Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 216. Henrik Schartau.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 2 16. HENRIK SCHARTAU.
af den stränga lutherska observansen och uppträdde nu
såsom en kraftfull kämpe emot den neologiska otron ej
mindre än emot den andliga klemighet, som uppenbarade
sig i herrnhutismen.
Träffande har det blifvit sagdt, att om neologien
nästan uteslutande predikade den första trosartikelns läror
om Gud Fader och skapelsen, och herrnhutismen lika
uteslutande andra artikelns läror om Guds Son och
återlösningen, så uppträdde Schartau mot båda dessa ensidigheter,
hufvudsakligen förkunnande, hvad de förbigingo, eller den
tredje artikelns läror om den Helige Ande och helgelsen.
Sålunda sökte Schartau i kyrkan återinföra kristendomen
i sin helhet, hvarvid dock oppositionen mot de antydda
en-sidigheterna dref honom sjelf till att företrädesvis
framhålla det andliga lifvets utveckling eller salighetens ordning.
I detta afseende innehöllo hans predikningar det
fullständigaste material till en utförd kristlig psykologi, hemtad
ur djupet af ett genom träget bibelstudium och en rik
andlig erfarenhet utbildadt kristligt sinne samt framstäld
med dialektisk finhet och skärpa på ett sätt, som icke var
ämnadt att framkalla flyktiga känslorörelser, utan i stället
att bibringa klara och rigtiga begrepp samt i de minsta
enskildheter utreda och tydliggöra den kristliga
salighetssaken.
Det är bekant, att herrnhutismen var ensidigt
evangelisk och dref denna ensidighet ända till antinomism. I
motsats härtill var Schartau, om man så vill, lagpredikant.
Men, såsom han sjelf säger, predikade han lagen, "icke att
någon skulle blifva rättfärdig genom lagens gerningar, icke
heller så, att han sökte qvarhålla de förkrossade hjertan
under lagens hot, utan så, att lagen måtte blifva en
tuktomästare till Kristum".
Utmärkande för Schartau var vidare, att han hyste
den största obenägenhet för allt sektväsende och ifrigt
af-rådde från allt deltagande i konventiklar. I stället höll
han hvarje fredagsmorgon i Lunds domkyrka katekesförhör,
hvarvid han hade rikt tillfälle att visa sin utomordentliga
förmåga att med sakrik korthet, klarhet och bestämdhet
utveckla salighetsläran. Vid dessa tillfällen var den vördade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
