- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
424

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (609.) 30 augusti 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 35

Den närmaste följden är tvifvelsutan den,
att deltagarne i sommarkurserna erhållit en
klarare blick för vikten och värdet af
djupare och grundligare studier. Vi hörde
mer än en deltagare yttra, att nyttan af
t. ex. psykologiska studier aldrig stått så
klart för dem som efter åhörandet af
föreläsningarna öfver detta ämne. De
förklarade ock, att nu skulle detta studium gå
mångdubbelt lättare. Och liknande
yttranden föllo äfven och ofta rörande andra
ämnen. I allmänhet hörde man bland
deltagarne öfverallt dem, som förklarade, att
deras utsikter öfver vetandets värld blifvit
betydligt vidgade samt att vägarna till
kunskapsskattens ökande nu lågo på helt
annat sätt öppna än förut. Den, som
öfverväger, hvad detta innebär, inser fullt väl,
hvilken ofantlig betydelse sådana kurser
som de ifrågavarande äga för
folkskollärarekåren.

Med allt detta följer en andlig lyftning
af synnerligt värde. Det är bekant -
professor Holmgren framhöll det också i sitt
inledningsföredrag -, att den mindre
kunnige oftast är tvärsäkrast i sina meningar
och omdömen. Han är icke mäktig att se
saken från flera sidor. Hittills har gärna
föreställningen om det felet velat häfta vid
folkskolläraren. Vi lämna därhän med
hvad skäl. Det säkra är, att
sommarkurserna hafva varit ägnade att hos
deltagarna åstadkomma en frigörelse från
trångsynthet i betraktelsesätt och uppfattning,
hvilken kommer att verka såsom en högst
välgörande surdeg inom hela lärarekåren.
Och det är en vinst af icke liten betydelse.

Själffallet är, att hvad som i nu nämda
afseenden är en vinst för lärarekåren, det
varder äfven en vinst för skolan och
folkbildningen. Det dagliga arbetet i skolan
kommer nog att bära spår af arbetet och
intrycken från universitetskurserna.
Friskheten, ursprungligheten och färgrikedomen
i föredragen där skola nog, så tro vi med
visshet, vinna efterföljd och komma att i
någon mån afspeglas vid undervisningen i
de »rödmålade stugorna» i skogsbrynet, på
höjden och i dalen öfver allt Sveriges land.

Med tanken på allt det nämda förefaller
det ej underligt, att det talet var allmänt
bland deltagarne, att sommarkurserna i
Uppsala år 1893 bilda epok i den svenska
folkskolans historia och att det året för
henne och folkbildningen i Sverige är ett
»märkligt» år. M. Nelander.

Sommarkurserna oeh folkhögskolan.

De sommarkurser, som detta år
anordnats i Uppsala, hafva på mig gjort
det intrycket, att jag besökt en i stor stil
tilltagen folkhögskola. Fritt och gladt
studium, intresserade och vakna åhörare,
angenämt och otvunget samlif, ämnena
fördelade i två hufvudgrupper – en
humanistisk och en praktiskt-naturvetenskaplig-,
det »lefvande ordet», d. v. s. det
muntliga föredraget såsom det främsta medlet
att väcka och upplysa: se där allt det,
som just präglar folkhögskolelifvet.

Ehuru vetenskaplig forskning och
vetenskaplig metod icke äro sällsynta
företeelser inom den svenska folkhögskolans lä-

rarekår, så är det dock alltid uppfriskande
och nyttigt att, såsom skett i Uppsala^
ställas ansikte mot ansikte med vår tids
ständigt fortgående, på eröfringar rika
vetenskap och få anvisningar på den bästa
och nyaste ;, litteraturen. Nya impulser,
idéer, uppslag hafva satts i gång under
dessa 14 dagar.

Öfver hufvud taget vill jag som en
allmän regel betona: nian bör vara tacksam
för hvarje nytt tillfälle, som gifves att göra
bekantskap dels med folkskolans lärare,
hvilkas arbete bildar den ena nödvändiga
pedagogiska förutsättningen för
folkhögskolans, dels med den vetenskapliga
forskning, som bör utgöra en icke mindre
nödvändig förutsättning för en solid
läraregärning i den vuxna ungdomens skola,
folkhögskolan. Teodor Holmberg-.

Sommarkurserna oeh allmänna
läroverken.

Äfven vid en helt flyktig blick i
katalogen öfver deltagarne i sommarkurserna kan
man ej undgå att lägga märke till det
något öfverraskande faktum, att allmänna
läroverkens lärarekår varit så ytterst fåtaligt
representerad. Nu förhåller det sig
visserligen så, att åtskilliga lärare af denna
kategori, hufvudsakligen sådana som hafva
sitt hem i Uppsala, bevistat enskilda
föreläsningar utan att låta anteckna sig som
mötesdeltagare, men äfven om dessa
medräknas, förändrar detta ej i nämnvärd mån
själfva sakförhållandet.

Man frågar sig då helt naturligt, hvad
orsaken kan vara till att en så talrik klass
af lärare visat sig nästan oberörd af den
nya bildningsrörelsen, under det att t. ex.
folkskollärarne omfattat densamma med det
lifligaste intresse. Är det valet af ämnen,
eller något slags fruktan för att deras
behandling skulle befinnas för elementär, eller
obehöfligheten af vidare studier, som
härvidlag varit bestämmande? Sant är
visserligen, att på programmet saknats sådana
viktiga ämnen som fysik och kemi, en
brist, som en af organisationskommitténs
medlemmar offentligen beklagat, och
möjligt är, att om dessa ämnen varit
representerade, mötet bland sina deltagare fått
räkna flera lärare från de allmänna
läroverken. Men å andra sidan hafva
förekommit ämnen af så stor vikt för dessa
skolor - t. ex. inledning till svenska
språkets grammatik, psykologi, fonetik, historia
m. m. - att man endast på denna grund
kunnat vänta sig en långt större anslutning
af nämda lärare. Och hvad beträffar själfva
behandlingen af dessa och andra
vetenskapsgrenar, våga vi utan tvekan påstå,
att den synnerligen väl motsvarat de kraf,
som just med afseende på dessa lärare
göra sig gällande. Vi hålla också före,
att lika så väl som vetenskapsmannen ex
professo behöfver genom oafbrutna studier
hålla sig i jämnhöjd med sin vetenskap,
så behöfver ock den s. k.
elementarlära-ren tillgodogöra sig de resultat, den förre
genom sin forskning ernått, och från den
synpunkten tro vi, att utbytet af
sommarkursernas föreläsningar ej skulle hafva
be-svikit äfven högt ställda förväntningar.

Det synes oss också, att den närmare
andliga samfärdsel mellan olika klasser af
lärare, som genom det dagliga umgänget
och tankeutbytet möjliggjorts, är af så stor
betydelse för hela vårt undervisningsväsen,
att intet tillfälle till dess stärkande borde
af någon lämnas obegagnadt. Om
gemensamhet i sträfvanden för ett älskadt
fosterland bland någon klass af medborgare
borde göra sig särskildt gällande, så vore
det väl bland dem. som fått sig lärarens

’ O

dyrbara kall anförtrodt. Därför kan det
endast vara i det helas intresse, att
framtida sommarkurser vid universiteten bland
sina deltagare också få räkna talrika
medlemmar af de allmänna läroverkens
kollegier. Daniel Elfstrand.

Sommarkurserna oeh flickläroverken.

Ni önskar höra några af en
elementar-lärarinnas intryck från de nu afslutade
sommarkurserna. Först och störst är då
säkert den för alla deltagarne
gemensamma känslan af glädje och tacksamhet, att
dessa kurser kommit till stånd. I nära
sammanhang med dessa glada känslor
erfor jag dock en rätt stor ledsnad vid
tanken på att så få af lärarinnorna vid
Sveriges många flickskolor haft lust eller
möjlighet att begagna detta tillfälle att öka
sina kunskaper, vidga sin blick och genom
umgänge med kamrater öka sina
erfarenheter. Det synes mig, att särskildt vi
kvinnor bort draga stor nytta af de
lefvande och öfversiktliga framställningar,
som nu bjudits oss i skilda ämnen. Med
rätta förebrås vi ju för att fästa väl
mycken vikt vid småsaker, ja så, att detaljerna
ibland skymma bort hufvudsaken. Säkert
är, att vi alla och i synnerhet vi
elemen-tarlärarinnor (många undantag finnas ju)
hafva behof af att lära oss se mera i stort.
Det tror jag dessa kurser lärt oss.

Förmodligen är ett af skälen, att så få
af oss kommit tillstädes att söka i
frånvaron af s. k. lefvande språk bland
ämnena. Antagligt är dock, att just språket
eller språken för flera af oss nu först
blifvit riktigt lefvande, på samma gång vi
erkänna, att allt blifvit så enkelt. Jag kan
ej tro annat än att barnen skola få godt
af, att deras lärarinnor åter ett par
veckor setat på skolbänken, för att ej tala
om hur uppfriskande det säkert skall
kännas för oss, när vi ibland framtaga goda
minnen från denna sommars sista
lofda-gar.

Till dessa minnen räknas äfven många
goda och nyttiga bekantskaper och den
ökade känslan af samhörighet med alla
dem, som verka i samma härliga kall, till
hvilket jag säkert tror vi nu skola återgå
med ännu varmare intresse och gladare
mod, tack vare de goda impulser, som
gifvits oss under och genom dessa
sommarkurser. Mathilda Abenius.

Föreläsningarna

utgjorde naturligtvis det väsentligaste
momentet vid sommarkurserna.
Föreläsningarnas antal uppgick till jämt 100, men
att närvara vid dem alla var en fysisk
omöjlighet, då ju ingen kan samtidigt vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:05:50 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free