Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 27
lig mening. Här bjudas i stället källor, ur vilka lärjungarna själva fritt må kunna osa.
Det ar ett synnerligen rikt urval av utdrag ur de historiska urkunderna, som sålunda forts fram. Som särdeles förtjänstfullt måste räknas, att förf. därvid medtagit utdrag av aktstycken, som representera även annan religiös kultur an den kristna, nämligen de kulturer, med vilka kristendomen kommit i intim beröring: den grekiska, den muhammedanska och den nordiska. Med några få undantag förekomma urkunderna i kronologisk ordning. Inom den förstberörda editionen avhandlar sålunda l:a delen gamla tiden och medeltiden, 2:a delen nyare tiden från och med Luther till och med Blaise Pascal och 3:e delen nyare tiden från och med Pietismen ända fram till Pehr Eklund och Nathan Söderblom, varjämte denna del upptager i slutet även till missionshistorien hörande moment. Editionen för folkskolan har samma ordning, men allt ar där, såsom förut antytts, sammanfört i ett enda band.
Arbetets största förtjänst synes oss vara det mästerliga sätt, på vilket urvalet gjorts. För varje utvecklingsskede ar allt sådant medtaget, som karaktäriserar detsamma och som ar behövligt, för att lärjungarna skola få en fyllig bild av den tidens religiösa och etiska ståndpunkt, men vid denna gräns ha förf. också stannat. Någon onödig barlast förekommer således icke. För den med historien något sa när förtrogne framgår detta redan av innehållsförteckningen, som vi gärna skulle velat återgiva, om icke det begränsade utrymmet förbjudit det. Men det förtjänstfulla urvalet framgår framför allt av innehållet i de återgivna dokumenten. Med utsökt pedagogisk urskillning hava just sådana delar tagits fram, som innehålla konkreta skildringar ur livet. Här må endast som exempel nämnas några få: Sokrates försvarstal, Förföljelser mot de kristna, Från munkväsendets barndom (Pelarhelgonet bi. a.). Korstågen, Påvedömet, Kyrkans magi, Reformationens förelöpare, Martin Luther och reformationen i Tyskland (Ur ett avlatsbrev från ar 1455, Till den tyska adeln av den tyska nationen om det kristna ståndets förbättring, Om riksdagen i Worms m. m.), Reformationen i Sverige (Brevväxling mellan biskop Brask och Gustav Vasa m. m.), En toleransens förkämpe, Giacomo Aconzio1 (Hyckleri, Tolerans), Svenska kyrkan på 1600-talet (Johannes Rudbeckius på visitation och synod, Kyrkotukt, Vidskepelse: En häxa m. m.), »Upplysningen» och dess brytande (Voltaire, Rousseau, Lessing, Kant, Schleiermacher), Siare och skalder (Wallin, Geijer, Franzén, Grundtvig, Kirkegaard, Pontus Wikner, Viktor Rydberg, Runeberg, Topelius).
Endast ett prov må anföras ur Kyrkans magi.
1 Okänd hos oss tills för några ar sedan.
Ar 1479 anställde ollonborrarna förhärjningar i nejden av Bern. Sedan stadens myndigheter mot denna landsplåga begärt hjälp av biskopen i Lausanne, beslöt sig denne för att till ollonborrarna utfärda ett fÖrvis-ningsbrev, som högtidligen i folkets närvaro upplästes av en präst å kyrkogården i Bern. »Du oförnuftiga, ofullkomliga kreatur, du ollonborre», sa började brevet, »du, vars slakt aldrig varit i Noaks ark! I namn av min nådige herre och biskop i Lausanne, i kraft av den högtlovade treenigheten, genom Frälsaren Jesu Kristi förtjänst och på grund av den lydnad I ären den heliga kyrkan skyldiga bjuder jag eder, ollonborrar, alla i allmänhet och var och en i synnerhet, att vika från alla orter, på vilka växer och uppspirar näring för människor och boskap.» Brevet slutar med en kallelse till skadedjuren ät, såvida de ej dessförinnan försvunnit, på själva dagen kl. ett e. m, inställa sig och stånda till ansvar å Wivelsburg inför den nådige herrens av Lausanne domstol. Det upplästes likaledes från predikstolen, medan församlingen knäböjde, »bedjande trenne Pater noster och trenne Ave Maria». Anstalter träffades på förhand för en rättegång med iakttagande av alla laga former. Dit’ hörde naturligtvis, att de anklagade skulle hava en sakförare. Men då ingen av advokaterna i Bern ville åtaga sig ollonborrarnas kinkiga sak, fann biskopen på det rådet, att ur helvetet uppbesvärja skuggan av en några ar förut avliden illa känd sakförare vid namn Perrodet och ålägga denne att föra skadedjurens talan med samma flit, som Perrodet i livstiden ådagalagt uti sa mången rättegång till det dåligas försvar. Oaktat förnyade kallelser behagade dock Perrodet lika litet som hans klienter inställa sig. Efter utlupen fatalietid––––-avkunnade biskopliga domstolen äntligen sitt utslag, som lydde på bannlysning i den heliga treenighetens namn »över eder, förbannade ohyra, som kallas ollonborrar och ej ens kunna räknas till djuren». Regeringen befallde underlydande myndigheter att noga inberätta om den goda verkan, som av bannlysningsdomen förspörjas måste, »men», klagar en krönika från den tiden, »någon verkan förspordes icke, och detta för våra synders skull».
Man kan vara förvissad, att när lärjungen en gång last en sådan skildring, glömmer han den aldrig. Och ehuru de förekommande dokumentsutdragen äro många, kommer han säkerligen att av det ena lockas att läsa det andra, tills han nått bokens slut.
I allmänhet inledes varje utdrag av urkunderna med några förklarande ord, varigenom läsaren sättes in i den situation, varom fråga ar. I slutet av boken finnas dessutom belysande anmärkningar beträffande namn på personer och folk m. m., som antagas vara för lärjungen okända. For övrigt finns en hel del illustrationer.
En annan betydande förtjänst, som utmärker detta arbete ar, att det alltigenom ar av fullkomligt objektiv art. Förf. tjäna icke som peksticka för lärjungen i fråga om vad denne skall tänka eller tro. De lata personer och händelser tala för sig själva. Men det lider intet tvivel, att, när dessa från början till slut passerat revy för lärjungen, han själv finner den evangeliska kristendomens överlägsenhet framför alla andra former av kristendom, liksom ock att han därjämte lärt sig inse den djupa innebörden av Viktor Rydbergs ord i kantaten vid jubelfästpromotionen i Uppsala den 6 sept. 1877:
Varje själ, som längtan bränner
till vad ädelt ar och sant,
bär uti sitt djup och känner
evighetens underpant.
Blir vad själviskt ar förgätet,
blir inom dig gudsbelätet
härligare danat ut
genom släkte efter släkte,
skall, hur långt an öknen räckte,
du Jordanen nå till slut.
I den för gymnasier m. fi. läroanstalter avsedda editionen ha förf. satt ett ganska långt utdrag ur ovannämnda kantat. Detta ar tvivelsutan ett fint drag. Skulle någon anmärkning nu till slut göras, vore det den, att sagda utdrag icke inrymts även i den för folkskolan avsedda upplagan. Men där skulle den troligen passat bast som avslutning på det hela.
J. Franzén.
Frans Lindvall 50 ar.
När jag ar 1903 anställdes vid Engelbrekts folkskola i Stockholm, hade jag förmånen att bi. a. nya kamrater jämväl stifta bekantskap med Frans Edvard Lindvall. Jag fäste mig genast vid det allvar, och det intresse, med vilket han ägnade sig åt skolarbetet, jag uppmärksammade det lugn och den säkerhet, varmed han uppehöll disciplinen i sin klass, och bemärkte den lätthet, med vilken han tillvann sig sina skolpojkars fulla förtroende. Jag har sedan under tvänne årtionden, mer eller mindre under olika tider, varit i tillfälle att samarbeta med Frans Lindvall, och det starka intryck av en sitt kall helt hängiven, rikt utrustad lärarpersonlighet, som jag från början fick, har undan för undan allt mer vunnit i stadga och fasthet.
Jag tilltror mig givetvis icke att på Lindvalls halvsekeldag, som nu inträffar den 6 juli, lämna fram en fullständig förklaring till att Frans Lindvall blivit den lärarpersonlighet, han ar. Men om jag skulle drista mig till att lämna ett bidrag till karaktäristiken, skulle jag i första hand nämna allvaret i livsuppfattningen. Icke det slags allvar, som visar sig i tung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
