Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 263. Svenska församlingar i Amerika. - § 264. Augustanasynoden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ökades. Man beslöt derföre att uppdraga predikoembetet åt
tre unge män, hvilka hade studerat någon tid i Sverige
och sedan vid amerikanska läroverk blifvit ytterligare
utbildade. En ibland dem var den förutnämnde Erik
Norelius. Född i Hassela socken i Helsingland, hade han redan
1850 vid 17 års ålder kommit ut till Amerika, der han efter
erhållen ordination den 12:te Sept. 1856 anstäldes såsom
pastor i Vasa församling inom staten Minnesota.
Att presterna på det nya arbetsfältet i början hade
att kämpa med stora svårigheter, kunne vi lätt föreställa
oss. "Det är", säger Norelius, "icke utan rörelse, man
kan tänka tillbaka på den tid, under hvilken vårt samfund
här grundlades i det främmande landet. Stormigt som det
var utomkring oss på det andliga området, hade vi likväl
orsak att fröjda oss inbördes af endrägt och broderlig
kärlek. Allting var då mera nytt, tillgångarne små och många
svårigheter och olägenheter att kämpa med. Presterna
hade synnerligen af nöden att lefva ett lif fullt af stora
försakelser, och kanske mera då, än hvad man nu för tiden
skulle vara villig att underkasta sig. Man predikade
bokstafligen i tid och otid, om dagen och om natten, på öppen
mark under bar himmel, eller i lador, privata boningar eller
jordkulor. Kunde man få begagna skolhus eller kyrkor,
så var det särdeles stort. Man färdades oupphörligen, och
det ofta ganska långa vägar, än på jernvägståg, än på
ångbåtar och kanalbåtar, eller mera ofta på hästskjuts och
till fots i alla möjliga väder. Under tiden voro presternas
löner så små, att många ibland dem fingo Uda brist på det
aldra nödvändigaste. Men det var kyrkans Herre, som
uppehöll dem och gaf dem mod: annars hade de visserligen
dukat under."
§ 264. Augustanasynoden.
Då prestbristen fortfarande var stor, och då så få
arbetare kunde erhållas hemifrån, berodde det påbegynta
verkets framtida bestånd i väsentlig mån på möjligheten
att inom landet kunna dana prester med tillräcklig bildning.
Redan på hösten 1851 hade de svenska församlingarne an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
