Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 216. Henrik Schartau.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 16. HENRIK SCHARTAU. 173
läraren vanligen omgifven af stora lyssnande skaror. Icke
blott den lägre befolkningen begagnade sig gerna af den
grundliga religionsundervisning, som här erbjöds. Äfven
de bildade samhällsklasserna visade stort intresse för saken
och till och med flere af universitetets utmärktaste lärare
såg man i åhörarnes krets. Särskildt gäller detta om de
berömda professorerna åevid Henkik Florman och Johan
Holmbergson. Den förre, som i 30 år innehade lärostolen
i anatomi och dog den 21:ste Januari 1841 såsom professor
emeritus,, var en i sin vetenskap synnerligen framstående
man, som utöfvade ett mycket stort inflytande på
läkarebildningen i vårt land. Ej mindre utmärkt var
Holmbergson, som från 1810 ända till sin död den 26:te Maj 1842
verkade såsom juris professor och med skäl räknades såsom
en bland den sydsvenska högskolans yppersta lärare. Begge
två voro varmt intresserade för det nyvaknade
kristendoms-lifvet, hörde till Schartaus förtrogne umgängesvänner och
betraktade honom såsom sin andlige lärofader.
Utom såsom predikant och kateket verkade Schartau
mycket välsignelserikt genom enskild själavård.
Bekymrade själar vände sig till honom från när och fjerran dels
personligen dels genom bref, och han blef i egentlig
mening- en biktfader för dem alla. Hans "bref i andliga
ämnen" äro ett skönt bevis på hans verksamhet i denna
rigtning. Man finner af dem, huru Schartau varnade för
begagnandet af sådana uppbyggelseskrifter, som mera togo
den fromma känslan i anspråk, än ledde till förkofran i ett
sannt trosljus, samt i stället alltjemt hänvisade till Guds
rena ord i bibeln och för öfrigt på sin höjd till Luthers,
Arndts, Bengels och Nohrborgs skrifter. I sammanhang
härmed må nämnas, att Schartau i sin egenskap af biktfader
med strängt allvar tillämpade löse- och binde-nyckeln s^mt
begagnade enskild bikt och ovilkorlig absolution, äfven
sedan handboken af 1811 hade infört allmän bikt med
vil-korlig aflösning såsom den lagstadgade formen för
skriftermål.
I nära 40 år verkade Schartau på detta sätt till
mycken välsignelse närmast inom Lunds domkyrkoförsamling
samt de båda prebendeförsamlingarne Stora Råby och Bjel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
