Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 238. Hedbergianismen i Helsingland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238. HEDBEBGIANISMEN I HELSINGLAND. 213
den finske mästaren. Inom kort bildade sig såväl i
Stockholm som inom flere Helsinglands socknar ett temligen
talrikt parti s. k. Hedbergianer. Deras förnämsta
verksamhetsfält blef norra delen af nyssnämnda provins. Så
erbjöd herrnhutismens gamla stamhåll Bergsjö helt naturligt
en tacksam jordmån för den nya andliga rörelsen, enär
hon ju i sjelfva verket gick i alldeles samma ensidigt
evangeliska rigtning, som Zinzendorfs kristendomsuppfattning
sökt göra gällande. Likaså fick Hedberg åtskilliga
anhängare i Hudiksvall och kringliggande trakter. Men största
antalet, uppgående till omkring 120 personer, samlade sig
i Jerfsö socken, som sedermera varit hufvudhärden för den
hedbergska separatismen inom Helsingland.
Den antinomism, till hvilken lärofadern sjelf med en
viss försigtighet bekände sig, framträdde ohöljdt hos hans
mindre kunnige anhängare. Icke nog med att de, i likhet
med Hedberg, betraktade läran om en i Guds ord grundad
och af den kristliga erfarenheten bekräftad nådesordning
såsom rent af oberättigad och benämnde henne med
skymforden: krokvägar, verklära, trappstegstheologi o. s. v., de
förde ständigt ordet "tro" på tungan, och deras enda
lärdom till syndaren lydde så: "tro, just som du är". De
ville nämligen alldeles icke höra talas om, att någon
syndaånger eller bättring skall föregå tron. Nej, all predikan
om bättring är i deras tanke ett hinder för saligheten, och
detsamma gäller ock om hvarje uppmaning och sträfvan
att fullborda helgelsen i Guds räddhåga. Att yrka på
vaksamhet, bön, kamp och försakelse eller på några trons
frukter i hjerta och lif anses fast hellre rent af otillbörligt
och såsom ett bevis på, att man är inne på verkläran,
hvarigenom Kristus förmörkas och undandrifves. I stället
inskärpes, att läran om nåd, om den oförskylda nåden i
Kristo, först och sist bör predikas såsom tillfallande hvar
och en, som tror, äfven om denne icke har ett redligt hat
till synden, ej heller fattat något allvarligt uppsåt att
öfvergifva densamma.
Ett välment begär att upphöja nåden i Kristo torde
nog ligga till grund för den antinomistiska ensidighet,
hvaråt hedbergianerna sålunda hängifvit sig. Men uppen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
