- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
400

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 33. (607.) 16 augusti 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

400

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 33

delsen häraf, då hon nedlagt så mycken möda
på de förberedande anordningarna. Hon har
ock rönt den tillfredsställelsen, att dessa i sin
helhet kunnat genomföras och tillvunnit sig
allmänt bifall. Ty vare sig vi se på valet af
möteslokaler, hvilka måste sägas uppfylla alla
billiga anspråk, eller på omväxlingen af möten
och samkväm eller på de uppställda
diskussionsfrågorna, måste vi prisa bestyreisens
omtänksamhet och organisationsförmåga.

Den mest påtagliga frukten af
mötesbesty-relsens ansträngningar har förelegat i det nätta
och innehållsrika programhäfte, som utdelades
vid förhandlingarnas början och som sedan
troget följt oss under mötesdagarna, vägledande
alla våra steg. Med användande af en bekant
bild från folkskolans område vore jag frestad
att kalla nämda publikation för »mötets
katekes». Den är ju väsentligen uppställd i form
af frågor och svar, och nog torde svaren ha
varit tillräckligt långa och mångsidigt
sammansatta for att öfvertyga äfven den mest
minnesgode pedagog om svårigheten, ja omöjligheten,
att lära dem utantill. En omständighet att
beakta är emellertid att »utvecklingen», den på
mötet följda utvecklingen af programhäftets
frågor, varit alldeles fri och till formen
obunden men därför icke mindre hälsosam och
lärorik.

Ett hjärtligt tack alltså till mötesbestyrelsen
och ej minst till dess ärade ordförande, som i
själfva verket varit den starka axel, kring
hvilken alla de förberedande åtgärderna tyst men
säkert vändt sig!

Vidare frambär jag å mötets vägnar vårt tack
till inledarne för deras väl genomtänkta,
sakrika och intressanta utredningar, som varit
särdeles ägnade att ge lif och hållning åt de
följande öfverläggningarna, äfvensom till dem,
som gjort inlägg i debatten af både allvarlig
och humoristisk art, till dem, som lifvat våra
samkväm genom sång, och ej minst till dem,
som vid utställningens anordnande och vid
referentbordet utfört ett besvärligt värf, hvaraf
vi fått njuta de färdiga frukterna.

Ändtligen har jag för min personliga del att
till det samlade mötet uttrycka ett vördsamt
tack för den välvilja och det öfverseende, som
från alla håll kommit ordföranden till del.
För mig har deltagandet i detta möte varit i
högsta grad lärorikt och angenämt: lärorikt,
emedan min blick på åtskilliga skolfrågor
därunder blifvit vidgad; angenämt, emedan jag
därunder fått tillfälle att stifta bekantskap med
många framstående medlemmar af vår
folkskollärarekår, hvilken jag redan förut lärt
värdera såsom en i ovanlig grad trogen i det lilla
och vaken för det stora i lifvet - egenskaper,
som mäktigt bidragit att utveckla vår folkskola
och föra henne dit, där hon nu står.

Resultaten af dessa dagars mötessträfvanden
- om vi nu i afskedets stund skulle fråga
därefter - dem torde det ännu vara för tidigt
att döma något om, och domen bör i hvarje
fall ej blifva vår. Se vi saken historiskt, -
och jag kan ej neka, att jag har en viss
förkärlek att se saken så - då framträder
mötesrörelsens utveckling klarast vid en jämförelse
mellan detta möte och det föregående allmänna
folkskolläraremöte, som år 1862 hölls här i
Göteborg. Då var mötesmedlemmarnes antal
endast omkring 300, och de uppställda frågorna
voro stora, allmänna, vidtsväfvande, såsom
naturligt är i en institutions barndom. Nu, efter
31 års förlopp, har medlemmarnes antal stigit
till mer än fem gånger så många eller omkring
1,600 och de diskuterade frågorna äro strängt
begränsade, i detalj gående, klart och distinkt
affattade, såsom det höfves en institution i
mandomens blomning.

Ett utmärkande drag för detta möte har
onekligen varit den goda och endräktiga stämning,
som alltigenom, utan något nämnvärdt
missljud härskat vid sammanträdena, de enskilda
som de allmänna, äfvensom det varma intresse
för kallet och för ungdomens bästa, som
präglat förhandlingarna och gjort de rent
pedagogiska frågorna till de lifligast debatterade. Ett
annat, rent yttre drag, som gifvit en angenäm
prägel åt mötet, är det härliga sommarväder,
som därunder rådt och förljufvat vår vistelse

i det fria, icke minst vid gårdagens minnesrika
utflykt i vår skärgård, då haf och klippor
framträdde i trolsk belysning af den nedgående
solens strålar. Ett tredje drag, som utmärkt
detta möte, är den vidsträckta användning, den
unisona sången vunnit, hvilket kraftigt
bidragit att öka trefnaden och höja stämningen
vid sammanträdena.

Jag tänker, att de flesta mötesdeltagare,
liksom jag, skiljas härifrån med det intrycket, att
vi i många stycken lärt åtskilligt ej blott vid
de offentliga diskussionerna utan äfven och
ännu mer genom det enskilda meningsutbytet
med nya och gamla vänner. Först och främst
torde nämligen detta möte, liksom sina
föregångare, haft sin betydelse därutinnan, att det.
kraftigt bidragit att underhålla och stärka den
broderskapets anda, den varma
solidaritetskänsla, som på ett så vackert sätt utmärkt och
utmärker vår folkskollärarekår. Ty om det är
godt att ha ett stort och ädelt mål att verka
för, så är det än bättre att känna sig som en
lefvande lem af en organism, som verkar för
samma höga ändamål.

Hufvudintrycket af dessa dagars möte skulle
jag vilja sammanfatta så, att om äfven den
svenska folkskolan efter ett halft sekels
tillvaro ingalunda kan sägas vara utan vank utan
fastmer behöfver ytterligare fullkomnas, så har
hon dock satt sitt mål högt och sträfvar
redligt att nå detsamma. Måtte folkskolan aldrig
slå något af på sitt kraf att blifva, hvad hon
är kallad att vara: en uppfostringsanstalt af
grundläggande betydelse för hela vårt folk!
Måtte hennes ledande män aldrig förtröttas i
sina sträfvanden att nå detta fosterländska
mål!

På ordförandens förslag sjöngs därpå
under djup rörelse sången n:r 15,
»Fja-lars» gripande afskedskväde: »Hur den
flyktat bort på snabba vingar.»

Mötesdeltagarnes känslor tolkades
därpå i hjärtevarma, kraftigt framförda
ordalag af ordföranden i Sveriges allmänna
folkskollärareförening pastor A. F.
Skoglund) som riktade erkännandets ord till
alla, som medverkat till mötets lyckliga
resultat, främst till ordföranden, hvars bild
för alltid fäst sig i deltagarnes hjärtan.
Talaren slöt med uppläsandet af Kol. 2:
8 och 9 - ord, som han önskade måtte
utgöra »normalplanen» för lärarne och
lärarinnorna, då de nu återvände till sin
stilla verksamhet. Sist lästes välsignelsen,
hvarpå genom salen ljöd kraftigt och
fulltonigt: *Guds ord och löfte skall bestå.»
Så var den högtidliga och gripande
akten slut, och handtryckningar och
hälsningar växlades i afskedets stund.

FÖR DAGEN.

Det allmänna
folkskolläraremötet

i Göteborg har varit den gångna
veckans förnämsta, tilldragelse inom
skolvärlden - ja icke blott den närmast
förflutna veckans utan helt visst hela
detta års viktigaste skolföreteelse.

Sällan om någonsin har Sveriges
folkskollärarekår sammanträdt för
gemensamma öfverläggningar under lyckligare
yttre omständigheter än under den nu
flydda veckan.

Efter de föregående kalla och regniga
dagarna följde en vecka med idel
solsken och högblå himmel.

Bestyreisen hade varit nog lycklig att
kunna åt mötet förvärfva höga, luftiga

samlingslokaler, belägna i närheten] af
hvarandra. Vidare hade bestyreisen
visat den förtänksamheten att koncentrera
förhandlingarna på förmiddagarna, så att
de för ett större möte så viktiga
Samkvämen och utfärderna kunde i god rö
och utan jäktande försiggå på
eftermiddagarna. Såsom mål för dessa utfärder
hade bestyreisen att tillgå »Sveriges
fagraste park» (Slottsskogen) och den
storslagna skärgården - för att nu icke
tala om Trollhättan.

Än vidare hade bestyreisen infordrat
resolutionsförslagen i förväg och låtit
trycka dessa, så att mötesdeltagarne
kunde på förhand sätta sig in i
ärendena och öfverväga; huruvida de
tillämnade uttalandena voro de lämpligaste.

Och slutligen hade mötet den lyckan
att till ordförande få en man, som med
hurtighet, reda och kraft ledde
förhandlingarna, en man, som stod i fullt
samförstånd med mötet och som genom sina
högstämda, om djup kärlek för
folkundervisningen vittnande anföranden satte
prägel på hela mötet.

*



Men det var ej blott dessa yttre
omständigheter, som medverkade till, att
mötets resultat blef i allo godt. En
uppmärksam iakttagare varsnade snart, att
under de fem år, som förflutit sedan
förra allmänna folkskolläraremötet, har
folkskollärarekåren gått ansenligt framåt.
Vidgade vyer, större själfständighet och
starkare samhörighetskänsla gåfvo sig i
påfallande grad tillkänna.

Sådana attentat mot vår
folkundervisning som den nya normalplanens
»mi-nimikurser» vunno därför här intet
gehör. Förgäfves bad inledaren, att
mini-mikursernas bestämda motståndare skulle
taga tillbaka det från den sidan
framlagda resolutionsförslaget, så ville han
vara nog ädelmodig att icke heller göra
något yrkande. Förgäfves föreslogs att
låta det bero vid den förda diskussionen.
Man ville säga rent ifrån. Med stark
majoritet antogs hr Alfr. Dalins resolu^
tionsförslag, som utgjorde en bestämd
protest mot dessa nymodiga försök att
»reformera» baklänges.

Ännu enhälligare var mötet i fråga
om tyska språkets införande vid
folkskollärareseminarierna, om
folkskoleinspektionens reformerande, så att den icke
handhafves som en bisyssla utan af
personer, som göra den till sin lifsuppgift
och som hafva erfarenhet, förvärfvad
genom praktisk verksamhet på
folkskolans fält, om den mekaniska
utanläs-ningens förkastlighet, om bättre rättslig
ställning för småskolans lärarepersonal
o. s. v.

Förhandlingarna präglades af djupt
allvar. Inga störande missljud
förekommo. En hvar fick tala fritt.
Stampningar och hyssjningar, som förekommo
vid 1880 års och äfven sökte störa 1888
års i öfrigt så sansade möte/hade här
ingen enda målsman.

Festerna och utfärderna voro enkla
och billiga, såsom det höfves vid lärare-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free