Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 18
där han ånyo ger sina läsare en falsk bild av verkligheten. Vi övergå nu till denna punkt.
Å sid. 15 och 16 i förenämnda broschyr yttrar han sig på följande sätt:
Stämpeln av »efterblivenhet» för de Götalandslän, där varannandagsläsnings-typen under de senare åren visserligen starkt minskats men dock ännu i stor omfattning kvarstår, har emellertid kunnat påtryckas dessa endast därigenom, att den varannandagliga undervisningen av två årsklasser numera dekreterats vara en »sämre» form under namn av »undantagsform» i jämförelse med den dagliga undervisningen av 4 årsklasser samtidigt, ja t. o. m. i jämförelse med daglig samtidig undervisning genom en lärarkraft av alla 6 årsklasserna, vilken ar den uräldsta skolformen men i undervisningsplanen av 1919 fått rycka upp som »huvudform» trots sin primitiva otymplighet.
Den felaktiga uppgiften, att varan-nandagsläsningen »numera» dekreterats vara en sämre form i jämförelse med den dagliga undervisningen av 4 årsklasser samtidigt, av vilken läsaren får den föreställningen, att varannandagsläsningen ursprungligen ansetts som en lika god eller bättre skolform, förbigå vi såsom mindre betydelsefull i detta sammanhang. Skolöverstyrelsen har i sitt förberörda yttrande uppvisat, huru härmed förhåller sig i verkligheten. Halvtidsläsningen har ursprungligen under folkskolans första dagar varit på det hela taget okänd och förkortning av 8 månaders undervisningstid betraktades då som en nödfallsutväg, tillåten endast i undantagsfall. (Se Sv. Ltg nr 16). Undervisningsrådet Nylund har i sin i föregående nr omförmälda broschyr påvisat detsamma.
Det flagranta i hr R:s här återgivna yttrande ar påståendet, att den skolform, som utmärker sig genom »daglig samtidig undervisning genom en lärarkraft av alla 6 årsklasserna, fått i undervisningsplanen av 1919 rycka upp som »huvudform». Lustigt nog finns emellertid denna skolform endast i hr R:s fantasi. Vem som helst - även icke-lärare - som kan läsa innantill och som vill göra sig besvär med att läsa igenom, vad undervisningsplanen å sid. 4-6 innehåller om de olika skolformerna, måste finna, att sistnämnda påstående står i fullständig strid med sanningen. Den enda tänkbara »huvudform», förf. kan åsyfta, ar den, som betecknas B 3. Men i denna skolform har en lärare aldrig 6 årsklasser samtidigt. I regel har han, på grund av intagning i skolan vartannat ar, endast tre årsklasser, och för de sällsynta fall, då ett sjunde skolår förekommer vid denna skoltyp, kan han vartannat ar
få fyra årsklasser men aldrig mer. Men vad märkligare ar: icke ens i någon enda av de i undervisningsplanen angivna undantagsformerna har läraren heller att samtidigt undervisa 6 årsklasser.
Inför det nyssnämnda påståendet frågar man sig därför ovillkorligen: Varför har icke hr R. här hållit sig till sanningen? Har han medvetet och avsiktligt lämnat sin publik de oriktiga uppgifterna? Eller ar denna domkapitelsledamot verkligen sa grymt okunnig om de verkliga förhållandena i förevarande avseende, att han på grund därav lämnat sagda uppgifter i god tro? Ettdera måste det vara. Då vi emellertid för vår del ingalunda vilja tillvita hr R. en medveten och avsiktlig förfalskning av undervisningsplanens ord, återstår ingen annan förklaring till de felaktiga uppgifterna, an att han ar en främling på folkskolans område ända till den grad, att han icke förmår rätt uppfatta vad som säges i undervisningsplanen om skolformerna, eller ock att han ser på folkskolan med en sådan nonchalans, att han icke ens vårdar sig om att läsa rätt innantill i sagda undervisningsplan.
De av hr R. begångna misstagen, såväl det nu som i föregående punkt nämnda, kasta emellertid ett särskilt ljus över hans överlägsna och tvärsäkra uppträdande. I vad mån de äro ägnade att predisponera publiken för någon starkare tilltro till hans sakkunskap och vederhäftighet på folkskolans område, överlämna vi åt våra läsare att själva avgöra.
Vi skola nu övergå till hr R:s och de övriga folkskolagitatorernas »modärna pedagogik» och få därvid tillfälle att återkomma till deras sakkunskap.
Frih. Adelsvärds motion om halvtidsläsning.
Yttrande av skolöverstyrelsen.
Vi fortsätta i dag redogörelsen för skolöverstyrelsens ovannämnda yttrande i väsentliga delar.
Överstyrelsen övergår i fortsättningen till en närmare granskning av de skal, som av heltidsläsningens motståndare pläga anföras som motiv för att varannandagsskolan enligt deras mening bör bli den egentliga landsbygdens huvudform. Ofta ar det de ekonomiska synpunkterna, som därvid skjutas i förgrunden, och sa väl kommunernas som de enskilda målsmännens fattigdom ha anförts såsom skäl för halvtidsläsningens bibehållande. Obestridligt ar att dessa synpunkter måste
tillmätas synnerlig betydelse, något som överstyrelsen säger sig icke heller ha uraktlåtit att med styrka framhålla, då frågan om skolväsendets förbättring dryftats med folkskolinspektörerna. Emellertid får icke förbises, att beträffande de kommunala skolutgifterna läget nu väsentligen ar ett annat an tidigare, sedan staten betalar 9/io av lärarnas grundlön tilllika med samtliga ålderstillägg samt hela skillnaden mellan manlig och kvinnlig lärares lön och därjämte skoldistriktens andel i kostnaderna för lärarnas pensionering. Därtill kommer, att hårdare skattetyngda kommuner erhålla betydande bidrag av skatteutjämningsmedlen. Ofta förhåller det sig också sa, att övergången från halvtidsläsning till heltidsläsning kan ske utan några som helst kostnader för kommunen. Och vad kostnaderna för skollokaler och lärarbostäder angår, erinrar överstyrelsen om att i detta hänseende föreligger ett på riksdagens därom framställda begäran av sakkunniga utarbetat förslag, vilket för närvarande ar föremål för myndigheternas prövning.
I fråga om en mera utbredd fattigdom bland föräldrarna inom ett skoldistrikt kan givetvis ett sådant förhållande, där det förekommer, utgöra ett hinder för skolans ändamålsenliga anordning. »Det torde emellertid», yttrar överstyrelsen, »lyckligtvis numera förhålla sig sa, att en dylik fattigdom blott undantagsvis förekommer och i varje fall ar ofantligt mycket sällsyntare nu an för några årtionden sedan, då de mindervärdiga skolformerna vunno sin stora utbredning i vårt land». I alla händelser äro icke de län, där halvtidsläsningen ar mest rotfäst, att räkna till de i ekonomiskt hänseende sämst lottade.
Ett annat skäl, som anförts till förmån för halvtidsläsningen, ar föräldrarnas och arbetsgivares behov av barnens arbetskraft för drivande av sitt näringsfång. Härom yttrar överstyrelsen bi. a.:
Att denna synpunkt också i många fall spelar en betydelsefull roll för föräldrarnas ställning till kraven på förlängd skoltid synes framgå bland annat därav, att man mångenstädes finner det i sin ordning, att barnen på småskol-stadiet besöka skolan varje dag, men motsätter sig daglig skolgång för folkskolstadiets barn, och detta även om skolvägarna i bada fallen äro desamma. Den motsägelse detta innebär, synes oförklarlig annat an under nämnda förutsättning. Det må ock erinras, att ej sällan starkt motstånd mot heltidsläsningens införande framträtt inom sådana skoldistrikt, där huvudparten av skolans lärjungar utgöres av barn till statare och torpare, och där alltså barnens arbetskraft tages i anspråk icke sa mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
