Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 304. Religionsfrihetsfrågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304. religionsfrihetsfragan. 323
norstädes än i nyss antydda städer, och genom kgl.
kungörelsen af den 9:de Nov. 1854 medgafs i Sverige födde
mosaiske trosbekännare att, utan behof af särskild nådig
tillåtelse, slå sig ned i hvilken stad inom riket som helst.
Sedermera hafva judar, som äro svenska undersåter,
vunnit rätt att icke blott bosätta sig och förvärfva fast
egendom vare sig på landet eller i städerna, utan äfven att
med vissa inskränkningar bekläda civila embeten, hvarjemte
de erhållit åtskilliga andra medborgerliga förmåner.
Från det föregående känna vi, huruledes under konung
Gustaf IILs regering fri religionsöfning här i riket
medgafs alla främmande kristna religionsförvandter. De stränga
straffen för infödde svenska undersåters affall från
statsreligionen qvarstodo dock i gällande lag, likasom ock 1726
års konventikelplakat. Ehuru dessa lagstadganden sällan
tillämpades, började likväl, särdeles sedan de religiösa
rörelserna hos oss antagit större dimensioner, från flere håll
röster höjas, som ifrade för toleransens och
religionsfrihetens grundsatser. I synnerhet gäller detta om den lärde
och rikt begåfvade Hans Birger, Hammar, hvilken dog den
25:te April 1862 vid 47 års ålder såsom kyrkoherde i Mjellby
församling i Blekinge. Han utgaf under åren 1852 — 57
tidningen Kyrkovännen, i hvilken han ifrade för
nedbrytande af de skrankor, som enligt hans förmenande stodo
i vägen för det religiösa lifvets fria utveckling, hvarjemte
han framhöll den skottska frikyrkan såsom mönsterbilden
för ett väl ordnadt kyrkoskick. Åtskilliga andre män
uttalade liknande åsigter och togo del i sträfvandet att få
den gamla lagstiftningen ändrad beträffande förbudet mot
konventiklar och andra stadganden, som ansågos utgöra
ett band på samvetsfriheten. Några s. k. religionsbrotts
lagliga beifrande göt endast olja på elden. Äfven
utomlands väcktes uppmärksamheten på dessa förhållanden, och
snart var Sverige utskriket såsom ett rigtigt intoleransens
hemland. Vid en synod, som den fransyskt-reformerta
frikyrkan höll i Paris 1852, uppdrogs åt synodalkommissionen
att ställa en uppmaning till den protestantiska kyrkan i
Sverige om afskaffande af intoleransen i detta lands
lagstiftning. I följd deraf sände synodalkommissionen den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
