Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 11. (637.) 14 mars 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 11
SVENSK LÄRARETIDNING,
131
kunde vara vackrare, säger en
minnestecknare, än att se den lifliga och okonstlade
sympati, hvarmed han så gärna fördjupade
sig i uppfostrans grunduppgifter,
exempelvis den tidigaste barnaålderns uppfostran.
Det som härvid kännetecknade honom var
icke blott vetenskapsmannens
samvetsgranna tålamod, som tager reda på allt och
förbiser intet och ingen, det var äfven
filosofens och moralistens innerliga intresse,
sorn fann sin glädje i de små, i djupet af
hvilkas själ han alltid såg det oändligt
stora: en mans själ och ett folks själ.
Och hvem har varmare än han talat för
kvinnan^ för lärarinnan, för modern? Hvem
har med större ihärdighet och framgång
framhållit, att äfven hon bör få veta och
lära?
Det undervisningsprogram, som genom
Ferrys lagar infördes i de franska
folkskolorna, var grundadt på en väl genomtänkt
plan. Mari beklagade sig ofta öfver dess
stora omfattning. Härpå svarade han: »Alla
mina bemödanden ha gått ut på att
åstadkomma en verkligt uppfostrande
undervisning, en skola som ej blott är ett verktyg
för bibringande af yttre tukt och
mekanism. Det är denna allt behärskande
sträfvan, som förklarar många af de mått och
steg, som, ytligt betraktade, skulle kunna
gifva anledning till klagomål mot det nya
programmet. Så t. ex. denna mängd olika
ämnen, hvilka icke tyckas vara nödvändigt
sammanhängande med hvarandra. Alla
dessa biämnen, hvarvid vi fästa så stor
vikt och hvarmed vi utfylla den
grundläggande och af ålder gängse undervisningen
i läsa, skrifva och räkna, såsom
åskådningsundervisning, teckning,
naturbeskrif-ningar, förevisningar, gymnastik, lekar, slöjd,
sång m. m. - hvarför hafva v.i, frågar
man, medtagit allt detta? Jo emedan häri
finnas uppfostrande element, som vi anse
oumbärliga, emedan dessa s. k. biämnen
skola göra folkskolan, skolan vid den minsta
gård, den simplaste by, till en skola för
den finaste bildning.»
Emedan Ferry själf var pedagog, hade
han äfven blick för, att lärarekåren ej får
betraktas såsom en kår af osjälfständiga lägre
tjänstemän. Han var, har det blifvit sagdt,
den förste franske undervisningsminister,
som behandlade lärarne helt och hållet
såsom fria människor och medborgare. Han
deltog i de första årliga
folkskolekongresserna, och han rådplägade då öppet och
förtroligt med lärare, inspektörer och
seminarierektorer om hvad som borde göras
på folkskolans område. Han lade dem
då bland annat på hjärtat, att de ej finge
afstänga sig från sambandet med
nationens lif i det hela taget. »Fosterlandet
begär af oss», yttrade han, »attvvi göra
ett slut på den orimliga och osanna
föreställningen, att man för att vara
uppfostrare måste tillhöra en viss kast, utmärka
sig för ett visst yttre uppträdande och
vara stämplad med en viss prägel.»
*
Såsom enskild person var Ferry
föremål för allmän aktning. Hans lif var fylldt
af arbete och strid, men ej för egna
intressen utan för högre mål. Hans mot-
ståndare kunde beklaga sig öfver energien
i hans vilja, skärpan i hans ord och
kraften i hans handling, men de kunde aldrig
framvisa något drag af moralisk svaghet,
något spår af personliga baktankar. Under
sin motgångs dagar bar han bördan af en
tung impopularitet på ett så manligt sätt,
att man på honom tillämpat den vises
ord: »En stor själ är höjd öfver
orättvisan; han skulle vara osårbar, om han icke
lede af medlidande med andra.» Och
träffande har om hans lefnads gärning blifvit
sagdt: »Allt efter som det dam lägger sig,
som hans fiender rört upp, i samma mån
ser man bättre arbetarens afsikt och hans
verks storhet.»
Det allmänna erkännandet af Ferrys
förtjänster fick ock ett storartadt uttryck vid
hans begrafning. Denna skedde på
offentlig bekostnad, och kamrarna anslogo
därtill en summa af 20,000 francs. Tal
höllos härvid af representanter för senaten,
deputeradekammaren, regeringen m. fi. Det
i flera afseenden märkligaste af dessa tal
hölls af undervisningsministern Dupuy,
tillförene lärare, senare premierminister, för
närvarande talman i deputeradekammaren
och såsom sådan bekant för den
kallblodighet han ådagalade vid det beryktade
Vaillantska bombattentatet.
Lärarekåren, sade Dupuy, kan ej underlåta
att frambära sin vördnad för författaren af
skollagarna, för den man, som historien skall
ställa bland de väldigaste, de största af vårt
folks uppfostrare. Jules Ferry var en
organisatör. Han hade föresatt sig att omgestalta
den allmänna undervisningen, och han har
tryckt sin prägel på alla undervisningens
grenar. Trogen republikan satte han högt öfver
allt annat arbetet på nationens uppfostran.
Hans grundåskådning var enkel och följdrik:
han trodde på vetenskapen och på
demokratien, och han ville höja den senare genom den
förra.–––––Såsom alla, hvilka skapa något
varaktigt, var Ferry på en gång det
beståen-des och framåtskridandets man. Han insåg,
att den mänskliga utvecklingen skapar nya
behof och att intet folks uppfostringssystem kan
förblifva oföränderligt, enär intet folk kan stå
stilla på samma punkt. De lagar han
genomfört kunna sammanfattas i tre ord:
kostnadsfrihet, skolplikt, medborgerlighet (gratuité,.
obligation, Jaicité). Dessa ord innebära, att hvarje
barn har rätt till undervisning likaväl som till
dagligt bröd, att den grundläggande bildning,
som är oundgänglig för alla, äfven måste
komma alla till del, och att denna bildning,
grundvalen för hela nationens gemensamma
uppfostran, måste vara höjd öfver alla konfessionella
slitningar samt genomträngd af
samhörighetens och fördragsamhetens anda. - - - Se
där de höga tankar, som lifvade Jules Ferry i
hans arbete som folkuppfostrare. Hans
förutseende nitälskan har tänkt på allt, han har ej
förbisett någon, han har velat låta nationens
alla intellektuella och moraliska krafter kornma
till användning, han har velat höja
fosterlandet och öka dess styrka genom anslutning och
medverkan från alla dess söner och döttrar.
Däraf dessa skolor, som han framkallat öfver
allt och hvilkas tillvaro såväl i de aflägsnaste
bergstrakterna som i de mest undangömda
dalarna utgöra talande vittnesbörd om det
franska samhällets omsorg för folkets
uppfostran. Däraf särskildt hans ädla sträfvan att
höja kvinnornas undervisning till en hittills
okänd höjd.
#
Mycket vore att tillägga om Ferry
såsom pedagog, politiker och människa, men
tiden medgifver det ej. Blott ännu ett
drag, men detta ej från de makthafvandes
krets utan från ett mindre bemärkt
område, från ett lärarinneseminarium ute på
franska landsbygden.
Det var den morgon, då telegrafen bragt
underrättelsen om Ferrys plötsligt inträffade
död. Föreståndarinnan samlade eleverna
och meddelade dem sorgebudet samt
framhöll med några ord, hvad Ferry varit för
sitt land och särskildt för skolan. De
unga flickorna reste sig, och efter ett
ögonblick uppstämde de, såsom af en
gemensam ingifvelse, den sköna hymnen:
Ära åt vårt oförgängliga Frankrike!
Ära åt dem, som gifvit det sitt lif,
åt martyrerna, åt de tappre, de starke!
*
Vi svenska lärarinnor och lärare lefva
visserligen under förhållanden, som i flera
afseenden äro mycket skiljaktiga från våra
franska medsystrars och medbröders. Men
det förefaller mig, som om äfven vi kunde
hafva orsak att med dem säga: Ära åt
Jules Ferry! Ty hvar helst ett ädelt
arbete uträttas, där sträcker det sina
välsig-nelsebringande verkningar ej blott till det
land, som omedelbart däraf beröres. Förr
eller senare kommer det alla dem till godo,
hvilka sträfva mot samma mål.
Hanna Andersson.
Land skall med lag byggas.
Under denna rubrik förekommer i årets
första häfte af »Tidskrift för
folkundervisningen» en beaktansvärd uppsats af
det genomskinliga märket C. K-n. Då
det för såväl skolråd som lärare är af
intresse att få kännedom om de åsikter,
som på folkskolelagstiftningens område
göra sig gällande inom
ecklesiastikdepartementets folkskolebyrå, återgifva vi
de väsentligaste delarna af ifrågavarande
artikel.
Det klagas ofta öfver att författningar
rörande folkskoleväsendet ej efterlefvas med
tillbörlig noggrannhet, och klagomålen äro
ej alltid obefogade. Anledningarna till den
mindre noggranna efterlefnaden af just
dessa författningar äro flera. Vi vilja här
nedan fästa uppmärksamheten på några.
Tillämpningen i första hand af åtskilliga
bland ifrågavarande författningar ligger i
kommunala myndigheters händer. Dessa
tillåta sig ej sällan vissa friheter, när
fråga är om att ställa sig lag och
författningar till efterrättelse. De kunna ej
föreställa sig, att det ligger någon vikt på
att noggrant’följa föreskrifter, helst om de
på ett eller annat sätt strida mot deras
förmenta intressen; ja, det finnes ej få
exempel, att de alldeles uraktlåta att ställa
sig till efterrättelse en föreskrift, när de
ej hafva att frukta någon efterräkning för
försummelsen. Stundom lägga de i dagen^
en påfallande oförmåga att uppfatta en
författnings mening, och slutligen inträffar
det ock fall, att vederbörande myndighet
anser sig mer gagna folkskolans sak
genom att se genom fingren med att en
författning antingen icke alls efterföljes eller
mindre noggrant efterlefves, än genom att
strängt genomdrifva dess punktliga efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0137.html
