Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 7
SVENSK LÄRARETIDNING.
105
detta ändamål kräfves, att dess arbete
icke i onaturlig grad forceras och att
barnet icke hetsas fram till ett slags
afslutning vid 10-11 år. Ty där detta
sker, där blir skolan ovedersägligen en
proppningsanstalt, d. ä. en humbug.
Härom borde bland tänkande människor
icke råda mer än en mening.
Men nu förhåller det sig dess värre
så, att den nya formuleringen af
folkskolestadgans § 48 lämnar större
möjlighet för anordnande af dylika
hum-bugsartade forceringskurser än den
gamla gjorde. Den tillåter
afgångsexamen icke blott för den lärjunge »som
genomgått folkskolans lärokurs» och på
grund af fattigdom önskar afgå, innan
den genomgångna kursen blifvit till full
säkerhet inhämtad, utan den
medgifver uttryckligen, att afgångsexamen får
anställas äfven med den, »som af
fattigdom hindras att begagna
undervisningen, till dess han genomgått hela
den för skolan i vederbörande
reglemente bestämda lärokurs».
Medan den gamla lydelsen under
vissa förutsättningar dispenserade från
den föreskrifna kursens säkra
inhämtande, dispenserar den nya under vissa
förutsättningar till och med från dess
genomgående; medan den gamla befriade
från skolålderns förlängande utöfver
det normala, öppnar den nya
möjlighet för dess förkortande under det
normala.
Där denna möjlighet blifver
begagnad, t. ex. genom sammanträngande inom
skolans lägre stadium af hela den s. k.
minimikursen, där blir icke allenast
undervisningsarbetet fullständigt
förryckt, utan de fattigare barnens
skiljande från skolan blir därjämte
obehörigen påskyndadt och deras rätt till
själsutveckling och bildning på ett
olycksbringande sätt kränkt. Så har
visserligen kunnat ske äfven under den
gamla stadgans tid, men det har då
skett utan hennes sanktion, i strid mot
hennes anda och med stöd af en
alldeles godtycklig tolkning af hennes
bestämmelser.
I detta afseende innebär den nya
formuleringen af § 48 alltså en
försämring.
För att göra den nya
folkskolestadgan full rättvisa böra vi emellertid
anmärka, att då bestämmandet af
villkoren för afgång förut tillkom skolrådet,
så skall det nu tillkomma reglementet,
och afvikelser från det normala skola
hädanefter kunna ske en dast »där
förhållandena såå&ut påkalla». Det torde i främsta
rummet tillhöra lärarepersonalen att
fästa uppmärksamheten på detta
senare villkor, så att intet reglemente
måtte komma att föreskrifva
anordnande af forcerade minimikurser utan
att genom särskild motivering blifvit
ådagalagdt, att sådana äro af verkligt
behof påkallade.
Om så sker, bör det icke blifva många
skoldistrikt, där man ordnar sin
läroplan med det målet för ögonen, att
barnen före 12-13 års ålder måtte få
sin uppfostran fortsatt i - fabrikerna.
Skulle lärarekåren i detta hänseende
brista i vaksamhet, är det emellertid
fara vardt, att folkskolans motståndare
komma att begagna sig af det ökade
tillfälle till inrättande af verkliga
fattigkurser, som den nya
folkskolestadgan genom sin formulering af § 48
mom. l för dem öppnat.
Redan i 1842 års folkskolestadga
inrymdes (i § 8 mom. 4) följande om
sann människokärlek vittnande
bestämmelse :
De barn, hvilkas föräldrar eller målsmän
icke äga tillgång att bekosta barnens kläder
och underhåll vid skolan, böra genom
församlingens fattigvård härutinnan understödjas.
Denna bestämmelse, som i något
ändrad form återfinnes i såväl 1882
som 1897 års stadga (§ 49), har i ett
halft århundrade af lätt insedda skäl
varit föremål för ett tämligen allmänt
förbiseende. På senaste tider ser det
ut, som om den skulle blifva föremål
äfven för en ganska oförtjänt ringaktning
och motvilja. Hvarje understöd från
fattigvården, säger man, utgör en
förödmjukelse och en förnedring för dem,
som mottaga detsamma. Att
»påtvinga» barn ett sådant understöd för
att sätta dem i stånd att ordentligt
genomgå den ordinarie folkskolekursen
är därför en »obarmhärtighet»; långt
humanare måste det då anses vara -
säger man - att i förtid »befria» barnen
från skolan och låta dem så tidigt som
möjligt genom lönearbete i någon mån
bidraga till sitt uppehälle.
Ja - uppfattningarna af
»förödmjukelse» och »barmhärtighet» äro mycket
olika. Somliga finna det vara mindre
»förödmjukande» f or ett barn att nödgas
undvara t. o. m. den nödtorftigaste
allmänbildning än att mottaga samhällets
understöd till skodon, kläder och mat.
Andra tycka tvärtom. Somliga anse
det utgöra en sann »barmhärtighet», att
samhället undandrager sig att gifva de
behöfvande hjälp men i stället tillåter
föräldrar att efter behag exploatera sina
barn, alldeles som om dessa efter
gammal hednisk åskådning vore föräldrarnas
egendom, med hvilken de kunde göra
hvad de ville. Andra hafva i detta
stycke en motsatt uppfattning.
Det kan gärna medgifvas, att den
nuvarande fattigvården mångenstädes
har en viss kärf och is-kall karaktär,
som föga stämmer med dess
urkrist-liga upprinnelse. Där så är, böra
emellertid icke andra utvägar för
behöfvande barns understödjande anses stängda.
Här i hufvudstaden har t. ex.
bespisning af fattiga skolbarn i icke ringa
omfattning blifvit införd samt visat sig
medföra synnerligen goda verkningar.
Hvarför skulle icke liknande medel
kunna användas äfven annorstädes?
Egendomligt är, att de högljuddaste
protesterna mot folkskolestadgans § 49
i våra dagar skola komma just från ett
samhälle, som är särskildt bekant för sin
rikedom och sin välgörenhet.
Förmodligen utgöra emellertid hvarken dessa
protester eller de från samma håll
kommande anfallen mot folkskolestadgan i
hennes helhet något sant uttryck för den
allmänna meningen inom detta
samhälle. Snarare äro de väl att betrakta
endast såsom en yttring af dagens
stämning inom sådana kretsar, där man
är kortsynt nog att glömma de
förpliktelser, som rikedomen medför, och att
blunda för den nationalförmögenhet,
som ligger i en till folkets djupaste
lager utbredd själsodling.
Ett skolrådsuttalande om den nya
»fattigkursen».
Skolråden i Källby, Skeby och Broby
socknar, Skbg, hafva vid gemensamt
möte med lärarepersonalen den 11 d:s
enhälligt uttalat den förståndiga
åsikten, att den nya § 48 inom. l bör
till-lämpas endast i allra största nödfall,
ty i annat fall skulle detta blifva till
skada för de fattiges barn.
Godt om småskollärarinnor
tyckes det för närvarande vara -
åtminstone i mellersta Sverige. Till en
i Svensk Läraretidning ledigannonserad
småskollärarinnetjänst i Götlunda i
Nerke hafva anmält sig 54 sökande och
till en likaledes i denna tidning
annonserad småskollärarinnetjänst i Östra
Tollstad i Östergötland 34 sökande.
Lönen är å båda ställena endast den i lag
stadgade, d. v. s. 300 kr. jämte bostad.
Allt - eller intet
synes vara lösen hos åtskilliga
tidningar, då fråga är om förbättring i
folkskollärarnes lönevillkor. På fullaste
allvar ifrågasätta några tidningar, att
den k. propositionen om ett andra
ålderstillägg på 100 kronor måtte afslås,
ty därigenom skulle - heter det -
riksdagen i en snar framtid komma
till insikt om att ett ålderstillägg på
250 kr. icke vore annat än skäligt och
äfven bevilja ett sådant. Vi förstå
välmeningen, som ligger bakom detta
resonnemang. Men lärarekåren torde
nogsamt hafva kommit till insikt därom,
att en dylik politik duger ej. Vill man
komma någon väg med afseende på
löneförbättring för folkskollärarne, får
man allt lära sig att taga små steg.
Trettonåringarna
äro för närvarande föremål för stor
uppmärksamhet från vännerna af den s. k.
fattigkursen. Så äfven från en
insändare med märket »Trux», som i
Norr-bottens-Kuriren bitterligen beklagar sig
öfver våra där af tryckta omdömen
öfver nämda kurs. Får man tro »Trux»,
måtte det i själfva verket vara
13-åring-arna, som man har att tacka för hela
historien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
