Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 12. (742.) 18 mars 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 12
SVENSK LÄRARETIDNING.
185
ställer för tvångsuppfostran förefaller det
utskottet, som om en skillnad mellan de
olika slagen af anstalter både kunde och borde
iakttagas.
Skolkarehemmen, hvilka i allmänhet
endast för de större stadssamhällena med
deras många tillfällen och möjligheter till
va-gabondlif äro af trängande nödvändighet,
torde lämpligen böra upprättas af
vederbörande skoldistrikt samt lyda under deras
skolstyrelser, och utskottet finner detta så
mycket mer i sin ordning, som dessa
anstalters invånare icke äro ämnade att vara
deras stadigvarande gäster utan efter
genomgången »kur» böra gå tillbaka till den
allmänna folkskolan.
Att låta räddningshemmen för vanartade
och moraliskt vanvårdade likaledes utgöra
en skoldistriktets enskilda angelägenhet skulle
däremot helt visst vara olämpligt. Hvarje
skoldistrikt kan visserligen någon gång
behöfva anlita ett dylikt hem, men ytterst få
äro stora nog att ensamma kunna fylla ett
sådant. Det synes därför här vara skäl att
icke lägga omsorgen på de mindre
kommunerna utan i stället på de större, d. v. s.
på landstingsområdena samt på de städer,
hvilka ej i landsting deltaga. Härigenom
skulle antagligen äfven den fördelen vinnas,
att anstalterna hvarken blefve så små, att
medelkostnaden per barn stege till oskälig
höjd, ej heller så stora, att den personliga
inflytelsen på hvarje individ väsentligen
försvårades. Där så befunnes lämpligt, borde
närgränsande landstingsområden kunna
förena sig om upprättande af gemensam anstalt.
Hvad slutligen förbättringshemmen för
minderåriga förbrytare vidkommer, anser
utskottet, att ansvaret för dem närmast
åligger staten. Då strafflagen uttryckligen
gifvit domaren anvisning på att insätta den
unge brottslingen i »allmän
uppfostringsanstalt» i stället för att låta honom betunga
statens fångvård, så synes det ock vara
statens oafvisliga plikt att ej lämna åt den
enskilda välgörenheten att afgöra, huruvida
lagens anvisning skall kunna följas eller
förvandlas till en död bokstaf. Naturligtvis
bör intet hindra, att staten uppfyller sin
plikt i detta hänseende på så sätt, att han
understödjer förbättringshem, hvilka blifvit
upprättade genom donationer eller af
kommuner eller föreningar m. m.
I fråga o ni förbättringshemmens omfång
kan utskottet så mycket hellre biträda den
af fångvårdsstyrelsen uttalade åsikten om de
smärre anstalternas företräde framför de
större, som det föreställer sig, att
sammanförandet inom samma anstalter af unga
brottslingar från landsändar med allt för
skarpa skiljaktigheter i folklynne och
lefnadsförhållanden svårligen kan vara fullt
lämpligt.
l likhet med hvad som ansetts riktigt
för andra abnormskolor (t. ex.
läroanstalterna för döfstumma och de föreslagna
anstalterna för andesvaga) torde kostnaderna
för tvångsuppfostran lämpligast böra fördelas
mellan staten, det större eller mindre
skolområdet samt vederbörande målsmän, så
nämligen, att förbättringshemmen
upprätt-hölles af staten med bidrag af målsmännen,
räddningshemmen af landstingen med bidrag
af staten och målsmännen samt
skolkarehemmen af skoldistrikten, med bidrag af
målsmännen. Bidragen torde böra utgå med
visst belopp för lärjunge och underhållsdag.
*
Utskottet har med det nu anförda endast
velat i enkla drag antyda, huru det för sin
del ansett, att denna angelägenhet möjligen
skulle kunna ordnas. Någon närmare
utarbetad plan har det på sakens nuvarande
ståndpunkt ej ansett sig i stånd att
framlägga, och det har härtill haft så mycket
mindre anledning, som motionären icke
anhållit, att riksdagen nu måtte antaga eller
ens uttala sig för någon sådan. Såväl han
som ock fångvårdsstyrelsen i dess skrifvelse
af den 20 december 1895 hafva tvärtom
uttalat såsom sin åsikt, att en omfattande
utredning "af denna fråga måste föregå, innan
några genomgripande beslut rörande
densamma kunna med fördel af statsmakterna
fattas. Utskottet finner denna mening
grundad och får därför hemställa,
att andra kammaren för sin del måtte
besluta, att riksdagen i skrifvelse till k.
m:t anhåller, att k. m:t ville låta
utarbeta och för riksdagen framlägga förslag
om åtgärder för beredande af lämplig
uppfostran dels åt minderåriga förbrytare,
dels åt vanartade och i sedligt afseende
försummade barn.
*
Ärendet torde förekomma till
afgörande i andra kammaren redan i dag.
I lönefrågan.
Skilda röster.
Med afseende å det ifrågasatta andra
ålderstillägget för folkskolans lärarepersonal
får jag såsom min åsikt uttala, att ett
sådant ålderstillägg är både berättigadt och
väl behöfligt, för så vidt det gäller
folkskolans lärare. Jag kan så mycket mindre
vara tveksam rörande denna punkt, som jag
redan år 1879 i en underdånig skrifvelse
tillstyrkte två lönegrader för folkskolans
lärare och lärarinnor, olika för lärare och
lärarinnor samt olika för stad och för
landsbygd.
Uddevalla i mars 1896.
C. Leidesdorff.
Folkskoleinspektör.
86.
Ett andra ålderstillägg synes mig
önskvärdt från såväl billighetens som klokhetens
synpunkt.
N. Thielers.
Seminarierektor.
Då jag hyser den vissa förhoppning, att
en förbättring a£ folkskollärarnes löner
kommer att lända folkskolans sak till stort gagn,
och då jag därjämte känner, huru behöflig
och efterlängtad en löneförhöjning för
mången trogen, med brödbekymren kämpande
folkskollärare länge varit, så kan jag icke
annat än på det högsta önska framgång åt
den vid innevarande riksdag väckta motionen
om ett andra ålderstillägg till vårt lands
folkskollärare. Hellre en begränsning och
där så ske kan inskränkning af
folkskolornas antal. Ett mindre antal folkskolor
med väl aflönade och väl utbildade lärare
samt understödda af behöfligt antal
småskolor skall utan tvifvel vara till större
gagn för våra barns danande till goda och
nyttiga svenska män och kvinnor än ett
större antal folkskolor, besatta med lärare
dåligt aflönande och i följd däraf ofta
tvingade att splittra sin tid och sina krafter
till skötande af biförtjänster.
Västra Frölunda den 10 mars 1896.
Axel Palmgren.
Kyrkoherde och skolrådsordförande.
Angående det vid årets riksdag
ifrågasatta andra ålderstillägget för folkskolans
lärarepersonal får jag härmed uttala min
på mångårig kännedom om folkskolan och
dess lärare samt dessas ekonomiska ställning
grundade mening, att då folkskollärarne,
särskildt på landsbygden, äro allt för klent
aflönade i förhållande till de fordringar, som
ställas på dem och det arbete de utföra,
det väckta förslaget om det nämda
ålders-tillägget är ett steg i den rätta riktningen,
och att dess förverkligande helt visst skulle
af alla folkskolans vänner hälsas med glädje.
Nordmaling i Västerbottens län den 10
mars 1896.
Gust. Rol). Edström.
Ordförande i skolrådet.
_____________________Kontraktsprost._____
FÖR DAGEN.
Ett okändt land
är i sanning folkskolan för de
inflytelserikare samhällsklasserna och icke minst
för en del af våra herrar lagstiftare.
Ett af de mest lysande bevisen härpå
utgör den motion om vidtagande af
åtgärder för genomförande af en
läroverksreform, som nyligen blifvit väckt af
generaldirektör Sigfrid Wieselgren i
riksdagens första kammare.
Hr Wieselgrens förslag är föranledt af de
trenne läroverksmotioner, som förut
framkommit inom andra kammaren,
nämligen hrr Bäckgrens, Bergs och
Hammarlunds samt Boéthius’, hvilka alla
öfverensstämma i en punkt: yrkandet på en
allmänt medborgerlig bildningspröfning,
afsedd för dem, som vid 15-16 års
ålder skola ägna sig åt praktiska
lefnads-banor.
Den nya motionen innehåller samma
yrkande och sluter sig i afseende på
sättet för dess förverkligande närmast till
det af hr Boéthius förordade.
Den »högre vetenskapliga bildningen» och
den »allmänna medborgerliga bildningen»
hafva - heter det - skilda kraf på en
förberedande skolundervisning, och de kunna
därför icke tillgodoses i samma läroverk och med
samma undervisningsplan. Bemödandet att
förena dem är förkastligt, emedan detta
bemödande genom de »jämkningar» det medför,
måste" gifva anledning till berättigadt
missnöje å båda hållen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0189.html
