Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 19
SVENSK LÄRARETIDNING.
363
skolgångsskyldighet blivit meddelade, eller visa sig sa försumliga, att de ej* tillhålla barnen att besöka skolan. Ändringen består däri, att folkskolstyrelsen i stället för pastor och kyrkoråd skulle äga att meddela varning åt de tredskande eller försumliga samt förordna om barnens skiljande från föräldrarna.
Sedan överstyrelsen erinrat om en av överstyrelsen till k. m:t den 8 juni 1920 gjord framställning angående vissa ändringar i folkskolstadgan, vari bi. a. föreslås, att skolrådet skulle äga rätt att meddela varning samt att på lämpligt sätt avhämta den uteblivna till skolan, fortsätter överstyrelsen:
Överstyrelsen anser fortfarande, att en ändring av de ifrågavarande bestämmelserna ar i synnerlig grad påkallad, enar den nuvarande ordningen för åtgärder gentemot i fråga om barnens skolgång tredskande eller försumliga föräldrar eller målsmän visat sig alltför omständlig och tungrodd för att kunna motsvara sitt ändamål. Ändring i sådant avseende kan tydligen ske alldeles oberoende av en överflyttning av folkskoleväsendet till den borgerliga kommunen. Vare sig detta sker eller ej bleve det egentligen fråga om att överflytta varningsrätten från pastor och kyrkoråd till folkskolans styrelse. Det synes överstyrelsen vara olyckligt, om denna detaljfråga skulle sammankopplas med det omfattande spörsmål det här egentligen gäller, med vilket den icke har något direkt samband. Överstyrelsen vill därför förorda, att § 51 i folkskolstadgan under alla omständigheter snarast möjligt blir underkastad erforderlig ändring. Vad själva innehållet i stadgandet angår, finner överstyrelsen det fortfarande vara ändamålsenligast, att bestämmelserna avfattas i närmaste enlighet med motsvarande bestämmelser i fortsättningsskolstadgan, och vill därför förorda, att paragrafen i fråga får det innehåll, som angives i överstyrelsens ovannämnda underdåniga framställning den 8 juni 1920.
14. Den personliga folkskolavgiftens
borttagande,
Mot de sakkunnigas förslag om den personliga folkskolavgiftens borttagande har skolöverstyrelsen intet att erinra, men framhåller, att ifrågavarande förslag kan genomföras, även om folkskolväsendet icke överflyttas till den borgerliga kommunen.
15. Samband med frågan om lämpliga provinsialstyrelser för folkskolväsendet.
De sakkunnigas förslag att folkskolväsendet skall göras till en rent världslig angelägenhet, med vilken den kyrkliga kommunen och dess organ icke skola hava något att skaffa, medför att folkskolväsendet bör lösgöras från sitt beroende av rent kyrkliga myndigheter. Domkapitlen, vilka
måste anses såsom kyrkliga organisationer, ha åtminstone med sin nuvarande sammansättning länge ansetts såsom olämpliga styrelser för folk- och fortsättningsskolan. Sedan överstyrelsen påpekat, att olika förslag angående omorganisation avdom–kapitlen framlagts, och att överstyrelsen i skrivelse till k. m:t hemställt att frågan om skolväsendets ledning och förvaltning å mellanstadiet måtte göras till föremål för ny utredning, fortsätter överstyrelsen:
Det ar tydligt, att en sådan utredning blir ytterligare av behovet påkallad, därest statsmakterna skulle bestämma sig för den grundsatsen, att folkskolväsendet skall behandlas såsom uteslutande en världslig angelägenhet, vilken icke skall stå under inflytande av kyrkliga institutioner. Det synes också föreligga synnerligen starka skäl för att skilsmässan mellan kyrka och skola bör ske samtidigt i fråga om kommunerna och mellan -instanserna. Därigenom erhålles större möjligheter att på ett ändamålsenligt sätt ordna folkskolväsendets förvaltning och ledning, på samma gång det blir lättare att få en fullständig överblick av de konsekvenser, till vilka den av de sakkunniga uppställda principen måste leda.
Folkskollärarna och universiteten.
Som förut meddelats, beslöt centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening vid sitt sammanträde att på grundval av kretsarnas förra året avgivna uttalanden i fråga om skolkommissionens betänkande angående folkskollärarnas fortbildning i vetenskapligt avseende till k. m:t ingiva en framställning i nämnda ärende. Skrivelsen har under föregående vecka avlämnats och ar av följande lydelse:
Till Konungen.
Sedan e. k. m:t genom skrivelse av den 2 augusti 1923 lämnat centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening tillfälle att inkomma med yttrande över skolkommissionens betänkande VI angående bi. a. folkskollärarnas fortbildning i vetenskapligt avseende, får centralstyrelsen härmed i underdånighet inför e. k. m:t i nämnda ärende anföra följande.
Det av Skolkommissionen framlagda förslaget till lösning av frågan om folkskollärarnas fortbildning i vetenskapligt hänseende grundar sig på en från centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening ar 1911 till e. k. m:t ingiven framställning. Men den väg för frågans lösning, som kommissionen anvisar, skiljer sig i viktiga avseenden från den av nämnda förening tidigare
föreslagna. Sålunda hade föreningen ansett, att de studier, varigenom folkskolans lärare skulle förberedas till den egentliga vetenskapliga utbildningen, lämpligen borde förläggas till universiteten, där en särskild kurs för detta ändamål skulle kunna anordnas. Vidare hade föreningen föreslagit, att en för folkskollärare avsedd examen skulle inrättas, huvudsakligen för tillgodoseende av de kommunala mellanskolornas behov av lärarkrafter. Skolkommissionen har på angivna skäl icke kunnat tillstyrka dessa förslag utan i stället velat förlägga den för folkskollärarna behövliga förberedande utbildningen till seminarierna och jämväl avstyrkt inrättande av förenämnda särskilda examen samt i stället förordat, att de folkskollärare, som erhålla vetenskaplig utbildning, skola beredas tillfälle att på samma villkor, som gälla för studenter, inskrivas i filosofisk och teologisk fakultet samt där avlägga examen.
I fråga om det väsentliga har kommissionen emellertid varit fullt enig med Sveriges allmänna folkskollärarförening, nämligen däri, att folkskollärarnas fortsatta utbildning bör förläggas till universiteten och icke, såsom skett i Danmark, till en särskild lärarhögskola.
Under de ar som gått, sedan föreningen för e. k. m:t framlade förenämnda förslag, hava åtskilliga omständigheter tillkommit, som bragt frågan i ett förändrat läge. Föreningens centralstyrelse fann därför nödigt, att, innan den avgav yttrande över skolkommissionens förslag till frågans lösning, bereda föreningens kretsar tillfälle att uttala sin uppfattning om detsamma. För att kretsarnas yttranden skulle grundas på möjligast noggrann kännedom om det föreliggande ärendet, lat centralstyrelsen i ett särskilt häfte av föreningens årsskilft trycka skolkommissionens utlåtande in extenso samt tillställa var och en av föreningens omkring 17,000 medlemmar ett exemplar därav.
Kretsarnas uttalanden äro avfattade i anslutning till följande av centralstyrelsen utsända frågor:
1. Vill kretsen i huvudsak ansluta sig till skolkommissionens förslag angående folkskollärarnas fortbildning i vetenskapligt avseende?
2. Vilka uttalanden vill kretsen i övrigt göra i det föreliggande ärendet?
(Därefter återgives det sammandrag av kretsarnas uttalanden, som redan varit infört i Sv. Ltg nr 3).
Såsom framgår av denna redogörelse för kretsarnas uttalanden, har en stark majoritet i huvudsak anslutit sig tillskol-kommissionens förslag i ärendet, ehuru förslaget, såsom förut ar nämnt, i viktiga delar icke överensstämmer med den hemställan, som föreningen på sin tid till e. k. m:t ingivit. Anledningen till denna kretsarnas ställning till det föreliggande förslaget ar helt visst den, att de i likhet med Skolkommissionen funnit, att frågan nu befinner sig i ett nytt läge och sålunda måste bedömas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
