Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 232. Læstadianerna slå öfver till hyperevangelism. - § 233. Det andliga tillståndet i Helsingland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af hvad nu är nämndt, framgår tydligen, att Læstadii
anhängare vikit in på mycket betänkliga afvägar.
Huruvida den sålunda urartade andliga rörelsen numera kan
föras tillbaka till större sans och nykterhet, är svårt att
säga. Någon förhoppning derom torde man dock kunna
hysa på grund deraf, att læstadianerna, trots alla sina
förvillelser och en ofta i dagen lagd kyrkofiendtlighet,
likväl icke formligen separerat sig från den evangeliskt
lutherska kyrkan, hvadan en återgång till sundare åsigter
genom kyrkans fostrande vård ju ännu alltid är tänkbar.
§ 233. Det andliga tillståndet i Helsingland.
Inom den del af det norra Sverige, som tillhör
erkestiftet, har Helsingland från äldre tider varit likasom en
moderprovins för andeliga rörelser af olika slag. Så var
längst upp i denna bygd Bergsjö församling en hufvudort
för herrnhutismen alltifrån den tid, då denna känslosamma
kristendomsuppfattning började blifva bekant i vårt land.
Redan kyrkoherden Hans Hazelius, som ifrån år 1723
förestod Bergsjö och Hassela pastorat, var så nitisk för
den nya läran, att han skickade ett par af sina söner att
uppfostras i Herrnhut, der de ock bosatte sig. Hazelius
efterträddes i embetet af sin hemmavarande son, som i sin
ordning fick lemna församlingsvården åt en af sina söner.
Både stamfadern och hans descendenter voro lika
oförvitlige i sin vandel som nitiske i sin tro, och från detta fromma
presthus spriddes Zinzendorfs lära dels genom derstädes
uppfostrade pastorsadjunkter dels genom andra till
kringliggande socknar.
Men likasom Bergsjö var stamhållet för herrnhutismen,
så var den längre söderut belägna Norrala församling
hufvudhärden för den egentliga pietismen. Kyrkoherden
derstädes Lars Elfvik synes allaredan 1718 och 1719 under
sin tjenstgöring såsom skeppspredikant hafva trädt i
beröring med pietisterna i Stockholm och fortplantade sin böjelse
för deras kristendomsuppfattning icke blott till sina
efterföljare i embetet, utan äfven i vida kretsar till åtskilliga
medlemmar af allmogen, hvilkas redbara och kärnfasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
