Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 219. Lars Anderssons sändebref. - § 220. Läsaresällskapet i Skellefteå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nog kan bestå, utan att man behöfver fara efter helgelse?
Anmärkningsvärdt är ock, att sändebrefvets författare i sin
djerfva exeges af ifrågavarande bibelställe kommit i
uppenbar strid med Luther sjelf, den af honom och hans
anhängare annars så beprisade store lärofadern. Ty Luther
förklarar uttryckligen i en af sina predikningar: "Det angår
hvar och en, hvad Kristus säger i Matth. 7: 21; man måste
göra och bevisa tron med gerningarne". Så lyda Luthers egna
oförtydbara ord. Men det är temligen klart, att sjelfve
Luther af de nye läsarne föga aktas, när hans utsagor icke
vilja passa in i den skefva kristendomsuppfattning, som
desse den store reformatorns förmente lärjungar på egen
hand tillverkat och sökt lägga i hans mun.
§ 220. Läsaresällskapet i Skellefteå.
År 1814 begaf sig Lars Andersson jemte några ändra
s. k. nye Jäsare till Skellefteå socken, för att der utbreda
sin lära. De sökte dels genom muntlig undervisning dels
genom utdelande af nyssnämnda sändebref bibringa sina
åhörare öfvertygelse om de vanliga andaktsböckernas samt
presterskapets till evig fördömelse ledande irrlärighet. På
sådant sätt lyckades de snart att äfven här bilda ett
sällskap af s. k. nye läsare, och tvenne drängar, Andeks
Larsson från Norrlångträsk samt Gerhard Gerhardsson från
Östanbäcken, blefvo den nya församlingens lärare och ledare.
Man förkastade hittills bmkliga uppbyggelseböcker och höll
sig i stället endast till bibeln och Luthers skrifter, ehuru
man af den store reformatorns yttranden blott antog så
mycket, som passade i sällskapets antinomistiska
bekännelseform.
Äfven i Skellefteå förefunnos läsare af gamla stammen,
som med allt allvar drefvo den helsosamma läran om
bättring och helgelse. Det var naturligt, att desse skulle taga
anstöt af de nye läsarnes lärosäfct och deri se ett vådligt
försök att draga vår Guds nåd till lösaktighet. Visserligen
visade sig det nya sällskapets medlemmar särdeles angelägne
att bland de gamle läsarne värfva proselyter. Men i den
delen voro deras bemödanden temligen fruktlösa. I stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
