Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 23. (597.) 7 juni 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
SVENSK LÅKARETIDNING.
N:r
Som student gör sig S. snart gällande
bland sina kamrater, och söker i
kamratkretsen införa en mera på lifvets allvar
hänriktad lifsåskådning. I en dylik
allvarlig studentkrets, »lille theologicum», finna
vi sådana män som Ernst Trier, nu i
Val-lekilde, samt Jens Nörregård och Chr. Bågö
från Testrups folkhögskola.
Det var viktiga frågor, som den tiden
rörde sig inom Danmark på det kyrkliga
området, nämligen om kyrkans författning,
om »prästefrihed» m. fi. frågor, som
äfven behandlades vid kyrkomöten, t. ex. i
Köpenhamn 1857, där bland andra
uppträdde P. Ch. Kierkegård, lekmannen
Peder Larsen i Dons, för att ej nämna
Grundtvig själf. Det var då som G. på
beskyllning, att han afvek från Lutheranismen,
svarade: »Jag skulle önska, att han stod
här lefvande för mina ögon, gamle Mårten
Luther, den gudsmannen som få eller
ingen ända från apostlarnas dagar. Jag är
säker på, att vi två skulle icke tvista, då
vi mötte hvarandra, och Luther skulle
visserligen icke frånråda någon att tro det,
som han själf vittnat om i sin katekes».
Till sådana ord lyssnade S. med lefvande
intresse.
Hans medfödda verksamhetslust dref
honom till mångfaldiga sysselsättningar, där
han kunde verka något godt, äfven där
personlig godtgörelse ej korn i fråga,
hvilket han annars väl behöfde. Vi finna
honom sålunda som frivillig lärare i en
barm-härtighetsskola, och i en mängd föreningar
var han en verksam medlem. För eget
Ö
uppehälle informerade han i skolor och
privatim. År 1860 aflade han teologisk
ämbetsexamen med högsta betyg och
arbetade sedan på en doktorsdisputation, som
han på grund af annan verksamhet ej fick
afsluta.
Att den personliga beröringen med
Grundtvig i dennes hem hade ett mäktigt
och afgörande inflytande på studenten S.
är ofvan antydt. Men det fanns äfven ett
annat hem i Köpenhamn, som skulle för
honom blifva af genomgripande betydelse,
nämligen öfverstinnan Wagners, ty det var
där har lärde känna den unga kvinna,
Charlotte Wagner, som skulle blifva hans
lifs »prinsessa», och med henne fick hån,
som hans vän H. Nutzhorn så träffande
sagt, »det hal ve kongerige». Och om fru
Charlotte Schröder (i förbigående nämdt
en ättling af Martin Luther), har etatsrådet
Flor, Danmarks förste
folkhögskoleföreståndare, yttrat, att Schröder hade väl
knappast blifvit den Schröder han blef, hade
han icke fått den hustru han fick - ett
yttrande, som torde kunna tillämpas på
flera än ett skolföreståndarepar.
#
Det torde ej vara obekant, att
Grundt-vigs ursprungliga plan att få en
folkhögskola upprättad i det minnesrika Sorö ej
kom till stånd till följd af ändrade
politiska förhållanden. Emellertid hade,
väsentligen på iniativ af etatsrådet Flor,
redan år 1844 en folkhögskola blifvit
inrättad i Rödding i norra delen af Slesvig
(»Sönderjylland»),
Denna folkhögskola understöddes kraftigt
af den s. k. »Slesvigska föreningen», som
från början utgjordes af 25 hemmansägare,
bland dem den bekante Laurids Skau,
hvilka sammanslöto sig den 12 juni 1843
till dels med det mål att få till stånd en
»folkelig höj skole» till skydd för den
danska nationaliteten i Slesvig. Det är
sålunda i dessa dagar 50:e årsdagen af
denna förenings uppkomst, och detta kan
ju vara anledning nog att nu erinra om
den man, som gjorde sin första lärospån
som folkhögskollärare i just denna
röd-dingska folkhögskola och som sedan gjorde
till sin lifsgärning att utveckla skolan efter
det mönster, som Grundtvig utkastat för
Sorö. Ty hit till Rödding blef Ludvig
Schröder kallad att vikariera i november
och december 1861 för skolans
föreståndare, teol. kandidaten, sedermera
statsrevisorn Sophus Högsbro, under det denne
fullgjorde sitt riksdagsmannakall Och denna
tjänstgöring tilltalade S. så, att han
påföljande året, då Högsbro afgick, med glädje
mottog genom etatsrådet Flor kallelse till
föreståndareskapet vid Rödding, och i
oktober 1862 började han där tillsammans
med sin trofaste kamrat teol. kand. H.
Nutzhorn sin långa skolgärning efter att
den 24 september hafva ingått äktenskap
med sin trolofvade.
Kriget mot Tyskland afbröt snart deras
skolverksamhet, och efter fredsslutet var
det själfklart, att något fritt skolarbete
kunde aldrig komma i fråga i Rödding
under preussiskt polisvälde. Rödding skulle
ej längre vara danskhetens utpost mot
söder. Men S. hade vuxit för mycket
tillsammans med danskarne i Slesvig för att
kunna lämna dem helt och hållet. Han
kände kanske ock förpliktelsen af sin
sön-derjydske härstamning. Vare det nog sagdt,
att de tre kamraterna från Rödding,
Schröder, Nutzhorn och veterinär Rasmus Fenger
hyrde efter slutad fred en liten bondgård
i byn Askov, Vs mil norr om Kongeå, och
där började de den 3 november 1865
under vanskliga ekonomiska förhållanden på
nytt sitt skolarbete.
Detta val af plats för folkhögskolan
synes för främlingen mycket märkligt. Ty
Askov ligger i en sådan utkant af
Danmark, att man kunde knappast fått ett
mera periferiskt läge om ej på Skagens
udde, och därtill på den tiden långt från
järnvägsstation samt i en föga bördig trakt,
snart sagdt på jutska hedsträckningen.
Men det var närheten till de under
preussiskt välde komna danskarne, syd för
Kongeå, som bestämde skolans läge. Man
ville vara dem så nära, att dannebrogen
från skolans tak kunde bringa dem en
hälsning från det gamla fäderneslandet.
Där i denna obetydliga och aflägsna
jutska landsby har emellertid vuxit fram
en läroanstalt, som står ensam i sitt slag
i Norden. Och det har skett under
Schrö-ders kraftfulla och aldrig slappnande
ledning. Visserligen vill han ej anses som
skolans föreståndare, utan endast som
ordförande i lärarekollegiet. Men han är
dock den verklige chefen, äfven om det
ordnats så, att lärarne hafva hvar och en
sitt ord med i skolans angelägenheter.
Teol. kand. Schröder har lyckats samla
omkring sig utmärkta medarbetare. För
svenska lärare torde det vara tillräckligt
att erinra om ett sådant namn som Paul
la Cour, fysiker, uppfinnare och pedagog
som få. Den gamla byn har utvecklats
till ett rätt ansenligt samhälle omkring
skolan, som själf vuxit ut till en verklig
högskola efter Grundtvigs ursprungliga idé
(om en högskola i Sorö). Det blef
förunnadt Grundtvigs trogne lärjunge* att
realisera just denna G:s älsklingstanke.
I Askovs »udvidede Höjskole» samlas
nu hvarje vinter öfver hundra män och
kvinnor, af hvilka flertalet förut bevistat
någon annan folkhögskola. Den
undervisning och utbildning de erhålla i Askov
är af en ganska omfattande art, och
därvid har Schröders grundsats gjort sig
gällande, som han vid skilda tillfällen starkt
betonat, nämligen att »skolens gjerning
ligger der, hvor lärernes ävner og
lärling-ernes träng modes til en given tid.»
Denna grundsats har han uttalat pä flera
sätt men med samma grundtanke.
Folkhögskolans första uppgift är att »upplifva».
Detta fastslogs så starkt af Kristen Köld.
Sedan gäller det att upplysa. Skolan kan
aldrig säga sig hafva sitt program färdigt
en gång för alla. Det måste skifta efter
allmänhetens kraf. Men folket vill ha
bröd, ej sten. Och erfarenheten har visat,
att de skolor haft största framgång, som
på samma gång de förmått upplysa, äfven
förstått att i lärjungens hjärta upptända
en sådan anda, som kan leda till dådfullt
lif. »Dag og dåd er kämperim.»
Allt detta, som vi kunde utveckla på
många sätt, om utrymmet medgåfve det,
har väl flertalet af folkhögskolans män
insett och erfarit, men ingen har som
Ludvig Schröder haft gåfvor att uttala det
och sätta det i verk. Därtill har bidragit
hans outtröttliga verksamhetslust och hans
brinnande håg att kämpa för de
grundtvigska idéernas förverkligande i lifvet.
Han har i detta betydelsefulla arbete haft
till bundsförvant sin järnflit och sin starka
hälsa.
Mångfaldiga äro de vägar, på hvilka S.
sökt gå till mötes allmänhetens »träng»,
dess behof af väckelse, upplysning och
praktisk utbildning. Det senare må vi
svenskar särskildt beakta, ty den åsikt är
ingalunda ovanlig på denna sidan Sundet,
att de danska lärarne äro »opraktiska
drömmare», såsom någon sagt, hvilka
dana sina lärjungar i samma riktning. Men
då man kommer till Askov eller till mången
annan dansk skola finner man lätt sitt
misstag. Man finner sålunda vid
högskolan en agrikulturkemisk försöksstation, en
mycket betydlig trädgårdsanläggning och
en mönstergiltig afvelsgård, drifven af teol.
kand. Schröder själf. Och ser man efter,
hvarom hans mycket omfattande
skrift-ställareskap rörer sig, så finner man, att
han mer än de flesta upptagit den
romerske skaldens grundsats att icke anse nå-
* På grund af sitt ingående studium af
Grundtvigs verk och upplysande föredrag
därom har S. på skämt kallats »professor i
Grundtvig*.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
