Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 224. Separation från statskyrkan. - § 225. Söndring inom separatisternas eget läger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dermed. Att de icke heller skulle vilja låta sina barn döpas;
eller konfirmeras af kyrkans prester, behöfver knappt sägas:
de döpte sjelfve sina barn efter gamla handboken och läto
konfirmationsakten blifva ogjord.
Omsider ledde detta helt naturligt till en ur flere
synpunkter betänklig olägenhet, enär utväg till lagligt
äktenskaps ingående icke stod de yngre, ej konfirmerade
sektmedlemmarne öppen. Af denna orsak ingafs 1854 till
domkapitlet i Hernösand en af åtskilliga personer i
Vester-och Norr-botten äfvensom i norra Ångermanland
undertecknad skrifvelse, i hvilken bitterligen klagades deröfver, att
vederbörande presterskap vägrade lysning till äktenskap,,
hvilket uttyddes såsom ett försök "att hämnas
på separatisternas gensträf vighet, enär desse icke velat underkasta
sig det samvetstvånget att med konfirmation och
nattvardsgång i statskyrkan bekräfta hennes falska ritual".
Naturligtvis kunde domkapitlet lika litet fästa något afseende vid
en så otillbörlig beskyllning som medgifva, att icke
konfirmerade personer erhölle lysning till äktenskap, och följden
blef, att unga män och qvinnor, tillörande de från kyrkan
söndrade, ingingo förbindelser utan kyrklig vigsel, hvilket
steg dock en eller annan tagit redan förr, än klagoskriften
insändes till stiftsstyrelsen.
§ 225. Söndring inom separatisternas eget läger.
Det dröjde icke synnerligen länge, innan split och
osämja började yppa sig bland separatisterna inbördes.
Tvisten framkallades afVen från Östergöthland härstammande,,
men vid denna tid i Luleå bosatt handlande, vid namn
Jonas Bodell. Han hade i ungdomen fått någon undervisning
i Söderköpings apologistskola samt egde godt hufvud och
en ovanlig viljekraft. Efter sin ankomst till Luleå 1836
gjorde han sig snart nog bemärkt genom sin icke ringa
naturliga begåfning och sin stora praktiska duglighet.
Förtroendet växte så, att han vid 1859 — 60 års riksdag valdes,
till Luleå stads ombud i borgareståndet.
Redan förut hade Bodell i flere år med outtröttligt
nit kämpat för nykterhetens sak, hvarjemte han visade ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
