark dragning. Främst bland målsmännen för denna
känslosamma religiositet stodo de berömde predikanterna Kakl
Petee Hagbekg och Kakl Georg Rogberg. Den förre,
som i 4 år från 1811 till 1815 hade varit theol. pastoralis
professor i Lund och derefter blifvit kyrkoherde först i St.
Klara församling inom hufvudstaden och sedan i sin
födelsebygd Rasbo inom erkestiftet, dog den 15:de Sept. 1841 såsom
pastor primarius i Stockholm. Rogberg åter hade länge
varit Ödmans biträde såsom seminarieprefekt i Upsala samt
blef den 12:te Febr. 1831 hans efterträdare såsom theol.
pastoralis professor och kyrkoherde i Gamla Upsala, men
dog redan den 28:de Januari 1834 vid 44 års ålder.
Begge stodo i högt anseende såsom predikanter, och
Rogberg betraktades af sin samtid såsom Sveriges störste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
