Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 19
visserligen konstaterats i vissa fall inom de högre skolorna, särskilt avgångsklasserna, i vilka arbetet forceras, ju längre det lider mot examen, men aldrig har hittills någon överansträngning av de normalt utrustade barnen konstaterats inom folkskolan. Tvärtom har det alltid ansetts, att skolarbetet i folkskolan icke vore av den art eller bedreves sa forcerat, att det medförde någon överansträngning. Hur har då hr W. fått veta, att överansträngning nu föreligger? Har han verkställt undersökningar därom? Har någon annan gjort dylika undersökningar? De båda sistnämnda frågorna måste besvaras med ett bestämt nej. Hans påstående ar sålunda sa långt ifrån att utgöra ett axiom, att han tvärtom här, liksom fallet varit förut i fråga om de hygieniska synpunkterna, icke visat sig veta något i saken. Men när han alltså tagit till utgångspunkt ett påstående, som först behöver bevisas, men detta bevis fattas, sa faller hela hans tankebyggnad, och den omnämnda logiken, som såg ut att vara sa vacker, visar sig vara ingenting annat an ett förvillande sken.
Men om hr W. sålunda visar sig vara svag i logiken, sa ar han till gengäld sa mycket starkare i fraserna.
Man kan icke undgå att tycka, säger han vid det förenämnda mötet, att skollivet i våra dagar ar alldeles för jäktande med dess »mångläseri». Därpå omnämner han beväringsrekryternas kunskapsnivå och fortsätter sedan: För att nå ett bättre undervisningsresultat bör detta mångläseri bort ur de lägre skolorna. Ungdomen på landet får ej längre eller kortare tid ta skada av detta »bildningsraseri». Vi måste reagera mot »bild-ningssnobberiet» och ej »utsuga» våra barn.
Och i detta avseende ackompanjeras hr W. värdigt på en högt ljudande larmtrumma av hr Risberg. Vi ta några stickprov ur hans broschyr:
Det heter nu alltid från folkskolmän, att barnen ha »rätt» till bästa möjliga undervisning. Deras lika klara »rätt» att ej »utsugas» genom skolan talas det icke om. - - »Leve skolorganisationen, och må ungdomen gärna fördärvas»! tyckes vara lösen åtminstone för de värsta ivrarna. - - Det skall en gång sägas ifrån, att små- och folkskolan här och var på landsbygden numera innebär ett rent och skärt barnaslaveri. När jag läser Viktor Rydbergs av harm flammande Grottesång, kan jag ej låta bli att identifiera folkskolans undervisningssystem med en Grottekvarn, avsedd att mala demokratiskt(I) kunskapsstoff, åt alla lika, och folkskolledningen med kung Frodes kansler, som säger: » Grottekvarnen, ständigt tyngre, har behov av trälabarnen, även tio års och’yngre.» (Hr R. har däremot icke ett ord emot
att den grottekvarn, som Viktor Rydberg åsyftar, fortfarande slukar landsbygdens arbetarbarn). Sa långt hr Risberg.
Vi hålla icke för osannolikt, såsom vi förut anmärkt, att en del av den okunniga landsbygdsbefolkning inom halvtidsskolornas rayon, till vilken dessa herrar vända sig, på suggestiv väg röna inverkan av dylika fraser, men vi äro också övertygade därom, att alla omdömesgilla människor, även bland bonde-och arbetarbefolkningen, förstå att uppskatta fraserna till deras rätta värde. I våra dagar falla icke Jerikos murar för några basunstötar, även om agitatorerna tro, att de därigenom »sätta skräck i vederbörande» (hr Risbergs ord) eller göra »skolöverstyrelsen litet mjukare», som kyrkoherde Meurling uttrycker sig. Den senare tror ju visserligen, att »det hjälper att skrika», och förmodligen har man att i denna tro söka förklaringen till att skriket får ersätta sakskälen, när de senare tryta.
Färre läroämnen i folkskolan ar nu som för 25 ar sedan de reaktionära agitatorernas program. En del för det praktiska livet »oviktiga» ämnen måste utgallras, säger hr Wykman. Men varför glömmer han att giva anvisning på vilka dessa »oviktiga» ämnen äro? Ar det månne därför, att han inte vågar sig in på realiteterna. För vår del tro vi detta, ty om han det gjorde, komme han ohjälp-ligen till korta, och detta även inför sig själv. Vi äro nämligen fullt förvissade, att varken hr W. eller någon annan av de kommunala folkskolförbundens representanter kan peka ut ett enda av folkskolans ämnen, som ar till den grad »oviktigt», att det kan utgallras, och för ett sådant utgallrande giva fullgiltiga skäl.
Strängt taget behövde vi icke vidare befatta oss med detta yrkande på utgallring av ämnen, ty sa länge ingen angivit de ämnen, som han vill ha utgallrade, ar sagda yrkande ingenting annat an prat i vädret. Men vi skola i alla fall som hastigast kasta en blick på folkskolans ämnen och se till, vilka ämnen hr W. möjligen kan hava åsyftat. Därvid lägga vi givetvis hr W: s egen måttstock på varje ämne. Det, som skall utgallras, skall ju enligt hr W:s egna ord vara för det praktiska livet oviktigt.
Kristendomskunskap kan då icke avses, ty detta ämne förklaras av de kommunala folkskolförbunden vara folkskolans viktigaste ämne, och för detta vilja förbunden ha mera tid. Modersmålet kan icke heller åsyftas, ty just »för det praktiska livet» kräves i vår tid, att varje samhällsmedlem kan läsa och skriva sitt modersmål. Icke ens hr "W. lärer kunna bestrida detta. Med analfabeter ar samhället icke längre betjänat, och sådana stå sig slätt i »det praktiska livet.» Hr Meurling yrkar också mera innanläsningsövningar. Räkning och geometri ar ett ämne, utan vilken ingen i våra dagar
kan reda sig i »det praktiska livet.» Därom lärer icke finnas någon meningsskiljaktighet. Hembygdskunskap och geografi kan icke avses, ty med den stora rörlighet bland befolkningen, icke minst bland arbetarskarorna, som utmärker vår tid, ar det »för det praktiska livet» oumbärligt, att en var har någon kännedom såväl om hembygden som om vårt land i dess helhet och om dess näringsliv samt likaledes någon kunskap om de länder, med vilka vi stå i den livligaste förbindelse. Vad naturkunnighet beträffar anser hr W. själv »viktigt», att barnen lära vårda kroppens hälsa och utveckling. I sin förutnämnda årsberättelse har han rapporterat, att kvacksalveri och vidskepelse frodas ganska allmänt i Östergötlands län, men för utrotande därav ar ju ämnet naturkunnighet oumbärligt. Efter den allmänna rösträttens genomförande kan historia omöjligen anses såsom ett »för det praktiska livet oviktigt» ämne. Det ar tvärtom nödvändigt, att varje barn blir, såsom det heter i undervisningsplanen, förtrogen med betydelsefulla personligheter, händelser och tidsföreteelser, som bidragit till kulturens höjande eller äro av större betydelse för förstående av vår egen tids samfundsliv och sociala förhållanden, och att såmedelst hos barnen lägges grund för sund fosterlandskänsla och god samfundsanda. Ämnet teckning användes ju numera såsom ett uttrycksmedel och såsom ett hjälpmedel inom övriga ämnen. Såsom sådant kan detta ämne omöjligen undvaras. Gymnastik med lek och idrott kan hr W. icke utesluta, ty det vore ju att motarbeta hans egna intentioner i fråga om barnens kroppsliga utveckling. Icke heller kan han utgallra trädgårdsskötsel, slöjd och hushållsgöromål, ty genom dessa ämnen lära ju barnen sig att arbeta. Återstår sång. Kanske vill hr W. taga bort detta ämne, som representerar det mest gläd j ef y lida momentet i folkskolans undervisning. I sa fall kommer säkerligen hr "W. att stå ganska ensam. Ty just »det praktiska livet» kräver något, som förhöjer stämningen och livslusten, och sången ar för detta ändamål ett av de värdefullaste medlen. Vi ha här ytterst summariskt låtit de olika ämnena passera revy, och därvid endast gjort några erinringar, men det anförda torde vara alldeles tillräckligt för att visa, att hr W., om han lägger sin egen förut angivna måttstock på sagda ämnen, icke ar i stånd att utgallra ett enda.
i
Vad slutligen beträffar lärokurserna kräves av hrr Wykman, Meurling och Risberg, att de minskas. Hr W. vill utesluta »onyttigt kram». Vad han därmed åsyftar säger han icke. Hr M. vill ha bort »värdelösa detaljer». Vilka detaljer säger han icke heller, men efter vad han antyder, skulle väl dit höra »en del kunganamn». Vi äro fullt ense med dem däri, att onyttigt kram och värdelösa detaljer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
