- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
498

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 41. (615.) 11 oktober 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

498

SVENSK lÄKARETIDNING.

N:r

Hvad utskottet sålunda hemställt bifölls
då för åtta år sedan utan votering af
riksdagens andra kammare. Här är nu i
motionen och vidare af utskottet anförd den
omständigheten, att, då en lärarinna, som
har adjunktstjänstgöring vid seminarium,
träder i gifte, äger ett likartadt förhållande
rum med hvad som här föreslås. Det kan
icke nekas, att det är en analogi, som här
äger rum. Men då vi tänka på, att
lärarinnor med adjunktstjänstgöring vid
seminarium äro ett dussin eller så vid pass,
medan de, som stå i folkskolans tjänst,
äro minst tio- eller rättare hundrafalt flera,
så, om det också kan innebära en
vansklighet för dessa lärarinnor med
adjunktstjänstgöring att få underkasta sig denna
bestämmelse, synes dock detta mindre
hårdt, än att den stora skaran af
folkskollärarinnor drifves därhän. Därtill kommer
en annan omständighet. De lärarinnor,
som äro komna så långt, att de blifvit
adjunkter vid seminarium, hafva i
allmänhet uppnått den ålder, att inträde i
äktenskap icke så ofta framträder såsom en
möjlighet, som blir en verklighet, då
däremot såsorn bekant, våra
folkskollärarin-nor, då de börja sin verksamhet och äfven
då de "i allmänhet blifva ordinarie, äro vid
jämförelsevis ganska ung ålder.

På grund af hvad jag redan anfört och
framför allt ur synpunkten, att det synes
mig ligga något obilligt och hårdt i detta
stadgande, yrkar jag för min del afslag å
utskottets hemställan.

Folkskoleinspektören d:r /. A. Lyttkens:

Jag är äfven af den meningen, att den
formulering, som tillfälliga utskottet här
föreslår i denna sak, är väl hård och sträng.
Någon modifikation bör därför, synes mig,
göras. Jag anser nämligen, att två
synpunkter måste ytterligare beaktas, dels att
den förberedande undersökningen blir mera
opartiskt grundad, dels att det tydligen
utsäges, att åtgärden får vidtagas endast i
det fall, att skolans bästa skulle lida. Det
synes mig nämligen olämpligt, att endast
de lokala myndigheterna skulle uttala sig
på förhand. Enligt förslaget skulle
yttrande inhämtas endast från skolrådet, men
skolrådet är just den myndighet,
hvarunder lärarinnan omedelbart tjänar, och i
sådant fall kunna allt för lätt personliga
inflytelser göra sig gällande. Lämpligare
vore det därför, om man kunde finna en
utomstående, fullt sakkunnig och opartisk
person, som afgåfve sitt yttrande, innan
vederbörande myndighet fattade sitt beslut.
En sådan person har man ju i den af
staten för vederbörande distrikt tillsatte
folkskoleinspektören. Därför håller jag
före, att det tillägget bör göras, att det
skulle vara efter vederbörande skolråds
och folkskoleinspektörs yttrande, som
beslutet kunde fattas.

Men jag nämde äfven, att jag ej ansåg
åtgärden böra kunna vidtagas utan någon
vidare bestämmelse, emedan då en
lärarinna skulle kunna blott på grund af
faktum, att hon inträdt i gifte, afskedas, vare
sig det vore för skolan nödigt eller icke.
I stadgan för folkskollärareseminarierna
finns däremot ett tydligt uttalande om, i

hvilket fall afskedande må ske, Den däri
intagna bestämmelsen lyder nämligen så:

I händelse lärarinna med adjunkts
tjänstgöring träder i gifte, må det ankomma på
konsistoriets bepröfvande, om hon må bibehållas
vid tjänsten, och äger konsistorium sedermera
uppsäga henne därifrån, då läroverkets bästa
finnes sådant kräfva.

Dessa sista ord anser jag vara i hög
grad viktiga, ty om de ej tillkomma, har
den lärarinna, om hvilken det är fråga,
icke någon grund, hvarpå hon skulle
kunna anföra klagomål. Men om en sådan
bestämmelse intages, blir det tydligt
uttaladt, att endast när skolans bästa lider,
skall åtgärden vidtagas. Jag beder därför
att fä framställa några tillägg till utskottets
förslag, och det så mycket hellre, som
dessa tillägg just afvärja de invändningar,
som den föregående talaren uttalade;
hvartill kommer, att man ju i främsta rummet
väl ändå bör se på skolans bästa. Jag
föreslår därför, att motionen måtte på det
sätt bifallas,

att kyrkomötet ville besluta att ingå till k.
m:t med underdånig anhållan om nådigt
utfärdande af ett sådant tillägg till gällande
folkskolestadga, hvarigenom föreskrifves, att i
fråga om lärarinna, som trädt i gifte, församlingen
eller den myndighet, som det eljest
tillkommer att tillsätta lärarinna, må äga att, efter
inhämtande af vederbörande skolråds och
folkskoleinspektörs yttrande besluta att uppsåga
henne från tjänsten, då skolans bästa finnes
sådant kräfva.

Hr ärkebiskop! Jag anhåller om
proposition på detta mitt ändringsförslag.

Folkhögskoleföreståndaren d:r L
Holmström: Först anser jag mig böra uttala
en betänklighet, huruvida kyrkomötet
verkligen är rätt forum, där denna fråga skall
före. Mig synes, att 9 § af kungl,
förordningen om kyrkomöte uttryckligen säger,
att det är endast kyrkliga mål, som här
skola förekomma. Nu kan sägas, att
kyrkan och skolan i viss mån är detsamma.
Men jag erinrar mig, att vid 1888 års
kyrkomöte förevar en likartad fråga. Det
gällde nämligen, huruvida en lärare skulle
kunna afsättas, då han brutit emot
kyrklig och borgerlig lag. När denna fråga
sedermera förekom, befanns det, att i
utskottet hade man strukit borgerlig lag och
endast fäst sig vid det förra, kyrkolagen.
Man hade således där iakttagit en
begränsning med hänsyn till hvad som skulle
kunna förekomma vid kyrkomötet. Men
då jag kanske står ensam om dessa
betänkligheter, vill jag ej göra något yrkande
härom.

Beträffande frågans realitet får jag till
det mesta instämma med den näst
föregående talaren. Det synes äfven mig vara
hårdt att lagstifta på sådant sätt, som
motionären och utskottet föreslagit. Då jag
ser tillbaka på det beslut, som fattades
vid 1885 års riksdag, och där finner, att
ingen annan röst höjde sig för den
likartade motionen än motionärens, finner jag
däri en bekräftelse därpå, att ej sådana
fall förekomma - åtminstone ej i
synnerligen stor skala - som mana till ändrad
lagstiftning. Och jag vet icke heller,
huruvida sådana fall efter den tiden
förekommit. Åtminstone har ej motionären i

sin motion framlagt sådana
omständigheter, och då så är förhållandet, kan jag ej
finna att någon lagstiftning i det
hänseendet eller den riktningen är behöflig.

Jag skulle visserligen kunna förena mig
om det förslag, som framställts af hr
Lyttkens, men intill dess att det framlägges
skäl för att lagstifta för fall, som ännu ej
förekommit i större mängd, får jag
fasthålla vid afslag, rent afslag å såväl
motionen som utskottets förslag.

Seminarierektorn J. H. Bergenda/: Jag

ber att få i allt väsentligt instämma med
hr Lyttkens. För mig är det klart, att
församlingen behöfver en rätt i detta fall,
men också att denna bör vara begränsad.
Det låter sig nämligen icke göra på
landsbygden att upprätthålla skolan, om gifta
lärarinnor i större antal få stå kvar, utan
att omständigheterna därvid tagas i
betraktande. Därjämte anser jag det vara for
folkskollärarinnorna en corps betraktade
förmånligt, om ett stadgande sådant som
det af hr Lyttkens föreslagna kommer till
stånd. Ty nu äro församlingarna rädda
för att antaga lärarinnor, därför att de äro
bundna vid dem, äfven om de blifva gifta.
Jag anser därför, att det är önskligt, att
kyrkomötet aflåter en underdånig skrifvelse
af det innehåll, som hr Lyttkens närmare
formulerat.

Häri instämde folkskoleinspektören J.
Kjellin.

Kontraktsprosten J. A. /. Sundelin: Jag

skall be att med några ord få belysa ett
och annat i sammanhang med min motion
stående.

Hvad först beträffar frågan, huruvida
kyrkomötet skulle vara rätt forum för
denna fråga, vill jag endast svara, att
lyckligtvis skolans angelägenheter fortfarande
äro kyrkans, och jag har trott, att det
skulle vara en kyrkomötet värdig uppgift
att taga i betraktande en fråga, som så
djupt ingriper i hemmets och familjens
likasom församlingens sedliga och kristliga
lif som den ifrågavarande. Dessutom har
kyrkomötet redan upptagit motionen och
hänvisat den till vederbörande utskott, och
därför hoppas jag, att kyrkomötet icke
finner skäl att nu vägra att fortfarande
behandla frågan.

Hvad vidare beträffar hr Holmströms
tvekan, huruvida det verkligen skulle
finnas många eller några nämnvärda exempel
af det slag, som i motionen åsyftas, ber
jag att få upplysa, att så är fallet. Och
det icke så få fall. Inom det pastorat,
där jag verkar, hafva vi några gifta
folkskollärarinnor, och den närmaste
anledningen för mig att nu framlägga denna
motion har varit den, att kort innan jag
reste hit upp en ordinarie folkskollärare
infann sig och begärde samt fick lysning
med en ordinarie folkskollärarinna, och vi
hafva således familjen redan byggd, innan
jag kommer hem igen. I fjor gifte sig en
lärarinna med en person i staden, och
förut hafva vi också en gift lärarinna.
Det hotar att blifva så många fall, att jag
helt och hållet instämmer i hvad rektor
Bergendal sade, att församlingarna börja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:05:50 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free