Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 3. (473.) 21 januari 1891
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
SVENSK LÄKARETIDNTNG.
N:r 3
t. o. m. börjat spela koraler. Härförutom
hade jag bråkat icke så litet i Fryxells
svenska språklära, Hartmans geografi,
Schröckhs världshistoria, Bruzelii
fäderneslandets historia, och hvad mera jag
kunnat få läsa, ty köpa böcker hade jag föga
råd till.
Familjen hade under tiden tillökats med
två matfriska piltar och det var med stor
möda och ytterlig sparsamhet, som de små
inkomsterna ville räcka till dagligt bröd.
Blott ett enda år lyckades jag uppdrifva
inkomsterna för skolan, renskrifning och
diverse till 313 kronor efter nuvarande
mynträkning. Huru kunde en familj af 4
personer lefva på detta belopp? Jag vet
icke huru, men jag vet, att det gick för
sig under den himmelske fadrens
välsignelse. Voro än inkomsterna t små, så voro
pretentionerna det också.
Emellertid började jag mer och mer
tänka på någon förändring, men hvarthän?
och till hvad? Detta var mig oklart. Min
gode vän lagman L., som ofta gaf mig
ren-skrifningsförtjänst, erbjöd sig att skaffa mig
hofrättskommissariefullmakt med ty
åtföljande namn, heder och värdighet, så kunde
jag såsom sakförare godt försörja mig.
Detta syntes förhoppningsfullt nog, men min
religiösa lifsåskådning kunde icke väl
förlikas härmed, helst allmänna
föreställningen om »bondadvokaters» samvetsgrannhet
icke just var till deras fördel.
Under denna ovisshetstid, då det ena
förslaget efter det andra uppgjordes och
förkastades, fick jag från en bekant
prästman i Skåne ett bref af innehåll, att ;man
i den stora byn Fj. höll på med
inrättandet af en växelundervisningsskola, den jag
uppmanades att söka. Utsikterna voro just
icke lysande: 7^ tunnor råg och kontant
100 rdr banko, men det var dock bättre,
än jag hittills haft, och det var ett steg
framåt i den rätta riktningen. Jag grep
mig nu an$ samlade ihop hvad betyg jag
kunde och gjorde ihop en ansökan, som
afsändes, och efter några veckors förlopp
erhöll jag officiell underrättelse, att jag på
sockenstämma var vald och hade att
fortast möjligt infinna mig för att börja skolan.
Med förslags upprättande, klagotid o. d.
besvärade man sig icke då för tiden.
Sockenstämman ansåg sig suverän.
Så var då min något mer än sexåriga
verksamhet i det vackra Asarum slut
och min framtidsbana tämligen utstakad.
Med många tårar både från mina och mina
närvarande 45 skolbarns ögon bjöd jag
dem ett hjärtligt afsked för att nästföljande
dag begifva mig på en femmils resa till
min nya verksamhet.
Den efter mig antagne skolmästaren fick
snart den fula vanan att t. o. m. under
skoltimmarna besöka den närbelägna
krogen, och när därför prosten, som hade för
sed att, när han gick förbi, göra en tittin,
en dag icke fann läraren inne, men af
barnen underrättades, att han troligen var på
krogen, återkom prosten följande dag och
fick samma besked, hvarvid han befallde
alla barnen att genast taga sina böcker och
gå hvar till sitt. Dörren stängdes, och
nyckeln stoppades i prostens ficka. Att
skolmästaren vid återkomsten från
krogsällskapet kände sig något snopen, kan med
visshet antagas, På hans tjänstgöring där
var det emellertid jämt slut, ty prosten
var en sträng man. Aldrig hade han vid
sina besök saknat mig i skolan. Också
stod jag alltjämt godt i ynnest hos honom.
*
På aftonen den 4 juni 1836 afreste jag
ensam mot mitt nya hem för att redan
den 6 börja skolan.
Hela tillställningen med den nya
växel-undervisningsskolan syntes mig föga
inbjudande. En förhyrd vanlig bondstuga
med 8 x 10 alnars golfyta och 3 J alnars
höjd, med däri inrymda 6 st. nya
åbäk-liga skolbänkar af 6 alnars längd, ingen
kateder, intet bord, ingen stol, ingen
skolmateriel af något slag. Åt mig och min
familj, som kom sedermera, var förhyrdt
ett boningsrum med andel i kök i en
soldatstuga. Utsikterna voro sålunda icke
synnerligen lysande, men hoppet om det
nya skolhuset, som troddes »snart skola
komma till stånd», förmildrade
svårigheterna.
Hvad jag snart kom underfund med
var, att församlingen bestod af välbergadt,
ja relativt förmöget folk, hvarvid särskildt
må anmärkas, att i församlingen fanns intet
fattighjon. Detta märktes också på
skolbarnen, som allmänt voro välklädda, rena
och snygga, hvilket för mig var ett
uppmuntrande ombyte från min förra, jag hade
så när sagt, trasskola. Barnens
underbyggnad var i afseende på deras ålder ganska
god, jag slapp att mottaga några abcdarier,
detta undangjordes genom undervisning i
hemmet.
Skolundervisningen hade under
föregående åren ombesörjts på vanligt
ambulerande sätt af en afskedad infanterikorpral
och en lungsiktig yngling, som strax efter
min ankomst till orten slutade sina dagar.
Dessa båda hade efter min uppfattning
skött sin kallelse med trohet och flit, och
läsfärdigheten var i allmänhet rätt god.
Något annat än katekesstycken, psalmbok
och nya testamentet hade icke kommit i
fråga. Möjligen hade en och annan mera
välmående bondes gosse fått bjuda till med
något skrifning på papper; taflor
brukades icke.
Nu skulle här blifva något nytt. Barnen
skaffade sig på min uppmaning griffeltaflor,
hvilka Jag med spik eller saxudd försåg
med dubbla och enkla linjer; äfven flickorna
fingo skrifva. Så infördes läsning af
bibelspråken i katekesen, hvilket förut icke
brukats, vidare en liten biblisk historia. Själf
skaffade jag och lät uppklistra en hel sats
af Junkers räknetabeller. Jag hade förut
från Östberg vid normalskolan i Stockholm
fått en del stafnings- och lästabeller, som
flitigt begagnades. Allt gick med lust och
gamman, endast att trängseln, den tryckande
hettan och den nedåt väggarna rinnande
fuktigheten i den lilla stugan med ända till
80 barn var odräglig, ja stundom nästan
outhärdlig, men man lefde i hoppet om
ett snart blifvande nytt skolhus.
Här nödgas jag göra en liten utvikning,
som må tjäna såsom i sin mån en tids-
bild och visa, att icke alla präster äro
oförtjänta af att vara skolrådsordförande,
såsom man stundom ohemult får höra påstås.
Kyrkoherden i Fj. hade i många år
varit tjänstledig och pastoralvården anförtrodd
åt vice pastorn. Den då varande vice
pastorn visade sig vara en verklig
folkskolevän, som medels många stämmor och
öfverläggningar ändtligen kommit därhän,
att en skoldirektion valdes, en ledig
bondstuga förhyrdes till skolrum, och byamännen
förbundp sig att med några kappar
hvardera, tillsammans 7-| tunnor råg, årligen
aflöna läraren. Genom bestämda
termins-afgifter fingo sedan penningelön, hushyra,
eldbrand m. m. åstadkommas och de öfriga
skolvännerna ansvara för bristen.
Skolhus-byggnadsfrågan måste uppskjutas till »en
annan gång».
Men sedan nu lärare var antagen och
den nya skolan i gång, förekom åter
byggnadsfrågan till behandling, och nu segrade
skolans vänner och dikterade beslutet. Det
skulle nu byggas. Men inom församlingen
fanns en betydligare godsägare hr S., som
anförde besvär öfver beslutet, förebärande
att man borde vänta, tills ny kyrkoherde
blefve utnämd och finge öfvertaga kyrkans
och skolans angelägenheter. Jag
anmodades därvid att skrifva de icke klagandes
svaromål emot klagoskriften. Pastorn
försåg mig med materialier ur gamla
stämmoprotokoll, hvarigenom jag blef satt i
tillfälle att visa, det ända från 1808, således
i nära 30 år, frågan om en fast folkskola
i Fj. varit väckt och ventilerad vid
stämmor samt biskops- och prostvisitationer; men
att hr S. och hans förfäder på egendomen
alltid vetat att lägga sådana hinder i
vägen, att verkställigheten uteblef. Jag
erkänner gärna, att min skrift innehöll
alldeles för mycket peppar och salt, och att
jag nu icke skulle hvarken kunna eller
vilja skrifva på det sättet. Bönderna
fröjdade sig högljudt och pastorn i tysthet
däröfver, att den mäktige S. blef riktigt
intvålad. Men denne svor mig en
oblidkelig hämd, som en gång skulle komma.
De anförda besvären ogillades och
beslutet om byggandet skulle verkställas, men
hr S. förstod att uppväcka nya hinder,
som jag här förbigår. Nog af: där blef
icke något skolhus byggdt förrän långt efter
min afflyttning från församlingen.
Skolan fortgick år efter år med ständigt
»fullt hus» i den trånga osunda lokalen.
Mina klockarefunderingar hade mer och
mer rotfäst sig hos mig. Under
sommarferierna 1838 och julferierna 1839 års
början tillbragte jag tillsammans 8 veckor
hos en berömd orgelspelare H. i Hörby,
5 mil från mitt hem, för erhållande af
lektioner i koralspelning m. m., och som vid
den tiden ett folkskollärareseminarium
inrättades i Lund, började jag också bereda
mig för inträde däri. Allt detta fordrade
mycket arbete, men hälsan var god och
viljan ingalunda dålig. Jag minnes t. o, m.,
att jag steg upp kl. l eller 2 om
vintermorgnarna för att öfva fingergymnastik.
*
Under våren 1839 inträffade för mig en
olyckshändelse, som blef af ingripande be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:37:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1891/0026.html
