Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 9
SVENSK LÄRARETIDNING.
135
ledningen af Otterstads församlings
skolvä-seende blifvit honom anförtrodd, och under
åren 1854 och 1855 hade han företagit
vidsträckta resor för att på anmodan från
skolstyrelser i olika delar af landet bistå
dem vid ordnandet af deras folkskolor.
För en man i Rudenschölds ålder och med
hans från barndomen svaga hälsa var det
en betänklig sak att i ett land med sädana
samfärdsmedel som det dåtida Sverige lefva
på resande fot. Ansträngningarna ådrogo
honom en bröstsjukdom, som vid
återkomsten till Gröteborg tog en så allvarsam
vändning, att han tills vidare måste afbryta sitt
skolarbete. Den af sjukdomen och det
långsamma tillfrisknandet förorsakade
»ledigheten» fick emellertid ej gå förlorad; den
användas till författande af skriften »Svenska
folkskolans praktiska ordnande (efter vidgad
erfarenhet, vunnen under resor åren 1854
och 1855)».
Denna bok, af hvilken 2,500 exemplar
blefvo af staten inlösta* och utdelade till
rikets församlingar, är af samtliga
Ruden-skölds arbeten det, som blef mest läst och
mest bestämmande för det allmänna
tänkesättet rörande hans sträfvanden.
*
Grundtankarna däri äro i hufvudsak de
af Rudenschöld i hans föregående skrifter
framlagda.
Folkskolefrågan i Sverige - yttrade han
- sönderfaller helt naturligt i tvänne frågor:
1) Huru skall folkskolan kunna göras
be-höfligen åtkomlig för alla barn uti ett glest
bebodt land med hårdt klimat och fattig
befolkning?
2) Huru bör undervisningen inom de
uppkommande skolrummen ordnas för att blifva
ändamålsenlig?
Vid besvarandet af dessa frågor sökte
han, nu liksom förut, uppdraga en gräns
mellan den undervisning, som vore för alla
nödvändig, och den, som borde
tillhandahållas de barn, hvilka »efter inhämtandet af
det allmänt nödvändiga» befinnas utrustade
med fattningsförmåga och lärolust för
något högre kunskaper. I enlighet härmed
gjorde han skillnad mellan »folkskolans
lägre afdelning», beräknad för alla under åldern
6–12 år j samt »folkskolans högre
afdelning», afsedd för de mera begåfvade
(»eliterna*) under åldern 12 - 15 år.
Ingenderas behof tillfredsställdes enligt
Rudenschölds mening af den dittills allmänt
bestående ordningen. Denna hvilade
nämligen på lankastersystemet, hvars syfte var
att göra det möjligt för en lärare att
samtidigt ombesörja undervisningen för
hundradetals barn. Förlitande sig på detta system
ansåg man, att det i de allra flesta församlingar
vore nog med en enda lärare, följaktligen
äfven med en enda skola, ja ett enda
skolrum, samt att krafvet på undervisningens
organisation i allmänhet vore väl
tillgodo-sedt genom den till lankastermetoden
hörande fördelningen af barnen i gradvis på
följande »tabellcirklar».
Med allt erkännande af att
lankaster-systemet ^gde vissa förtjänster och att det
* Till 16 skilling stycket; den omfattar 103
sidor och har en för sin tid ovanligt snygg
utstyrsel.
för sin tid gjort åtskillig nytta, hade
Rudenschöld under sin skolverksamhet blifvit
allt mera stärkt i sin ursprungliga
uppfattning, att detta system numera vore alldeles
ohållbart.
Endast i de till ytvidden allra minsta
församlingarna kunde enligt hans mening
en enda skola - den i 1842 års
folkskolestadga påbjudna - göra till fyllest. I de
något vidsträcktare församlingarna iter
kunde nämda skola ej blifva regelbundet besökt
af andra barn än sådana, som hade sina
hem i dess närhet; för de mera aflägset
boende måste afbrott i skolgången uppstå,
så snart väder och väglag vore ogynnsamma.
I de större församlingarna .slutligen blefve
genom de faktiska förhållandenas makt alla
barn utom de centralt boende så godt som
fullständigt afskurna från delaktighet i
folkskolan, l betraktande af allt detta kunde
det ej väcka förvåning, att af rikets
samtliga skolpliktiga barn endast ett mindretal
begagnade sig af denna skolas undervisning.
Utom den genom 1842 års stadga
påbjudna skolan måste således i alla församlingar
utom de minsta inrättas ett efter hvarje
församlings omfång lämpadt antal nya
skolor, så talrika och så ändamålsenligt
förlagda, att deras »närbelägenhet till hemmen
skulle upphäfva det för ordentlig skolgång
af svenska landsbygdens barn största och
allmännaste hindret, som är: allt för långa
skolvägar för den lägsta undervisningens
små och oftast illa beklädda skolbarn».
*
Men om det bestående skolsystemet med
afseende på undervisningens allmänna
tillgänglighet alltså enligt Rudenschölds
mening-lämnade mycket Öfrigt att Önska, så gällde
detsamma i om möjligt ännu högre grad
med afseende på själfva beskaffenheten af
den undervisning, som lankasterskolorna med
sina »tabelloirklar» och »monitorer»
vanligen voro i stånd att meddela.
I samma mån - yttrade han härom -
som en skolas lärjungar allmänneligen besitta
inskränkt förmåga af boklig s j älf verksamhet,
blifver ock, såsom lätt inses, af nöden att
ordna skolans läsning så, att kraften af
direkt eller oförmedlad inflytelse från lärarens
personlighet må komma hvarje lärjunge till godo
under så stor del af läsetiden som möjligt. - - -
Icke dess mindre befinnas ännu i allmänhet
folkskolorna i Sverige, båda stora och små,
ordnade efter en alldeles motsatt princip.
Man fördelar barnen i små flockar eller
tabellcirklar, bland hvilka läraren fruktlöst
förspiller sin personliga kraft på tillsyn och
undervisning åt några få barn i sänder, och
detta under ett tankestörande sorl - om icke
skrik - från den öfriga skaran, som är
öf-verlämnad åt ledningen af i allmänhet
vanmäktiga monitorer. Utom dess förbiser man hittills
vanligen i de så ordnade skolorna den i allt
arbete, som skall kunna bära frukt, gyllene
regeln att göra ett i sänder, utan vanligen
öfvas samtidigt - naturligtvis olika i olika
flockar - flerfaldiga läroämnen på en gång
af dessa mångskrikande lär j ungaskaror, och
detta oftast under ledning af en enda
frani-och återspringande lärare.
De resultat, som genom användande af
ett dylikt undervisningssätt vunnes, vore ock
i allmänhet synnerligen otillfredsställande:
Erfarenheten bar nu af frukterna rönt
vanmakten i detta förfaringssätt i folkskolorna
- - -. Endast ett allt för ringa fåtal bland
folkskolans lärjungar hinna utöfver det s. k.
minimibeloppet af skolkunskaper, och endast
sällsynt utmärkta lärare förmå att, under
tryckningen af en falsk och all lärarekraft
söndersplittrande skolordning, åt detta ringa
fåtals högre kunskaper gifva bildande
grundlighet och klarhet.
I afseende på innanläsningen, hvars
inlärande utgör folkskolans hufvudämne, vet man,
att innanläsningskunskapen allmänneligen
inhämtas med stor långsamhet i nuvarande
folkskolor, och att långt ifrån sällan träffas
i dessa skolor lärjungar af ända till 12 års
ålder, som efter flera års skolgång nästan
helt och hållet sakna innanläsningskunskap.
Däremot finner man mycket ofta i små
fri-bildade stugu skolor med få lärjungar under
en oexaminerad s. k. läsmor, att barnen
allmänneligen ända ned till 7-, stundom
6-åring-arna kunna läsa väl innantill, och att de detta
lärt på mycket kort tid, jämfördt med
förhållandet i de allmänna folkskolorna.
Nu liksom alltid betonade Rudenschöld
med styrka, att hufvudskulden till dessa
missförhållanden icke finge sökas hos
lan-ksLstQrlärarne utan hos lamk&stQYsystemet.
Orsakerna till denna skillnad - fortsätter
han - kunna icke sökas i lärarnes olika
värde, ty allra minst lika ofta bör allvarligt
nit vara att påräkna hos de ordinarie
examinerade skollärarne som hos dessa
själfbil-dade stugulärare.
Orsaken till ofvannämda skillnad i
undervisningens framgång måste bestämdt sökas
i de olika undervisningssätten eller i den
omständigheten, att i den fåtaliga stuguskolan
får ett barn i sänder under behöflig tystnad
åtnjuta i tillräckligare mått direkt
undervisning af läraren eller lärarinnan själf, då
däremot i de allmänna skolorna denna direkta
undervisning af läraren själf endast ryckvis
och i högst otillräckligt mått kommer hvarje
lärjunge till del, och detta dessutom under
ett vidrigt störande sorl eller skrik.
Att de bestående skolorna icke heller
kunde uppfylla de kraf, sona borde ställas
på undervisningen för de mera begåfvade
barnen (»eliterna») under åldern 12 - 15 år,
fann Rudenschöld så uppenbart, att han
ansåg ett utförligare påpekande häraf
öfverflödigt.
*
Det reformyrkande, han kom att
uppställa, kan i korthet sammanfattas sålunda:
alla församlingar af någon afsevärd
utsträckning borde indelas i smärre områden
eller rotar;
på dessa borde folkskolans lägre, för
åldern 6-12 år afsedda afdelning så
fördelas, att hvarje rote finge sin skola
(rotskola, småskola);
till centralskolan borde såväl folkskolans
högre, för åldern 12-15 år afsedda
afdelning som ock den egentliga
religionsundervisningen i regeln vara förlagd;
för såväl den lägre som den högre
afdelningen borde gälla, att i samma rum
endast ett mindre antal barn samtidigt erhölle
undervisning;
vid undervisningens meddelande borde
lankastersystemets monitorer, så vidt
möjligt vore, ersättas af lärarekrafter, hvilka
icke längre själfva befunne sig i
barndomsåldern utan inträdt i ett väsentligt högre
utvecklingsstadium.
Rudenschöld förbisåg ingalunda, att det
af honom förordade nya systemet måste vid
sitt genomförande stöta på stora
svårigheter, företrädesvis af ekonomisk natur. Vårt
folk vore, menade han, ännu alldeles för
fattigt, för att byggandet af flera skolhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:41:45 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1898/0139.html
