Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 52. (1,043.) 24 december 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 52
^ V ENSK LÄKAKET11)X ING-
911
sex månader för de öfriga. Man har i
detta förslag velat se ett tillmötesgående
mot vårt lands större - soekerbetödlare.
Fortsättningsskolans tillbakasatta
ställning kvarstår ännu som ett bedröfligt
faktum, trots det att hon blifvit tvåårig.
För de ungas andliga utveckling och
uppfostran måste en skola, i hvilkens
undervisning, på grund af tidens
otillräcklighet, sammanhang och grundlighet
äro omöjliga att åstadkomma, bli af ringa
betydelse, och, så länge detta är
förhållandet, är hon dömd att som hittills
föra en tynande tillvaro.
Katekesundervisningens ställning i de
sämsta skolformerna torde väl ock med
fullt skäl kunna räknas till en af de
mörkaste punkterna i den nya
normalplanen. Att förutom den öfriga
kristendomsundervisningen hafva sex timmars
katekes i veckan, på samma gång ett så
pass viktigt ämne som räkning erhållit
en timme, och att sedan en katekestimme
förekommit under första lärotimmen,
därjämte förlägga en katekeslektion till
dagens sista lärotimme, då hos barnen
trötthet och däraf följande slapphet och
förströddhet inträdt, samt - till råga
på allt - samtidigt låta en del af
barnen hafva s. k. tysta öfningar, det är
väl ändå bra starkt. Man har svårt för
att värja sig för den tanken, att barnen
enligt vissa vederbörandes mening måtte
vara till för katekesens inlärande och
ej katekesen för främjandet af barnens
bästa.
Bland de nya författningar rörande eller
berörande folkskoleväsendet, hvilka trädde
i kraft vid årets början, må nämnas de,
som gälla: höjning af folk- och
småskollärarepersonalens löner samt högre
statsbidrag ; statsbidrag vid sjukdomsfa)! äfven
för småskolans lärarepersonal; högre
ålderdomsunderstöd för småskollärarinnor;
nya bestämmelser angående såväl den
manliga som kvinnliga
slöjdundervisningen samt minderåriges användande
i industriellt yrke.
Under året ha nya författningar
utfärdats angående: tjänsteårsberäkning
för lärare vid seminariernas öfningsskolor;
understöd från Småskollärarnes
ålderdomsunderstödsanstalt samt
tjänsteårsberäkning för vid
småskolläraresemina-rier anställda småskollärare; ändring af
§§ 13, 26 och 29 i det för
folkskollärarnes änke- och pupillkassa den 15
okt. 1875 fastställda reglemente, i
hvilken författning .stadgas, att barn efter
afliden delägare i nämda kassa äro
berättigade till pension ur kassan, till dess
de fyllt 18 år (förut 15 år); statsbidrag
vid sjukdomsfall för lärare vid
landstingsseminarium samt understöd åt äldre,
behöfvande småskollärare m. fi. Därtill
kommer äfven k. m:ts reglemente för
August Abraham sons stiftelse Nääs
slöjdlärareseminarium.
Här må äfven nämnas följande
riksdagsbeslut i anledning af k. m:ts
framlagda förslag: att för år 1902 bevilja
2,000 kr. till resestipendier åt
seminarielärare; att bevilja löneförhöjning åt
lärarne vid seminariernas öfningsskolor
samt dyrtidstillägg åt seminarielärare
och folkskoleinspektörer; att upprätta ett
nytt folkskollärareseminarium i
Strängnäs samt att godkänna en förändrad
anordning af militäröfningarna vid
folkskollärareseminarierna, i följd hvaraf dessa
öfningar skulle komma att äfven åsyfta
sk j ut skickligheten s uppöf vande.
Samtliga dessa beslut och åtgärder
vittna om statsmakternas omsorg om
folkbildningen och dess vårdare. Att de
skola komma att medelbart främja
folkupplysningsarbetet, lider väl intet tvifvel.
De frågor, som inom kyrkliga och
folkskoleintresserade kretsar torde hafva
tilldragit sig den mesta
uppmärksamheten under det flydda året, äro den
om katekesens och kristendomsundervisningens
reform samt den om klockareinstitutionens
afskaffande.
Den förstnämda af dessa frågor har
med hvar dag blifvit allt mera
brännande. Reformkrafven förnimmas nu ej
längre endast från pedagogiskt utan ock
från både statskyrkligt och frikyrkligt
håll. Äfven barnens föräldrar ha börjat
att offentligt uttala sin mening i den
viktiga frågan. Reformrörelsen har
uppenbarligen vuxit sig så stark, att den ej
längre kan kväfvas eller tillbakahållas.
Vid behandlingen under årets riksdag af
den Waldenströmska motionen angående
en ny lärobok för den första
undervisningen i kristendom yttrade andra
kammarens första tillfälliga utskott bl. a.:
På kyrkomötet, i pedagogiska sällskap
och prästsällskap, vid stiftsskolmöten och
föreningar för folkskollärare, vid
prästkonferenser och prästmöten hafva röster
upprepade gånger höjts och höjas fortfarande
alltjämt mot kristendomsundervisningen,
sådan den nu bedrifves, och det torde icke
vara klokt att längre slå döf örat till för
dem.
Efter att hafva anfört en hel del
uttalanden af folkskoleinspektörer i deras
ämbetsberättelser angående
katekesundervisningen, fastslår utskottet det faktum,
att meningarna allt mer enats om »att
1878 års katekesutveckling icke
motsvarar psykologiens och pedagogikens
fordringar på en första lärobok i
kristendom». Utskottet förklarade sig tillslut
instämma i den berörda motionens syfte
men fann sig likväl föranlåtet att
afstyrka densamma, alldenstund den icke
innehöll någon som helst utredning
rörande arten och omfånget af den
ifrågasatta nya läroboken i
kristendomskunskap.
Vid ett i norra Sverige i våras hållet
möte af präster framhöll en
folkskoleinspektör såsom ett af den nuvarande
kristendomsundervisningens kardin al-fel
dess brist på enhetlighet, söndrad som
den är i fyra från hvarandra isolerade
ämnen: biblisk historia, katekes ^psalmer
och kyrkosång, l följd däraf komme
undervisningen, i stället för att afse
hjärtats bildning, att betraktas blott
såsom ett kunskapsobjekt, en
läxplugg-ning, en mekanisk minneskunskap. Icke
genom katekesens dogmatiska,
begreppsmässigt framställda lärosatser, för hvilkas
tillägnande på ett lefvande sätt barnet på
sin ståndpunkt saknar de nödvändiga
förutsättningarna, utan genom de bibliska
personernas lefvande exempel kan
lärjungen få en åskådlig och riktig
uppfattning af hvad tro, förlåtelse, helgelse,
Guds kärlek m. m. äro.
Liknande tankar kommo till uttryck
vid det i somras hållna flickskolemötet
i hufvudstaden vid diskussionen öfver
frågan: Hvilka böra vara de ledande
principerna vid
kristendomsundervisningen? Att döma af de uttalanden,
som under året framkommit på flera
Skolmöten, synes den nu antydda
åskådningen af kristendomsundervisningen och
dess reform vara den allmänt rådande
inom folkskollärarekåren.
Äfven bland prästerna erkännes
numera - om man får döma af
press-.meddelanden - på många håll behofvet
af en reform men på långt när ej en så
vidtgående: en förenkling i
språkligt-formellt afseende, en med lätt hand
verkställd revision af utvecklingen, någon
inskränkning af den ordagranna
utan-läsningen - detta är hvad som anses
behöfligt. Undantag gifvas naturligtvis
här liksom i andra fall. En och annan
folkskollärare önskar ingen reform; å
andra sidan finnas präster, som, i likhet
med hvad en kyrkoherde i Östergötland
nyligen öppet yttrade, anse den stränga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
