Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 22
SVENSK LÄRARETIDNING.
431
här, utan i den latinska dikt som inleder boken. Detta de lärdes språk var icke dött för honom, när han anförtrodde det, att sa länge han levde, skulle ingen dag, ingen natt rinna hän utan att hans tankar gingo till hans döda dotter. Han säger det på latin. Denne det offentliga ordets nian ar för blyg att säga det på engelska. Tro icke att hans känsla ar mindre äkta för det!
Under de sista åren ha några av Inges böcker överflyttats till svenska. »Spe-culum animse» utgör fyra föredrag hållna vid en konferens för lärare. Vid läsningen av dem kom jag att tänka på kapellen i Oxford. Man kommer in i dem direkt från något college, och man känner hur lärdomens anda ligger även under deras helgade valv. Men fönstrens färger släppa in blott ett mystiskt avdämpat dagsljus - även det outsägligas ande dväljes därinne. Inge ar lärd såsom få, och även när han vill tala blott till upp-byggelse, öppnar han dörrarna till lärdomens republik. Århundradena få tala, framför allt de första kristna seklerna, som vi svenskar i allmänhet bekymra oss sa litet om. Men samtidigt ar han mystiker. Han vet, att ingen tankeskärpa förmår lösa de djupaste problemen. Just därför att hans egen tanke ar sa skarp, har han förstått det sa mycket bättre. I denna sammansmältning av lärd tanke-skärpa och ödmjuk mystik tycks mig Inges egenart bestå.
De föredrag, som rymmas i »Tidens andar», visa Inge från en annan sida, den utåtvända. Jag måste bekänna, att jag ar ganska rädd för teologer och präster som predika politik. Det var alltså med en viss tvekan jag grep mig an med denna Inges bok, som jag till på köpet misstänkte skulle säga några fala ord om demokratien. Det gjorde den också, mycket riktigt, men den var också sa intelligent och vidhjärtad, att den oemotståndligt ryckte en med sig. Jag anbefaller den till bergfasta demokrater, säkra i tron. Det skadar aldrig att vända på steken. För övrigt lär man sig alltid något i Inges sällskap.
För min del har jag lärt särskilt en sak av Inge: huru man skall förstå uttrycket »evigt liv». Jag har en gång i världen läst dogmatik, och jag har hört icke sa få predikningar, religiösa föredrag etc. Men ingen har lärt mig något annat an att »evigheten» ar något som icke tar slut, vilket ju - utom att det för många icke ar något sa värst tilltalande framtidsperspektiv - ar något i religiöst hänseende ganska indifferent. Det ar en befrielse att få den verkliga betydelsen i Johannesevange-liets ord om evigt liv framlagd inför sig. I »Frispråkiga essayer» - på svenska kanske hellre »öppenhjärtiga» - finner man Inges åsikter härom ganska utförligt framställda. Av de här nämnda arbetena ar kanske detta det, som ställer mest krav på läsaren, men behållningen blir i proportion därefter. Man får stifta bekantskap med Inges uppseendeväc-
kande åsikter om vår civilisations framtid, med hans sociala och kyrkliga åskådning, och i den längsta och tyngst vägande uppsatsen sammanfattar han sin egen trosbekännelse. Den ger vida utsikter över hela samtidens religiösa liv, samtidigt som den bär en omisskännlig, personlig prägel.
På sätt och vis ett motstycke till denna Inges trosbekännelse ar prof. Au-léns stora arbete »Den allmänneliga kristna tron». Ty även här ar icke kontentan: sa skall man tro, utan: sa tror jag, eller hos Aulén snarare: sa tro vi. En bekant till mig, som intresserar sig för hur böcker »går», berättade att Au-léns bok »går» nog: hemma i hans Smålandssocken hade båda prästerna köpt den. Jag tror att lärarna i många socknar komma att ta hand om det tredje och fjärde exemplaret. Ty säkert ar det mer an en som oaktat sympatier for modärn teologisk forskning frågat sig: blir det något helt av dess resultat? Blir det något annat an bara detaljer? Au-léns bok ger svaret. Mången skall helt säkert dela min egen glädje över att i denna framställning återfinna egna tafatta tankar i klar och överskådlig form. Arbetet ar en dogmatik, men vilken skillnad mot vad man brukar förknippa med detta begrepp! Inför denna bok känner man ånyo innebörden av det gamla ordet evangelium, ett glatt budskap. Man slås formligen av häpnad över den mängd stora andliga värden som kristendomen rymmer, när man förut icke sett dem på detta sätt samlade inför sig. Det ar en dom, som liksom bygges inför ens ögon, med spiran dristigt sträckande sig uppåt. Byggherren till det verket ar ingen professor, men bilden av det hade icke stått sa klar för oss, om icke professor Auléns framställning varit sa klar, frisk, dynamisk som den ar. Vad man på sina håll kallat nedrivande kristendom visar sig vara verkligt uppbyggande.
Jag fick i går Boussets posthuma bok »Om livets mening». Det var på en stor religionsvetenskaplig kongress i Berlin, som jag för ett antal ar sedan hörde Bousset. Vi voro alla mer eller mindre radikala, men Bousset - han var något alldeles särskilt radikalt. Just från den synpunkten väntade man med spänning på hans föredrag. Nu minns jag ingenting av det och vore f. ö. alldeles inkompetent att bedöma det. Men inför detta minne frapperar det mig ännu mer huru vad man kallar uppbyggliga de betraktelser äro, som samlats i den nu översatta boken. Men det ar väl sa, att där verkligt religiöst liv finns, bli likheterna större an olikheterna, huru nu an »åsikterna» formulerats. »Helgonen motsäga icke varandra», har Inge sagt- Aulén talar om att Gudsuppenbarelsen icke slutade med Jesus och evangelierna, utan fortsätter den dag i dag ar. »Guds vishet får ratt i alla sina tjänare», står det i Boussets Nya testamente. Det ar tankar, som befinna sig närmare förverk-
ligandets vittnesbörd, an man kanske trott.
S. B-e.
Omnämnda böcker: W. R. Inge, Personal religion and the life of devotion, 2 s. 6 d. (Longmans), Spéculum animae, kr. 1: 25, Tidens andar, kr. 1: 75 (båda på Sveriges kristliga studentrörelses förlag), - Frispråkiga essayer, kr. 5: 75 (Geber); Gustav Aulén, Den allmänneliga kristna tron, kr. 8: 75 (Diakonistyrelsen); Wilhelm Bousset, Om livets mening, kr. 3: 25 (Geber).
Skola och samhälle.
I tredje häftet av tidskriften Skola och Samhälle för innevarande ar har tidskriftens redaktion infört följande, vilket vi anse oss sa mycket snarare böra återgiva, som den av rektorn vid folkskolseminariet i Göteborg, K. A. Westling och läraren vid samma seminarium L. Gr. Sjöholm synnerligen väl redigerade tidskriften verkligen fyller ett starkt behov i vårt land.
Till Lärare och Lärarinnor vid våra folkskolor och till andra för folkundervisningen intresserade.
Vi våga härmed fästa Eder uppmärksamhet på tidskriften Skola och Samhälle. Den har hittills ej nått sa många av folkskolans lärare som önskligt vore. Men då den sysslar med de uppfost-rings- och undervisningsfrågor, som röra sig i nutiden, cch då den försöker att gripa dessa frågor på sådant sätt, att det kan bli av värde för den dagliga lärargärningen, sa våga vi hoppas på Edert intresse och Edert stöd.
Skola och Samhälle vill vara ett samlande organ för alla dem, som intressera sig för folkundervisningsfrågor och vilja deltaga i debatten om aktuella uppfostrings- och undervisningsproblem. Den vill följa och främja reformsträvandena på den allmänna skolans område i såväl organisatoriskt som peda-gogiskt-metodiskt hänseende. Dock behandlar den icke de skolpolitiska dagsfrågorna, vilka snabbare kunna följas i skoltidningarna.
Skola och Samhälle utkommer med 6-8 häften om i medeltal 48 sidor (årgången 1923 omfattade 390 sidor).
Skola och Samhälle kostar 5 kronor för hel årgång. Den ar vårt lands Ulligaste pedagogiska tidskrift. På årg. 1920- 1923 lämnas 25 proc. rabatt.
Skola och Samhälle erhålles genom prenumeration på posten, genom beställning i bokhandeln eller genom prenumerationsbeloppets insändande till tidskriftens förläggare, P. A. Norstedt & Söner, Stockholm.
Om Ni intresserar Eder för tidskriften, sa beställ den själv och förmå någon av Edra bekanta att göra sa med! Därmed bereder Ni tidskriften möjlighet att fortsätta sitt arbete i skolans tjänst. Det finns ingen annan tidskrift i vårt land, som sa ägnar sig åt folkskolans intressen och verksamhet som denna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
